jag sitter här med tårar i ögonen, jag trodde att jag skulle klara det, men det gjorde jag inte. samma sak förra gången jag såg på den, filmen Marley och Jag.

Jag vet inte varför den skapar så stora känslor i mej, varför jag börjar störtgråta varje gång jag ser den. är det för att jag ofta tänker på; när är det min tur?

När är det min tur att åka till veterinären för att ge min älskade cola den sista vilan? är jag rädd för att aldrig bli hel igen?

Jag vet inte, men jag tänker på det ofta. jag är livrädd att något ska hända, att hon ska tas ifrån mej för tidigt, att jag ska förlora henne innan jag är redo

jag kommer ju alltid har en plats för henne i mitt hjärta, den största platsen utan alla. favoritbilden är redan utvald, bilden som en dag ska pryda min ögra arm

vissa tycker att det är konstigt att jag har de tankarna redan, när min tik är så ung. bara 2 år och 7 månader. hon har minst tio år till, så mycket kvar att leva för, men jag har inget för givet. är det därför?

funderar på vad jag kommer minnas bäst med henne när hon är borta. svårt att välja, har så många minnen!

kommer det var när jag hade tingat henne eller såg henne första gången? hur besviken jag blev när fredrik inte tog sitt ansvar? mina föräldras chock när de såg henne i camen, eller när fredik misskötte henne? kanske när hon åt olja/vinägerdressing och hade sprutdiaree i flera veckor! eller när vi blev utslängda? eller när hon träffade en annan husky för första gången?

eller hur jag missunade henne ett par månader, för att jag mådde så psykiskt dåligt? hur hon fick mej att hitta tillbaka, lärde mej att aldrig ge upp! visade hur hund och ägare kan vara? vår första termin på lydnaden! hennes första löp och första påhopp? eller den där st bernad valpen som blev hennes första hundkompis?

minns när hon tog en macka från min äldsta systerson, trots att vi varnat honom hundra gånger! han fick inte springa. ung****** springer med macka i handen. cola som är så ung springer efter och tar mackan. biter honom lite i fingrarna. alla skyller på cola! frustation över att ingen kunde lyssna på mej! vet att alla vet att det var hans eget fel.

minns hur hon hälsade på min systerson, tassarna ner i golvet och ett stort skall. hon var sex månader, han fyra. syrran fick panik, mamma med! de trodde att cola bitit honom, hon ville bara leka.

minns hennes första löp, våra promenader, alla mina fester där hon varit med, hur hon druckit öl/jäger/redbull och gudarna vet allt!

minns alla tårar hennes hår fått ta emot. hur hon kommit till mej om hon varit osäker, eller när hon sover vid mitt bröst när jag är sjuk. eller varnar om något är fel

Eller när hon åt 160 gram mörk choklad och mina föräldrar sket i det, trodde inte på mej! paniken, oron jag kände då. tackar att jag har eva. eva som alltid stöttar, som alltid finns om jag behöver prata!

tänker på alla bilder, alla hundar, allt vi gjort ihop. minns första gången ajg åkte bort 4 dagar. minns ensamheten i mitt hjärta, tårarna som ville rinna. rädslan att något skulle hända, att hon skulle rymma och söka efter mej. minns andra gången jag åkte ifrån henne 4 dagar, lite lättare, mer tårar, mer längtan att komma hem

flytten till lägenheten, sperationsångesten hon fick, ner riven kökslist, sönder riven dörr och en massa sönder tuggade saker. benberoende vid 5 månaders ålder, inget ben= massor med sönder tuggad

motarbetad av föräldrar- som inte lyssnar. en hund är en hund och alla är likadana. stoltheten att höra hur duktig hon blivit. minns alla saker mamma köpte för att göra mej glad efter vi bråkat om cola.

tänker på den demoloerade buren, varje buckla har sin historia. som när den flög över ems uppfart! eller när hon lärde sig ta sig ut ur den! provade men karbinhakar, hon lyckades ändå! allt hon lyckas lösa. öppna skåpsdörrar, ta sig förbi grindar!

minns den lilla valpen som skulle smaka på alla nya blommor, minns valpen som satt vis balkongen och tittade ut! minns valpen som barnen i området lekte med varje dag!

minns min tjej, sitta i sin stol, tittar ut över området, hör hennes Valpar gnälla nu. känner stolthet. stoltheten jag kände när vi avancerade till svårare nivå i lydnad!!

tänker tillbaka på våra år ihopa. tänker på framtiden, tänker på hennes dotter, hoppas att hon ska bli som mamma, men ändå inte.

tänker på hur hon borde blivit, en draghund! funderar på om de glömde installera det i henne! minns första gången on drog med foxy, minns hur hennes kropp arbetar när hon verkligen satsar. tänker på hur hon drog med hobbe, hur hon drog allt själv, tänker mer på framtiden

tänker på hur hon bet mej första gången! tack vare en dum blöja! minns när hon tog bajsblöjan och gömde under min säng! allt gnäll på att de andra aldrig stängde toadörren

kommer ihåg allt man glömt bort. hur hon klättrade upp i soffan när man höll henne i nacken, hur hon gömde sig under soffan tills hon fastade, hur fredrik brukade lägga henne på rygg och putta iväg henne, se henne resa sig och springa lyckigt tillbaka, tänker på när hon åt upp godis för 70 kr! hur hon bajsade rött skit dagen efter, minns hur hon krafsade ut vattnet ifrån matskålen (görs fortfarnde ibland), minns hennes första bad och hur sönderrivet mitt bröst var

kommer ihåg när hon börjar markera vid 8-9 mån, minns första gången jag lärde henne simma! minns hur jag lärde henne cykla, minns alla gånger jag fått damp och slagit henne lätt, minns alla gånger hon sovit i min säng, fått mej känna trygghet

tänker på barnen hon hjälp komma över sin rädsla för hundar, tänker på alla barn hon kommer hjälpa framöver. tänker på hur de brukar ropa "titta vargen" och hur de sen tar mod till sig och klappar

tänker på vad framtiden ska ge mej, tänker på min underbara hund, tänker på hur mycket vi hunnit med och hur mycket mer vi ska göra

jag har gett henne mitt hjärta redan sen första dagen, hon har gett mej sitt, vi är likadana, lika galna, lika busiga, lika på alla sätt, vi har lärt av varandra, anpassat oss, lärt varandra allt vi kan, fått nya vänner och ovänner

funderar på om de goda stunderna varit fler än de dåliga, tror att det är ojämt eller lutar mot det dåliga. men jag minns de stunderna, minns alla galenskaper, kan ta till vara på allt jag lärt mej, tänker på allt jag lärt henne *leende på läpparna, värme i hjärtat*

jag älskar min cola mer än någon annan kan förstå jag skulle kunna offra allt för henne, hon är mitt liv, min dröm, min verklighet och bästa vän

blev ett långt inlägg, mina tårar har torkat, känns inte lika jobbigt

för er som läste allt, tack för ni ville dela den här stunden med mej!

*Inlägget redigerat av sajtvärd*