Tonåringar
Har själv en liten tonårshane på stax över året. Hur märker ni förändring när er hund är i tonåren?
Vad ska man tänka på när ens hund är i tonåren?
Något speciellt man ska göra i den åldern för att få det lättare när den blir äldre?
Tipps och ideér är välkomna.
Jag styr själv mitt liv med mina tankar o känslor.
Egentligen kan man se det på många olika sätt eftersom alla är olika individer,men man märker det först och främst på att dom blir mera hormonstinna,sedan kan dom helt plötsligt glömma allt dom lärt sig i lydnad, dom kan även få för sig att bli rädda för saker som soptunnor plastpåsar och annat som dom aldrig brytt sig om tidigare…det gäller ju att bibehålla kontakten med sin hund ändå,träna som vanligt men var noga med att inte göra det om man inte känner för det,för sånt känner dom på sig direkt,och glöm inte sluta träna när det är som roligast för hunden.
Sen får man tänka på att det är hunden som har det jobbigt med sig själv i och med alla hormoner

Prillan är en riktig tonårsbrud nu. Hon skvätter överallt på prommenaderna, hon bryr sig mer om andra hundar och ibland är hon trotsig och gör saker som hon vet att hon inte får. Dessutom har hon börjat sätta sig upp mot mig och husse ibland, och det försöker vi vara stränga med. Inget juckande på våra ben och inget morrande när hon tex. har tagit något olovandes. Lite skällig och lättskrämd har hon blivit också men det är en period som går över. Vi försöker hålla lugnet och vara konsekventa 24 timmar om dygnet.
Med Vänliga hälsningar
Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler
" 1 Silver är nog lite i spökåldern just nu. Han kan helt plötsligt bara stanna o den långa ludna svansen hänger helt plötsligt mellan bakbenen. 
Ställen som han gått på hur länge som helst kan han helt plötsligt bli helt paralyserad på och vägra gå ettt steg.
Men jag fortsätter och går som ingenting hänt. Men när matte börjar komma utom synhåll kommer han springande trotts allt. 
Tror det handlar om att inte ge hundarna någon som helst uppmärksamhet när dom beter sig så här. Utan istället bara vara som vanligt, gå där du brukar gå och inte vända om för att titta om hunden föjer med eller inte. Om du har bra kontakt med din hund kommer den efter, om inte förr så när du börjar komma utom synhåll. Det är min erfarenhet så här långt.
Men så har jag också en väldigt bra mentor i Spikes. 
Jag styr själv mitt liv med mina tankar o känslor.

Det jag märkte mest på Velvet var att hon helt plötsligt fick för sig att klippa klor var det absolut farligaste i hela världen, hon som innan tyckte att det var mysigt.
Bomull i öronen (= lyssnade inte på kommandon hon kunde) och kola i skallen (= glömde en hel del av allt hon lärt sig tex sitt & fot).
Om de glömmer vad de lärt sig så får man backa lite i träningen och sänka kraven lite.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
# 4 Har alltid haft lite problem med att klippa klorna på Silver. Inte har det blivit bättre av att jag råkat klippa i pulpan. Ett tag gick det jätte bra, men dom sista gångerna har jag råkat klippa i pulpan eftersom han inte är stilla. Så nu är han som en hal ål. Är rädd för att dra benen ur led som han håller på att slingra sig.
Hur ska jag göra för att vinna hans förtroende tilbaka? Det enda som är jätte jobbigt med min tonåring för tillfället.
Jag styr själv mitt liv med mina tankar o känslor.

Vi gjorde det misstaget att låta Prillan vara med när vi klippte min mammas hund. Han hatar kloklippning och sedan Prillan var åskådare har hon också ogillat det, men hon är ändå duktig.
Med Vänliga hälsningar
Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler
Viggo är helt hopplös just nu
Han är 9 månader (shiet, tiden går fort!) Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva honom mer än att han är galen
Innan han blev könsmogen var han så lugn, nu är han typ aldrig lugn, han sover inte om man inte håller fast honom, han skäller för minsta lilla ljud (tom våra andra två storskällare som brukar skälla på absolut ALLT har börjat förstå att det aldrig är nåt när han skäller, så de är ingen ide att haka på), han är helt okontaktbar på promenaderna och kastar sig fram och tillbaka, har börjat skälla på andra hundar, drar mot folk och ska alltid hälsa, tuggar på allt (det vet jag dock inte om det är ett tonärsbeteende, men det har börjat nu?) både ute och inne, juckar (när han är stressad eller trött) mm. mm…
Han är extra jobbig mot dom andra hundarna, vilket är rätt jobbigt då Dobby aldrig varit särsilt förtjust i honom endå 
Vi jobbar på med kontakten, miljöträning, passivitetsträning osv. Mycket lösträning också för då lyssnar han jättebra, så det vill vi behålla 
HundGlädje.nu - Hundkurser, Dogwalking och Fotografering.
För ökad kontakt och förståelse.
# 7 Hur mycket vardagsträning har du eller ni gjort innan han kom i 9 månaders åldern. Jag har tränat Siver väldigt mycket som liten så han skulle förstå rätt eller fel innan han blev unghund.
Han har fått lära sig fot, sitt, ligg, stanna på komando sen han var valp. Visst hade han en trots period när han var omkring 7-9 mån, sten döv. Men grunden låg där och han vet vad som är rätt eller fel.
Jag har fortsatt på samma spår som när han var valp men mindre pip i rösten, utan bara ett konstaterande att han är duktig. Och med lite mindre godbitar.
En hund som är ett år måste få göra fel och ta konsekvenser själv av vad den gör för fel. Kanske känna obehag av en slängd påse med ölburkar om den skäller vid staketet eller springer efter bilar på gården osv.
Jag styr själv mitt liv med mina tankar o känslor.
4, Tack Ann
..det enda du kan göra är att börja om från början med Silver,ta en klo i taget beröm massor när han varit still…se alltid till att ha en lugn stund med honom och prata uppmuntrande när han gör rätt…idka lite byteshandel en klo en godis osv osv.
Du kan även pilla mycket med hans tassar och klor vid mysstunder så han ser att du inte bara vidrör dem då det ska klippas klor.
Att slänga något skramlande efter en hund är aldrig bra,det är så stor risk att dom blir rädda för skrammel ljud då så det rekommenderar jag aldrig,har hunden gjort fel så är det bästa att totalt ignorera,eller kalla in och avleda med leksak boll eller annat.
Man kan aldrig berömma en hund för mycket men man ska vara noga med det i rätt sekund,hellre en pipig röst och en glad hund som kommer till dig, än en som kommer för att den är skrämd
.
Att använda mindre godisbitar är inget hunden egentligen bryr sig om,det kan till och med vara bra att ge mindre bitar godis ändå,dom blir mera sugna då och dom blir mycket mindre mätta av det.
Jag ger väldigt små pyttebitar till mina
#8 alltså problemet är inte lydnaden, vi har tränat innan han kom in i den perioden, gick en kurs som höll på både innan han började så, och fortsatte efter, och vi har fortsatt träna. Och han är jätteduktig när man tränar, har bra kontakt, lär sig snabbt, man ser liksom att han vill sammarbeta. Problemet är liksom inte att han trotsar, eller inte gör som man säger, utan problemet är mest att han är väldigt väldigt mycket i spökåldern (rädd för allt = skäller på allt). Och att han "provar" massa nytt som han inte upptäckt förut
Tex andra hundar har ju blivit jättekul. Så vi tränar inte så mycket ren lydnad just nu, för han gör det liksom inte för o vara olydig, utan vi tränar mest pasivitet, miljöträning och liknande.
HundGlädje.nu - Hundkurser, Dogwalking och Fotografering.
För ökad kontakt och förståelse.
Nemo har kommit in i tonåren, han är 1½.
Innan året var han så himla följsam, han lyssnade direkt och kollade knappt på andra hundar..
Nu måste man skrika på honom för att han ska vända bort blicken från andra hundar o.s.v, han har till och med börjat gå fram till vissa, som han aldrig gjort förr!
Jag hoppas att han kommer ur den här perioden snart..
Hugo däremot är snart 6 månader och har kommit in i någon konstig period.. Han lyssnar inte alls längre.. Förut var han hur duktig och följsam som helst.. Nu drar han som bara den i kopplet och skiter i vad jag säger..
Men han har nyligen börjat lyfta på benet och hans båda kulor har äntligen kommit ner, så det har nog med hormonerna å göra 
11,Dom lyssnar inte bättre för att du skriker,det ger motsatt effekt,gör dig intressant för hunden och tänk på att det är den som har det jobbigt inte du egentligen
#12 Okej, men om jag ropar liksom "glatt" på Nemo så bara ignorerar han.. Jag skulle iförsej kunna försöka med godis.. Men jag tycker det är jobbigt att ha godis i fickan.. Skulle egentligen behöva en sån där liten "godis väska".
13,det brukar gå bra med magväska
…ett tips är att du kör kontakt övningar mycket i skog och mark,lek kurragömma tex,någon får hålla din hund och du går och gömmer dig först på lättare ställen och sen på svårare,beröm massor med gotta och röst när den hittar dig,det gör att den mycket mera fokuserar på var du är i stället för att lägga energin på annat.
#14 Det tycker han är jätte roligt! Att leta efter mig, men går oftast ut själv tyvärr..
Kontakt övningar är han också jätte duktig på.. Men ska börja locka med godis nu vid hundmöten.
Tack för tipsen!
15,vad bra det behövs nått extra när dom är i den åldern