Att Valpar tuggar… MYCKET, på olika och ibland konstiga saker är inget nytt. Att småsaker kan fastna i halsen är heller inget nytt. Man skyddar de små liven lika mycket som sitt människobarn från detta. Men då undrar jag… De hunddjur som föds i frihet blir inte passade av "nojiga" mattar eller hussar. Fastnar det inget i deras halsar? Har våra tamdjur bortavlats denna… ja, vad man nu kallar det, känslan för vad de kan äta, bara tugga på, och/eller svälja? Någon som har förklaring, eller teori?