Vad hemskt! Förstår dig, förra året var det några som skulle skruva delar från min moppe. Jag har aldrig varit så arg i hela mitt liv. Inge kul när man får sina saker förstörda..

Näe det är verkligen inte kul… Man ska väl inte behöva bära ner cykeln i förrådet eller ta in den i lägenheten för att få ha den ifred?

Precis, det är inge kul. Nu får jag ha min moppe på altanen och det är ett rent h*****e att få ut när man ska åka.. Men man vill ju inte att den ska bli förstörd igen:/.

Nu har jag iaf anmält händelsen då det inte är första gången och jag har starka misstankar om vem det är då jag kom på personen en gång i höstas. Jag har även talat med Lulebo om att det skulle behövas någon typ av cykelförråd här ute då det är väldigt otympligt att få ner cykeln till cykelförrådet som är i källaren, speciellt för oss som har dålig rygg och ledproblem.

Hmm, ja i bland blir man bra less….. I går när jag kom ut hade någon klippsat av mitt hänglås till uteboden, och det är rejält grovt. Jag har dock inte märkt något som fattas….

Jag blir så ledsen när folk gör så här.. Till vilken nytta? Vad 17 tjänar dom på sånt? Platt ingenting!

Visst jag är kanske inte guds bästa barn som man brukar säga, men att medvetet och med vilje förstöra för andra det kan jag inte förstå mig på!

Håller med dig Anne, vissa värkar inte ha vett i huvudet, men jag tror felet ligger hos föräldrarna! dom har (tyvärr) inte uppfostrat sina barn, låter dom gå ute och göra INGEN TING! dom sitter bara hemma och kollar (t.ex) på en fotbolls match , eller så sitter dom och spelar spel på internet. Barnen hänger utanför affärerna, och jag brukar undra " HALLÅ!!!! vart är föräldrarna nånstans!?!?!"

*8 Dom kanske är inne på iFokus??

#9 , ja kanske det ! ;) Nej, men jag menade mer i allmänhet, dom har ju inte ens koll på sina barn, dom vet ju inte ens vart dom håller hus :O

Den som jag misstänker vara skyldig i mitt fall är en drogmissbrukande kille som är omkring 20år, jag har inget emot missbrukare då jag själv varit en men den killen är allt annat än trevlig att möta då han är påtänd för han blir inte bara lite våldsam =/

* 10 Jag förstod vad du menade men kunde bara inte låta bli..

Seriöst vad jobbigt Anne!   Vid oss bor det också en konstig snubbe :P ne, men han är jätte läskig, han är typ allt drogad, hahaha, och så går han så konstigt, skulle han vågat och kommit nära, seriöst, jag skulle slagit ner honom xD

Vilka IDIOTER det finns!! Som en morgon när jag kom upp, yrvaken och lite småtjurig som man är då…
Gick ut till bilen och såg att tanklocket låg på marken!! Antennen saknades och ena dörren var öppen!! Radion saknades också….

Alltså vad fan?! Jag bor i en liten ort och där har varit så lugnt och skönt innan, men nu kommer såna AS utifrån och förstör!! Vi har haft ganska många inbrott i hus o bilar nu på sistone…  fy faen….

Förstår hur du känner dig!

alltså det är ju så man blir rädd… och inget kan man göra för att få folk att fatta :/

En gång var det ngn som hade skrivat på mina hjul och styret. Styret lossnade som tur är på vår parkering, inte i en nedförsbacke. Kunde gått riktigt illa.

En sak som ungarna på vårt förra område tyckte var jävligt kul var att ta bort ventilerna på däcken. *morr*

Här kommer en lååååååååång utläggning om vad det är för fel på min granne iaf…

Jag mår faktiskt SKIT just nu…
Jag har en granne som är helt knas…
Hon är rädd för allt!!
Så har hon en fruktansvärd fantasi också.  

Förra året (vi hade precis flyttat in i vår marklägenhet) satt jag och tittade på efterlyst på knappt hörbar volym och virkade. Min dåvarande sambo hade gått och lagt sig, klockan var dock runt 00,00 en söndag och han är bagare, så han går ju upp tidigt.
Jag gick ut i uterummet där katten satt som vanligt (hon älskar att vara där) och skulle ta in henne eftersom även jag skulle gå och lägga mig.  Då hör jag hur ngn bankar på dörren, jättehårt!! Så jag trodde att det var en galning eller ngn som höll på att bli överfallen av en galning och vågade inte öppna. Jag sprang in fort som tusan efterson jag tänkte att den som bankar snart skulle springa runt och se mig i uterummet!!! Så jag sprang in. Då vaknade min sambo och undrade vad det var frågan om. Jag vågade fortfarande inte öppna. Efter en stund hörde vi hur hennes dörr slog igen… Så vi trodde att hon hade släppt in galningen istället.
Jag var faktiskt rädd så jag skakade… så sent på natten, kan ju inte va friska människor som beter sig så!!
Iaf lugnade jag mig lite och gick ut på nytt för att ta in katten.
Då stod hon i sin häck och vrålade "NU STÄNGER NI AV ER BAAAAAS!!!!!!"
What?!  Undrade jag. Jag hade ju virkat o Greger sov!!!
Det berättade jag för henne, men hon gav sig inte!  "JAG VET VÄL HUR EN BAAAS LÅTER!!!!!!"
Alltså, ärligt talat.  Så började hon gapa på mig för att vi stod där och vrålade och väckte grannarna.  Det kunde ju inte jag hjälpa, det var ju hon själv som hade inbillat sig nåt ljud, Gud vet varifrån hon hört dem, för på andra sidan har hon bara ett förråd, men hon är visst lite uuda har många sagt…
Men iaf…        
Jag tyckte att vi skulle lösa saken som vuxna människor, så vi gick och ringde på hennes dörr dagen efter. Men inte för att hon öppnade. Vi såg att hon var hemma, men hon kunde inte öppna. Så vi gick dit nästa dag, och nästa och nästa…
Till sist fattade hon väl att vi inte tänkte ge oss, så då öppnade hon, slank ut fort som tusan och stod i en hörna, tryckt mot väggen och ville försvinna…    Inte alls samma människa som den aggressiva vi stött på ett par nätter tidigare…
Så ngt fel måste där ju va…

Sen pratade hon inte med oss på ett år. Sen flyttade min sambo och då helt plötsligt gick det bra att prata. Hon såg Emil (hunden jag skaffade) när vi var ute och gick och sa att han var fin, och vi pratade genom häcken när vi rensade ogräs, då hade jag Emil i lina i trädgården.
Hennes katt kom ut (hon har honom i lina, precis som jag har min) och Emil älskar att jaga katter ute, så han ryckte ditåt, men då hans lina sitter i en skruv (sån man brukar ha på stranden o så till hundar) och jag dessutom dragit den 2 varv runt stolpen i uterummet  kom han såklart ingenstans, för då hade han dragit med sig hela uterummet.
Vi skrattade lite åt att han fjantade sig, och henhes katt sprang in. Sen kom han ut igen och det var inga problem.   Så höll det på några dagar vid olika tillfällen, och efter ett tag brydde sig inte Emil när katten kom ut.
Sen blev det dags att rensa ogräs på andra sidan. Dit räcker inte linan, så jag hade honom lös. Hade diskuterat det med ett par vänner com menade att häcken e så tät att det borde räcka som inhägnad egentligen.  Därför satte jag bara upp 2 kompostnät mellan väggen och häcken, så han inte kom runt dit jag inte ser honom. Han låg dessutom på en armslängds avstånd från mig, så att jag skulle få tag i honom om det behövdes.
Monica gick förbi med sin "säckakärra" och den knarrade lite. Så Emil skällde till. Jag nej:ade och förklarade för honom att så fick han inte göra. Monica skrattade lite och sa till honom "hej, jag är grannen"      så då verkade det inte vara ngn fara…

Sen i söndags satt jag och njöt i solen och katten var i linan, så Emil fick vara lös i trädgården. Än en gång, med tanke på häcken och att Monica har nät in till sitt borde det inte vara några problem. Det hade ju gårr bra innan…

Då ser jag helt plötsligt hur han är halvvägs genom häcken och på väg in till henne!!!   Jag skrek såklart till honom, men han var redan på väg.  Tydligen hade hon delat nät, alltså två låga rader ihopsatta på varandra, så han pressade sig igenom.
Sen hörde jag bara hur hon vrålade och jag sprang runt och ringde på hennes dörr för att hämta Emil ochkolla hur det gick med henne och katten. Tror ni att hon öppnar???!!! NÄPP!!  Så jag sprang runt och sen tillbaka in i min trädgård. Jag fick alltså locka tillbaka honom samma väg som han kom!!
Så stod hon där i sitt uterum och gapade om att såhär kunde vi minsann inte ha det och bla bla bla… Jag svarade med att givetvis kunde vi inte det och att jag i fortsättningen kommer att ha honom i linan tills jag satt upp staket. Men inte för att hon ger sig!! Hon tjatade på i 10 minuter om detta, och till sist sa jag till henne att jag skulle kasta in Emil och inte hade tid att tjata omdet mer, men att jag snart skulle komma ut igen!

När jag kom ut igen stod hon redan vid staketet och försökte binda ihop det. Jag bad om ursäkt och frågade hur det gick med Bob (hennes katt) Hon sa att det inte hade hänt nåt. Då frågade jag om hon fick ihop det (staketet) eller om jag skulle hjälpa henne.  Hon sa ingenting och till sist sa hon bara "äh, jag får inte ihop det, jag måste gå in" så försvann hon…

Jaha, tänkte jag. Då ordnar det sig säkert, skönt att ingenting hände…

Senare på kvällen kom ett par vänner till mig, vi skulle grilla.
Då haffade hon mig direkt när jag kom ut och började tjata igen.
Hon sa att hon hade pratat med många som är livrädda för Emil och går stora omvägar när de ser honom… Stor risk´… Alla ÄLSKAR honom och kommer fram och pratar en stund och klappar honom.
Sen sa hon att detta skulle minsann få konsekvenser. "Jaså vadå?" undrade jag, "ja, det ska du få se!!!!!" Gol hon.
Så förklarade jag än en gång att han inte kommer att vara lös mer och att hon inte behövde vara orolig.
Då frågade hon "och när ska du lära dig det? När han biter ett baaaaaarn????" gapade hon vidare.    Varför han skulle bita ett barn vet jag inte…. Antagligen har hon gått och fantiserat igen.
Sen sa hon att det minsann inte räckte med en sån lina, det hade hon "hört".  Jag undrar var?? Förklarade för henne att hon ju sett med egna ögon att den håller och att om han ska komma loss från den får han dra med sig hela uterummet, och det orkar inte ens han!

Sen har hon varit på mig så fort jag har kommit ut i trädgården, så nu de sista dagarna har jag inte vågat gå ut!! Man vet ju inte vad hon kan ta sig till… Hon har kastat både sten och grus över häcken som träffat mig i ögonen….

Igår kom mamma och vi satte upp tyg på 3 pinnar in mot hennes för att hon inte ska kunna se in och veta när jag är ute, då smyger hon fram och väser "sätter ni upp nät nu?"  Jag svarade bara att det gjorde vi inte "Då får Roland komma och inspektera det sen"   Alltså vaktmästaren…  Hon hörde inte ens vad jag sa! Jag sa att vi INTE satte nät, så det fanns ju inget att inspektera!!! Dessutom brukar inte vaktmästarna komma och göra sådant.  Det är rent trams från henne, och dessutom är hon ju inte så jäkla rädd eftersom hon vågade sig ut då…  Hon hör inget annat än det hon själv s'ger, och knappt det.   Häromkvällen sa hon att jag hade fått en väldigt märklig uppfostran som inte bad om ursäkt.  ?!!!   det avr det första jag gjorde!!! Men inte heller det hörde hon!
Sen var jag och köpte nät till henne i måndags. Trots att det gamla gick att laga. Så la jag med en lapp där jag förklarade att jag har över 50 karaktärsvittnen på honom, varav 5 är småbarnsföräldrar och en är leg. hundpsykolog, så hon kunde känna sig lugn.   Jag skrev även att hon var välkommen in på kaffe och prata civiliserat istället, s¨å att hon lärde känna honom, och att hon gärna fick ta med sig "alla de" som "Går omvägar" för honom…
I går när jag och mamma satte upp insynsskyddet och hon kom och kacklade sa hon att   hon hade minsann fått ett stort blåmärke!!!    Jag förstod ju genast att hon hade fantiserat igen och tände till på alla cylindrar "kom inte och säg att han har rört dig, sluta nu med dina lögner" sa jag. Då erkände hon ju illa kvickt att han hade inte gjort nåt men hon hade blivit så rädd att hon störtat in i uterummet och då slagit sin arm… Men DET kan ju inte Emil hjälpa!!! Nä, det fick hon ju också erkänna till sist…
Sen sa hon att hon blev rädd för att han morrade först åt katten och sen åt henne.    Så sa jag till henne på skarpen att nu fick det vara nog med lögner, jag satt ju i trädgården och hörde alltihop!!!  Jaha, ja, då fick hon ju erkänna att han kanske inte morrade iaf, då.
Jag sprang ju inte runt förrän han var inne, då sprang jag och ringde på dörren. Vad hon sen gjorde under den tiden, kan man ju dock undra, eftersom Emil haltade kraftigt när han kom därifrån…

Alltså jä***  su***     förlåt, men vad ska man säga då?!
D e ju faktiskt synd om henne och jag hoppas att hon polisanmäler så att jag kan göra en motanmälan och begära att hon ska få hjälp…    Hon hade verkligen behövt det…
Men blir man förbannad eller vad?!  När hon dessutom ljuger?!
Människan är över 40 och beter sig som en barnunge, kastar grus och stenar, står och gapar över en häck istället för att lösa det som normala vuxna!!!

*suck*

#17 vad har du råkat ut för för knäppis egentligen!  Hade jag varit i din sits så hade jag inte tvekat en sekund att anmäla iaf gruskastandet till både hyresvärden och polisen! Även grannens skrikande och förtal bör anmälas!

ja, egentligen… Men sen e vi ju faktiskt grannar, så man vill ju att d ska funka… vi delar ju häck…
Dessutom vill jag ju inte att hon ska dra igång musik så hela bygget skakar kl 5,30 på morgonen igen, som hon gjorde sist hon hade fantiserat…   Gud vet vad hon hade kokat ihop då, för det sa hon aldrig. Hon såg oss när vi gick förbi senare och sa bara "Där fick ni"    ???   Vi vet fortfarande inte vad hon menade…

Sen, för den delen e jag faktiskt lite skraj för käringen… Så som hon beter sig, e hon ju inte riktigt stabil… Jag vågar knappt låta katten va i uterummet mer när jag går ut med Emil, frö vem vet om hon smiter in och släpper ut henne?!
I måndags väntade jag mig nästan att rutan skulle vara inslagen och Emil utsläppt när jag kom hem… du kan tro att jag skyndade mig hem den dan…

Riktigt läbbigt att ha ett sånt psykfall i dörren intill…

#19 jag förstår hur du tänker, men jag tänker som så att om du anmäler det hon gör så kanske hon inser att mot dig kan man inte bete sig hur som hellst och därmed skärper sig. Om inte annat så finns ju isf dessa anmälningar registrerade om hon skulle hitta på något ännu värre.

Ja, det e ju sant… D tål o tänkas på….

Du får gärna berätta hur det går i fortsättningen =)

Ang det som hände med min cykel så har den fått vara i fred sen dess… Jag skrev en mkt arg lapp om vad som händer om någon rör min cykel igen och tejpade fast den på styret! Då jag kom ut dagen efter så hade någon skrivit Förlåt på lappen =)

Haha! D va bra gjort!!

#24, Va bra! :)