Igår när jag kom hem på kvällen från stan så låste jag upp dörren som vanligt, gick in och skulle hälsa på hundarna. Men inga hundar kom och mötte mig i dörren, Nikita och White sitter i bur när jag inte är hemma så dom var ju kvar. Hade hämtat min sambo tidigare på dagen.

Går ut och frågar min sambo om hundarna verkligen var hemma när han for iväg, "javisst var dom det". Vi går in och han säger "ja balkongen är ju som den var tidigare idag". Jag frågade om han hade lämnat dörren öppen? Självklart hade karlj*veln lämmnat balkongdörren öppen, gissa hur jag skrek och gormade på den där människan.

Han for iväg och försökte hitta hundarna medans jag knallade upp mot skogen(har skogen typ direkt utanför dörren). Nej inga hundar syns till, skriker på Hicka och hör ett skall. Ser henne stå 100 meter ifrån mig och lyssna, ropar igen och eld i baken fick hon och gissa om hon var glad när hon såg mig?

Jack ser jag längre upp tillsammans med någon annan hund, ropar på honom och han lyssnar. Men tror ni inte hundfan ignorerar mig? Min mamma ropar "Huuuubert, kom till mommo!". Jamenvisst i hundranitti springer han förbi mig och till min mamma. Så det är ju en självklarhet att han är mer förtjust i min mamma än mig.

Men nu är dom iallafall hemma, båda oskadda förutom Hicka som fått en hudflik lös under stora trampdynan så hon haltar litegrann. Annars helt okey :)

Kan ju säga att jag påminner min karl om att INTE öppna balkongdörren igen om vi inte är hemma.