Då jag skaffade Velvet så var hon väldigt glad i katterna så jag lärde in kommandot Nej och då jag såg att hon var på väg att jaga katterna så sa jag bestämt Nej! och gav henne något annat att göra, tex kasta iväg en leksak, mysa eller annat skoj.

Tack för ditt svar, Anne. Har provat Nej, men det funkar inte när det gäller katten. På henne verkar det som att katten är det mest spännande i världen…

Har du testat att locka med annat godis/leksak då hon är på väg efter katten?

Annars kan man även spärra av med grind/kompostgaller så att hunden inte tar sig fram till katten och de kan då bekanta sig med varandra på avstånd och där igenom så blir hunden inte så läskig för katten och katten blir efter ett tag inte lika intressant för hunden.

Vi gjorde faktiskt något liknande en gång. Lockade in katten i bilen och sen fick vi in hunden där bak - med hundgaller emellan. De var inte där så länge men det slutade iallafall med att katten satt i framsätet o att hunden la sej ner. Då drog vi ju en lättnadens suck, för vi trodde att nu var det fixat! Men icke, nästa gång blev det samma rusning igen.

Ok, ska försöka fixa nåt riktigt mumsigt som kan locka mer.

Tacksam för ditt svar 

Håll oss gärna uppdaterade om hur det går =)

Visst, det ska jag göra

Emil älskar också att jaga katter.
Det hjälper dock om jag tar upp kissen i famnen o klappar den o säger till Emil "ser du kissen e fin?? Å, sån snäll kisse"  typ…

Sen sätter jag ner katten o då luktar han bara lite försiktigt….

Problemet här är att katten är rädd för hunden, så det går av "vissa skäl" inte att ha honom i famnen … Kanske har katten blivit skrämd av andra hundar förut när han gått på sina strövtåg. Men vad bra att din hund är försiktig sen 

Ahh… ja då e de lite värre…. Ofta "triggas" hunden att jaga katter som springer…

Min brors kisse hatade också vovvar innan. Han satte sig på bokhyllan när jag o Emil kom. Men så tröttnade jag på de en dag o lyfte ner honom.   Jag schasade först ut Emil, så Murre inte skulle va så rädd, sen tog jag honom o höll fast både fram- och baktassar så han inte kunde rivas eller sticka iväg.   Så fick Emil lukta på honom o sen satte jag ner honom på golvet. Då stod han still o tittade på Emil.   Gången efter hoppade han upp igen, men kom ner efter en stund.   Nu älskar de varandra o Murre kommer ofta o stryker sig längs med Emil o vill kela.

Ofta handlar det bara om att ge sig f*n på att d ska gå…
Min egen kisse var livrädd för viovvar innan o satt på garderoben o gömde sig när jag kom hem med Emil. Så fräste hon när hon fick syn på honom o han skällde såklart!!
Nä minsann, tänkte jag o sa till dem att "nu ska ni bli kompisar, för han ska bo här"
Även om de inte förstår ordagrant vad vi säger, känner de våra energier o vet vad vi menar.
Sen gick jag o Emil liten husesyn o när vi stod i uterummet hade hon hoppat ner o satt sig i försterbrädan o tittade på honom genom rutan. Sen gick vi in o de luktade på varandra….

Vilken härlig berättelse! Känner att det finns hopp i allafall!

Jag har hållit vår katt i famnen och inte varit beredd när hunden kommit rusande. Då har jag blivit riven både här och där så blodet rann. Nästa gång ska jag hålla så som du beskrev Just nu är katten inte inne, men i morgon är jag ledig och då får jag kanske chansen.

Du har rätt, man måste ge sej f*nken på att det ska gå! Det är ju så härligt när hund o katt är kompisar. Har haft både/och förut för många år sen och de var bästa vänner. Men då hade jag hunden först innan katten kom in i bilden. Kanske lättare då.                     Tack för ditt svar, CarolineO!

Joho!

Det kan jag ta och berätta för Er.
När vi kom hem med Boy, den 17/5-08, så blev katten välldig konfundersam…och gick omvägar och tyckte allmänt "tvi vale, vad 17 har ni släpat hem med!!"

Men det gick sa 1 vecka…..
Så var dem som "hund o katt".
Dem började på och pussa varandra och gruffa.lilla valp här hemma på 4 månader, försöker äta missar till middag…eller rättare sagt, försökta och apotera han!
Bära nackskin, tycka ner honom, och använda honom som en trasa, är Boys specialité….Men kisse säger ifrån….det hjälper….en liten stund.

Men det är ingen fara, Zigge rymmer fältet genom hoppa äver kompster nätet vid ytterdörren, så var den matchen avklara.

Det är inte heller alltid Boy som startar bråken, Zigge är inte den som är den…..

# 11  Vi har haft vår hund i 4 månader nu och det är fortfarande lika eländigt som det var första dagen…. Hon är alltså 8 månader nu och ganska stor.

Vilka härliga djur du har, de kommer säkert att bli allra bästa vänner när Boy blivit vuxen

Ville bara visa hur bra vänner hund & katt kan bli trots att katten alltid varit rädd för hundar.

#13 Åh så mysigt de har det! Så vill jag också att det ska se ut hos oss inom en (väldigt) snar framtid - även om de tar upp hela soffan så ingen annan får plats!  

#11  Är det dina goa djur som du har på bilden? Jättefint foto!

#10  lycka till   =0)

#11   naaaaw, så söööta de e tillsammans  =0)

# 15

Visst är dem…men jag ska fråga Zigge (katten) om den saken, nästa gång Boy försöker ha honom till bär leksak!

hehe, ja ibland tror man att de ska "stryka med".

En kompis katt stoppar in huvudet i munnen på hunden när han gäspar  =0)      Ibland undrar man vad tusan de håller på med, men sött e det  *s*

#15  Tack, tack 

Gjorde ett försök idag med att hålla katten hårt i tassar o kropp för att kunna gå nära hunden så att hon fick lukta. Meeeeen nehejdå! Katten är stark som en tiger och slet sej direkt. Men jag ger mej inte….  :o) Får väl ta skyddskläder o skyddsglasögon på mej nästa gång 

Ja, de e starka när de vill =0)

Du kanske känner ngn som e starkare? Risken e ju att kissen blir ännu mer rädd om den "blir utsatt" flera ggr utan att få bevisat att de inte e farligt…. Men iofs kanske den redan e så rädd att de e svårt att bli räddare…