Jag håller med dig, och jag tycker själv det är minst lika jobbigt när jag möter hundar som gör så och jag försöker putta bort hunden snällt men bestämt och inte hälsa förrän den lugnar ner sig.

Så ser ägaren ut som ett frågetecken och undrar vad jag håller på med…

Det händer, jag säger det säkerligen själv också så tar inte det minsta illa vid mig. Jag ser det inte som ett sätt att försöka säga hur någon annan ska uppfostra sin hund utan mer en upplysning att man inte tar illa upp när hunden hoppar. Men så har jag heller inte haft några problem med folk som inte accepterat att jag inte vill att hunden hoppar och jag försöker hjälpa till trots att jag faktiskt inte har några större problem med att hunden hoppar på mig.

Visst har det hänt, men jag har aldrig känt mig irriterad över det :)

En av mina hundar hoppade gärna upp i början när jag hade honom, och visst hände det att någon sa: Det gör inget, men jag svarade alltid: Kanske inte för Dig, men för mig :) :)  och jag tror egentligen att ingen vill ha en hund som hoppar på dem, men de säger så för att man inte ska känna sig dum

Mja, när jag säger "ja fast jag håller på att lära henne att inte hoppa" så verkar de inte ens lyssna på vad jag säger. Jag tycker snarare att det är respektlöst… 

Det var en tant på bussen häromdagen som sade "vilken fin hund" och så fort Gaia kände på sig att hon fick uppmärksamhet så blev hon överlycklig och ville hoppa på henne och slicka henne i ansiktet, och så sade personen att "det gör ingenting, jag har 3 hundar hemma och hon är ju så gullig!!!" och så började hon pussa och klappa Gaia medan hon stod där och hoppade, och jag försökte förklara att hon ska inte hoppa men hon verkade tycka att jag var dum i huvudet som tyckte det. 

#1 Haha ja, det är en naturlig reflex för mig att en hund inte ska hoppa, så när någon annans hund gör det så vänder jag mig antingen om, säger nej eller puttar ner lite försiktigt. De flestas respons blir "hon är inte farlig" eller så kollar de på en med ett litet konstigt leende som att de inombords tycker att man är lite korkad… hahaha… 

Det är ju dock inte alla som är så, men faktiskt de flesta jag stöter på. 

#0

Ja det händer mig 25 gånger per dag ungefär. (överdrift) Men min hund är så söt som alla tycker och han vet att alla klappar om han kommer och gör sig till och ja, jag är jätteirriterad för det är att underminera min uppfostran.

Det finns några som förstår sig på hundar i  umgänget och de nonchalerar honom och han går aldrig på dem. Han fattar fort. Har de avvisat honom en gång tydligt så räcker det.

Men som jag säger till dem så är det inte meningen att de ska uppfostra min hund men jag är jättetacksam om de säger ifrån.

Oss hemma hoppar han aldrig på. Vi satte stopp för det första dagen när vi kom hem med honom. Han var då 8 år och helt utan gränser.

Själv säger jag ifrån om andra hundar blir för intensiva. Hälsa får de göra men sen räcker det.

Känner igen det där, riktigt störande faktiskt. Nu hoppar våran hund inte på folk, men han kan skälla som en galning, vilket är riktigt störande, och det går att häva med att jag går ut med honom en minut innan folk kommer o så står vi o väntar på gästerna, men det e ju inte alltid man vet på minuten när de kommer :s

Annars tycker jag med liten hund att "det gör inget"-syndromet är jobbigt och enerverande att tackla, hunden får för andra göra precis som den vill; skälla, gnälla, hoppa, vara på bordet, dra i kopplet, rymma mm mm, o ALLT bortförklaras: Det gör väl inget? Han e ju så söt/liten. Han är 1,5år nu, o min svärmor har skaffat mig mycket jobb genom sitt beteende. Hundar SKA vara på golvet, inte bordet. De ska kunna uppföra sig i de flesta situationer osv, men hon har skapat ett skällande, revir-skvättande bordsittande liten pälsboll. Som tur är så lär han sig fort o är lätthanterad.. (skrev av mig lite ochså) Men problemet kan ju bli stort och lite övermäktigt, jag vet.

#6 Det där syndromet då det kommer till småhundar känner jag till alltför väl… de hundar jag haft (3 stycken) har ju varit i knähöjd ungefär, så de har varit på gränsen till att vara jättestora och läskiga då de hoppar. 
Hunden jag har nu kommer nog bli ganska stor dock (hon är 4 månader) och jag längtar nästan dit just för att folk inte ska tycka att hon är liten och söt längre…  

Pratade med en annan hundägare i lördags, och vi diskuterade detta. Det är ju lätt att en liten hund, t.ex en dvärgpudel eller en chihuahua eller vad det nu kan tänkas vara, är ju sååå liten och söt, så det gör ju inget att den hoppar, och det gör ju inget om den skäller litegrann, och det gör ju inget om den biter i byxorna eller strumporna osv.
Hade istället en schäfer kommit och gjort samma sak så hade väl folk skitit på sig av skräck och kallat hunden för mördarhund.

Jättemånga jag känner säger att småhundar är "pain in the ass", att de är ouppfostrade, skäller och är jobbiga. Men det är ju inte hundarna i sig som är sådana, utan det är ju deras ägare som inte ger dem rätt uppfostran.

En eloge till er som fattar att även små hundar kräver regler!

mm, jag var livrädd att han skulle bli en "irriterande skäll o bit-sak". Men peppar peppar så funkar han ihop med alla andra hundar, håller sig i skinnet o går för det mesta bakom/fot lös med mig både på landet och i stan. Jag är glatt överaskad och rätt nöjd med min 2,5kg stora "kossa" Alla vill passa honom pga att han e såpass uppfostrad. Hans bästa kompis är en Schäfer/rottis/collie hane på ca 20-25kg :) Han passar rätt in i 3 olika "flockar" här i min omgivning flockarna ser ut såhär: hane/hane, hane/tik, hane/tik. o det har aldrig varit problem! (givetvis så får han inte vara med dem när tiken löper för hans skull då de andra hundarna är 10-20ggr så stora som han o en "markering" från en av hanhundarna kan lätt gå fel, o det är lätt hänt)

det händer mig ofta… försöker desperat att träna min gris till att inte hoppa (vilket inte är lätt när folket jag träffar eggar på honom trots att jag säger nej), fast mitt största problem är att få folk förstå att jag INTE vill att gibson ska få något "gott" utav folk. Jag vill kunna ta med mig min hund hem till mina grannar utan att dom proppar honom full med falukorv…JA han är söt när han äter men det är inte dom som behöver leva med hans dödade fisar och totalt kass i magen i flera dagar efteråt.

ofta önskar jag att folk faktiskt kunde visa lite mera hänsyn till vad vi hundägare faktiskt tycker är OK eller inte. Jag menar alla föräldrar tycker inte det är OK att barnen äter godis på veckodagarna, hur skulle det då se ut om jag gick upp och sa "det gör inget för min del, här" och trycka i ungen godis endå.. -.-  (jag vet att djur och barn igentligen inte är samma sak men i min värld går dom under samma kam)

#9 Håller med dig där. Det är ju inte så lätt att uppofstra en hund på "rätt sätt" (rätt enligt en själv då kanske?) när andra bara går emot en totalt. Jag vill inte vänja min hund vid att få människomat alls, medan vissa tycker att jag är rena rama djurplågaren som inte vill ge henne annat än hundmat och hundgodis. Möjligt att jag kanske ger henne en bit kassler ibland när hon är riktigt duktig osv, men då ska det vara på mina villkor liksom…

Jag tycker att uppfostran av hund och barn är väldigt lika, för det är viktigt i båda fallen att vara frekvent, och det finns ingen som uppfostrar sina barn lika som någon annan, likväl som med hundar.

Din metafor med att trycka i en unge godis tycker jag håller rätt mått. Min mor vill inte att mina småsystrar (7 år) ska äta godis på kvällarna för att de blir så stirriga och på, men många ger dem godis ändå och tycker att "äh lite glädje får de väl ha!!!" men det är ju faktiskt ingen annan än mamma som bestämmer det. 

Respekt.

Jag tror att det handlar om hur man är som hundägare faktiskt. Vilken säkerhet och pondus man har. Sen kanske ni som är yngre har större problem med andra människor, än jag och vi som är äldre, jag vet inte…. men de jag umgås med är ju till största delen i min ålder, och de respekterar de regler jag har för hundarna. Jag har aldrig varit med om att någon ens erbjuder mina hundar nåt gott, utan att ha frågat om de får ge …

#11 Det kanske beror på vad för människor som finns i ens omgivning, för det jag upplever är att äldre (30-60 år) är mer "fritt fram" än ungdomar. Sedan just det här med att erbjuda gott är nog inte någon vanlighet för mig, men det förekommer absolut.

#12 Menar du nu att 30-60-åringar är de som beter sig sämre mot dig/er som är yngre, och inte respekterar er, eller förstår jag fel?

#13 Ja, vet ju inte exakt ålder på alla, men de flesta är mycket äldre och många är i senioråldern. Jag upplever dock att äldre personer även är mer pratglada och "vågar mer" så det är antagligen även därför. Ungdomar snarare viskar bakom ryggen om de tycker att en hund är gullig eller något. 

Själv tillhör jag ju de äldre… fniss… jag är 46 … men det kanske är så, som jag skrivit i många trådar tidigare genom åren, att det har betydelse var man bor åxå

14 Jag tror lite på dig här jag kan ju prata med andra hundägare oavsett ålder kan jag börja prata lite smått, har på det sättet oxå fått flera bra promenadkompisar i olika åldrar o helt olika raser,storlekar osv med. Men jag kan väl tro att ingen vill säga ifrån en hoppande hund om man inte känner den hyffsat väl eller ägaren?

Jag skulle aldrig drömma om att låta mina hundar hoppa på folk, vare sig den stora (Munsterländer) eller lilla (mops).

Och som det blivit sagt ett antal gånger innan i tråden, folk kan vara fruktansvärt ohjälpsamma när det kommer till fostran. Att lära hundarna att inte hoppa inom familjen är ju lätt nog, men denna fostran bör ju även täcka resten av befolkningen. Och det är inte speciellt lätt att få en hund att förstå att man bara får hoppa på vissa, det gäller alltså alla eller ingen.

*Suck*, det är verkligen inte lätt att få människor att förstå att även om mopsen är hysteriskt söt med sin platta näsa och jätteögon. Så tycker jag inte alls att det är ett tilltalande beteende att vid kontakt med människor, studsa upp och ned som en galning.

Det är märkligt hur ofta ansvarsamma hundägare som enbart fostrar sina hundar för att fungera i samhället, blir sedda som "skurkar" och "elaka".

Fok man möter säger ofta "inte HOPPA". JAg säger NER, eftersom hoppa är ett kommando i träningen. De flesta man förklarar för fattar och ändrar sig efter det! Bra tycker jag. Då kan vi fortsätta träna med HOPPA-kommandot och NER är en order om att sluta.

18 samma här jag säger ner få jag inte vill att hunden ska uppfatta "hoppa" är okej :) fin bild du bjöd på med.

#18

Smart. Jag tar genast till mig det.

Fast jag brukar bara stå och säga Nej! till ingen nytta alls. 

Då kan jag berätta om hur det är att ha hund här hemma hos oss. Har 2 stycken.En Hamilton stövare,tik,7år. Energiknippe och resarverad mot folk (okända)Jaktidiot.

Den andra en blandras tik (jakthund) 11år,otroligt intelligent.

Problemet:Svärfar 75år.

Han har alltid gått emot våra hund regler.Inga utav våra hundar har fått hoppa eller på något sätt vara obekväma mot besökande.Eftersom jag själv inte vill bli bemött med påstridiga hundar.

Svärfar uppmuntrar speciellt stövaren att hoppa,skälla.Vi kämpar förtvivlat med hennes skällande men "problemet" är svärfar. Han ska ha hunden att hoppa och när hon gör detta mot honom så kan han ibland (läs sällan) säga:Inte hoppa med en glad och lekfull röst. Oftast ska han ha henne att hoppa mot staketet… Tror ni att det hjälper att förklara för gubben hur vi fostrar hundarna och vad de får och inte får göra? Nej,har inte gjort på 19år.

Nu hör det till saken att alla hundar vi haft har ett märkligt beteende mot svärfar för övrigt.När han kommer in i huset visar alla (utom lilla jaktblandisen) aggressioner mot svärfar.Min lilla hund nonchalerar honom totalt dock. Så jag tycker inte det stämmer att äldre skulle förstå eller visa mer hänsyn mot hundägaren…

#21 Usch, vad jobbigt! 

Känner dessvärre igen det där hos min far, som inte riktigt vill ta till sig lärdomen om att fostra en hund…

När hon hoppar så brukar han fjanta till rösten och säja "höppöpppöpp mogglas" (lite internt, svårbegripligt för utomstående kanske heh) och då blir hon ju bara ännu mer triggad och glad. Jag säger åt honom att säga nej eller vända ryggen till och strunta i henne men det lyssnar han inte på.

När hon gör något hon inte får, t.ex hoppar på borden, då säger han "men sluta hoppa på borden nu då!!!!!!" och förväntar sig verkligen en reaktion. Haha.

Han brukar även reta henne när vi sitter och äter, det tycker jag är extremt elakt för Gaia är väldigt duktig på att inte tigga vid maten, hon lägger sig ner och vilar framför köksdörröppningen.
Då brukar han smaska jättehögt och kolla på henne för att vänta på att hon ska börja skälla och bli sur…

Säger självfallet åt honom, men det verkar gå ut ur huvudet lika fort. Nästan som att uppfostra ett barn ibland.

#22 Känner igen det där alldeles på pricken.  Förstår inte varför de ska gå emot våra regler för att i nästa stund beklaga sig för att hundarna inte lyder eller gör lite som de vill så fort "gubbarna" är i närheten.

#23 Jo precis. Min farsgubbe klagar hela tiden på Gaia för hon är ju "så jobbig" (hon hade en period i början hemma hos oss där hon var jättejobbig, men nu är hon hemskt duktig tycker jag, och det jobbigaste hon gör är just att kissa inne då hon inte är rumsren haha…) men ändå bidrar han ju till att det blir svårare att arbeta med. Då får han ju skylla sig själv, synd bara för Gaia som behöver och vill lära sig.

Han verkar även tro att alla hennes olater och hennes icke-rumsrenhet kommer växa bort med tiden, trots att jag förklarat att det krävs arbete för att hon ska lära sig… hur ska hon lära sig om man inte lär henne?!

vill ta upp denna tråden igen, då jag tycker att det är mkt bra saker som sagts. en bra ton och bra ideer!

Din hund - dina regler, om du inte vill ha en hund som hoppar ska du inte det heller lika val som du inte lagger dig i om en annan manniska vill ha en hund som hoppar.

Jag har bara sagt till de som sagt sant att "Ja men nu ar det min hund och jag vill inte ha en hund som hoppar pa manniskor oavsett om manniskan accepterar det eller ej" oftast har de bara sagt okej och accepterat mitt tycke.