Nej visst, mina golv är aldrig riktigt rena. Det är nästan alltid en liten sandlåda över huset, men vad gör det när den som dragit in all sand ligger där på golvet med världens djupaste bruna ögon och ser på mig?
Och nej, finkläder är det ingen idé att ha på sig här hemma, men det tar jag gärna för jag skulle aldrig vilja vara utan de där två tassarna som lägger sig mot min bröstkorg då och då.
Sovmorgon är det oftast bara att glömma, men när man vaknar till det där ansiktet som ligger på sängkanten och tittar på en med pigga ögon så verkar inte sovmorgonen så viktig längre.
Min säng kanske är full med hundhår, sand och annat mindre mysigt ibland, men det spelar verkligen ingen roll så länge jag har den där mjuka pälsen att gömma ansiktet i när jag gråter.
Och visst får jag torka spyor då och då men hans blick ber verkligen om ursäkt och hjärtat värker av kärlek när jag ser det.
Ut i ur och skur på promenader kanske verkar jobbigt men att se lyckan i honom när han får springa fritt är lika värdefullt vare sig det regnar, snöar eller är strålande sol.
Semester utan noga planering har jag suddat ut ur min värld, men så länge ljudet av tassar finns i mitt hus är ordspråket borta bra men hemma bäst livets sanning.