Du lilla plutt, mammas lilla grisahund. Du levde ett hårt men kärleksfullt liv hos oss. Tidigt, tidigt blev du sjuk och vi kämpade för ditt liv i många år. Den som kämpade mest var du.

När vi så en dag skaffade lilla Savita fick du livsgnistan åter och vi lyckades få bukt med den allergi, som plågat dig i så många år. Vi såg en ljusning och hoppades att du skulle få leva med oss länge.

Men så en dag fick vi beskedet om att dina njurar bara hade 20% kapacitet kvar. När du mådde skit och inte ville äta och dricka och du bara kräktes tog jag det svåra beslutet att låta dig somna in. Över regnbågsbron gick du.

Nu är du hemma lilla Mini och gör det som du tyckte allra bäst om, du sover hos änglarna. Förevigt saknad kommer du att vara och förevigt lever du min lilla "bulle" i våra hjärtan.