Fotot i annonsen gjorde att jag föll pladask och redan då sa jag att den eller ingen.

Då jag valde valp så stor det mellan 2 st från samma kull. Båda var totalt olika de andra i kulle till både sätt och utseende fast på olika sätt. Tillslut så bestämde jag mig för Velvet pga hennes personlighet, och senare åkte den andra valpen (Mischa) som jag hade funderat på till min syster.

Han valde vår doft genom att vara först med att lägga sig på filten vi hade med oss,

Aramis var den första som kom fram till oss så han valde oss :).

Jag vet inte om jag vågar berätta hur jag köpte/fick mina två senaste hundar..,

Våran Irl.varghund som vi hade blev våran efter att jag slängde ut en annons på tv3 eller var det 4.an, kommer inte ihåg vilken kanal det var som man kunde annonsera på. Det var flera som hörde av sig men den uppfödare som jag fick bäst kontakt med & som hade de mest intressanta valparna på gång var hon som vi köpte våran Bruno utav, hon fanns i Skåne & vi i Bollnäs så efter en massa telefonsamtal & foton så blev det en Bruno, min dåvarande man & våran dotter åkte ner till Skåne och hämtade honom, så honom köpte vi osedd.

Whippeten som jag har nu hittade jag på Hundis på nätet, jag mailade ägarna och frågade lite om hunden, bla om hans föräldrar så utefter dom så fick jag ihop hela Benjis stamtavla tack vare bla gamla whippetblad och bakom Benji finns flera av dom hundarna som jag förr har beundrat och tyckt mycket om, och sedan var ju hunden röd med vita tecken :), strax över året gammal så honom ville jag ha och så bidde det. Nu fanns ju Benji i Skåne & vi i Bollnäs, men min dåvarande man(igen) och nu våran son så åkte dom och mötte upp ägarna i Gränna(tror jag det var) och hämtade där Benji. Så även Benji tog jag över osedd & nu genom internet, men jag ångrar varken honom eller Bruno för en sekund..

Mina tre första egna hundar(whippets) köpte jag ifrån Östersund från en och samma kennel, den första tiken som var väl planerad var vi och tittade på när hon var bara 4 veckor gammal och vid 8 veckors ålder åkte vi och hämtade henne, tik nummer 2 var ur en lite senare kull, och hon var rödbrindle, en färg som jag hade/har fastnat starkt för så även hon flyttade hem till mig, och tik nummer tre blev min efter att vi hade varit till uppfödaren och hälsat på lite, och  ute på gården sprang bla en kull med whippetvalpar, en ensam tik bland en massa kullbröder så jag tyckte ju synd om henne så även hon bidde Bollnäsbo.,.

Ja så kan det gå när man inte alltid har alla hjärnceller på plats och hjärtat rusar iväg & man blir blixtförälskad. Men jag har inte ångrat ngn av mina hundar trots att några av dom har varit mer eller mindre impulsköp, eller att jag köpte dom två senaste osedda. Dom har alla betytt och betyder väldigt mycke för mig, jag har lärt mig massor om hundar & lärt känna massor med underbara människor. Hundar är helt enkelt det bästa som finns…

Hades var den första valpen som kom fram till osS :) Dom andra var lite fega av sig.

Efter att min man och jag kommit överens om att skaffa hund så hittade jag min sessa på blocket. Åkte dit och titta sen var jag såld. Bästa jag gjort nånsin.

Jag har bara haft omplaceringar.
Men min andra tik föll jag för genom fotot..
Min nuvarande hane var det syrrans jobbkamrats morsa som hade hunden, och frågade om vi kunde ta honom..

De andra hundarna har föräldrarna fixat med genom kontakter :)

Jag letade efter en hund som skulle vara över sex månader eftersom det var det gränsen på skolans hunddagis. Jag hittade en annons på en 2-årig jackrussel som var intressant och ringde uppfödaren. Den tiken hade redan blivit såld då men han hade en liten foxterriertjej som inte blivit såld som var fem månader. Så jag åkte och tittade på henne. Hon var i en rastgård med några 8-veckors jack russelvalpar som busade och gick bärsärkargång där inne. Men den lilla foxtjejen la sig innan för nätet så nära oss hon kunde är vi satt vid ett bord och fikade någon meter bort. Jag var såld!

Någon vecka senare hämtade jag lilla Tinka och jag är verkligen Tinka-ägd! Det är så hon ser det;) Och jag kan inte säga emot…Hon har hopplös först. Hade inget namn och ingen som helst uppfostran eller träning bakom sig. Men jag köpte henne i början på sommarlovet så det hann bli hund av henne på de två månaderna. Även om hon väl aldrig kommer tillhöra bruks-eliten;)

På den här bilden hade jag haft henne någon vecka…Så hon var ju ingen liten valp egentligen. Nu är hon redan 5.5 år! ojojoj…

med Malou så var det lite av en slump… vi hittade henne på blocket (hade ännu inte bestämt oss för att skaffa hund) mejlade, och dom ringde tillbaka på en gång. Vi hämtade henne dan efter :P

Dobby valde jag inte, han valde mig :P Dom var fyra Valpar, och Dobby var den enda som redan var tingad. Men han envisades med att krypa upp i mitt knä trots att jag lyfte ner honom hela tiden. Dom andra sprang runt som normala Valpar och busade med varandra, och brydde sig inte om oss alls :P uppfödaren ringde dom som tingat Dobby och övertalade dom att jag skulle få honom :)

jag va ute efter en liten Agility hund pågrund av skolan som jag skulle säka till (hundpsortsgymnasium) så hittade vi en annaons om jack russel Valpar, men jag vill inte valp så såg vi längst att de stog att dom hade en hane på 2 år till salu också :) jippi!!

Jag skulle sätta in en annons för att sälja en stickmaskin. Råkade få ögonen på en hundkull som var på första sidan. Detta var Yahoo. Året 1999. Kollade bara för skoj skull hur valparna såg ut. 17 stycken på två tikar. Blandras mellan bordercollie/karelsk björnhund. Såg en lillen vovve som stod på bordet, tuff som bara den. De andra var på golvet.
En ingivelse fick mig att maila och fråga lite. De skulle bara ha 2000 för valparna. Orsaken var att de hade för många. Slog till och dagen kom när min lilla Tatsja kom, vilket var en skön stund. Dagen därpå dog min mormor. Så det var precis som om hon hade ett finger med i spelet.
Ägarna bodde en bra bit över Haparanda och jag några mil från Karlstad.
Mannen i familjen körde lastbil och kom ner till mig med valpen. För detta ville han ha 500 kronor, vilket jag glatt betalade.

Har inte ångrat mig en sekund. Ett riktigt busfrö än idag. Hon blir 9 år den 1 december. Utan henne hade jag nog inte ens gått utanför dörren.

Efteråt tänkte jag på att de hade kunnat tagit vilken valp som helst. Hade ju bara ett kort på nätet och inte i så bra kvalite. Men jag hade tur.

Moster mamma äger en av Eros Valpar och min moster berättade att uppfödaren letade fodervärd till en tikvalp. Vi ringde och då hade hon även en vuxen hane, så vi åkte och tittade på honom. Det var kärlek vid första ögonkastet och han följde med hem på en gång!

En av mina bästa kompisar är dotter till min hunds uppfödare så hon tog ju kort på valparna åt mig. Jag föll genast för Shelby och hade bara ögonen på henne när jag träffade hela kullen Jag tittade knappt åt de andra valparna…

Jag såg annonsen på Blocket sen var det liksom kört;)

Det var bara två Valpar i Zigges kull, och eftersom jag skulle ställa ut och tävla i Agility föll den ena bort på en gång.

Walle hittade vi på Hundarutanhem, han var på bild o en kort text…men han hade något. När han kom i sin bur på Arlanda känndes det helt rätt, den känslan sitter i än i dag efter 2,5 år

Eftersom jag använder mina hundar till jakt, så kontrollerar jag alltid vad tidigare parningar har gett för resultat, eller vilka meriter föräldrarna har. Jag vill helst välja valp först, och vara med dem länge, så jag ser hur hela valpkullen beter sig. Sen försöker jag bilda mig en uppfattning om hur valpen kommer att bli till exteriören som vuxen, och av dem som jag tror på, väljer jag en med bra psyke, godmodig blick och som "väljer" mig. Detta med att valpen "väljer mig" är svårt att beskriva med ord, det bara märks när allt stämmer mellan valpen och mig.

Och när valpen ligger lugnt och stilla och sover i mitt knä på vägen hem, så känner man att man valt rätt.