Kan ju vara så att dom har så många problem att inte så många vill para dom med en annan ras :)

Även fast denna sida handlar om just blandraser så ska man ju undvika att blanda raserna bara för att.

Det bara lockade min uppmärksamhet att det inte fanns blandraser med Cavalier, fast tex. Chihuahua och Papillon är väldigt mycket av och de är inte så mycket friskare raser, eller? Nu är jag inte så duktig på blandraser men nyfiken på vad det beror på…

Tror att folk parar chihuhua med andra små raser bara för att dom säljer så bra. Och det är bra betalt för dem.

Såg för ett tag sen en valp annons där pappan var chinese crested naken och mamman var amstaff :o vem gör en sån parning egentligen om inte bara att käna pengar.

Skönt att det vara mamman som var amstaff och inte tvärttom.

Men då förstår jag, nästan varannan annons har en chihuahua blandning och förmodlingen så beror det pga av deras höga pris…

Eller på att folk vill ha dessa blandningar kanske.

Mig veterligen har inte papillonen samma problem som cavalieren..

Varför anta det värsta om de som säljer, bra och dåligt omdöme finns överallt.

#3 det kan ju faktiskt ha varit en tjuvparning, svårt att avgöra då man inte känner ägaren och onödigt att döma då man inte vet.

Jag hade en cavaljer blandning….omplacering på nio år när han kom till mig…han var en blandning med någon terrier…ingen visste…

Dom felen som är vanliga på Cavaljeren är, ögonen, och blåsljud på hjärtat plus att dom kan ha problem med knäna…

Min lilla kille hade ju en kronisk ögonsjukdom, som inte hade blivit skött av tidigare ägare…därav, så var han nästan blind på ett öga….jag fick varje dag droppa i droppar och även ta salva vid behov….det berodde på, eftersom ibland blev det infektion, och då kom salvan fram…….han hade ju farit runt på flera ställen, så man visste inte riktigt hur hans liv hade varit…..

Men av att döma så hade det inte varit så bra….hans päls var en enda knuta, så det var det första som jag fick göra, leta efter en som kunde klippa ner han helt…..stackarn…..han var ju så rädd för kroppskontakt, men det förstår man……

Det andra felet han hade var ju blåsljudet på hjärtat…..senare så blev det förstorat och han avled på sin 10 års dag av att hjärtat inte orka med medicinerna som han fick mot njursten, som vi upptäckte bara tre dagar innan han dog……det var när vi var iväg till veterinären för undersökning, som dom upptäckte att hjärtat var förstorat när dom röntga honom….

Men jag måste säga att han var otroligt pigg och lekfull, när han inte hade ont av njurstenarna…..och sen så får en tänka på vilket liv han hade levt så nog var han allt stark den lilla krabaten….vi fick iallafall nästan ett år med honom, och saknaden är enorm fortfarandes….guuuud va jag älska den lilla hunden….han var så gooo o snäll….och det fina var att han blev mer o mer trygg, och börja snacka med mig….har nog aldrig haft en sån pratsjuk liten kille….det lät som ett knorrande ljud…så jag bruka kalla han för min lilla knorrhane….

Här sätter jag in en bild på honom som nyklippt o påklädd så att man inte frös ute, vinter som det var då

Här kommer bild på honom som han såg ut innan….sötnosen…

#5 Själv tycker jag att det finns mycket fina blandningar, men det är så svårt att avgöra vilka uppfödare som är seriösa som kontrollerar upp sina hundar mm. Hur kan man veta?

#6 Det har du rätt i, men ändå så tycker jag att det va skönt att det var mamman som var en amstaff och inte tvärttom .

#7 Gud va söt han är, åh tio år är ung tycker jag. Förmodlingen med rätt foder (av tidigare ägare) och rätt blandning av friska föräldrar så skulle han också kunnat ha det bättre och längre liv.

#9, ja visst var han söt….underbett o gles mellan tänderna…o så peka hans lilla nos uppåt…så han var så himla gullig….här kommer en rolig bild på han….där ser man hur gles han var mellan tänderna…lilla knorrhanen…blir så tårögd bara nu när jag skriver om han….

Här kommer ett som man ser det mer på….

Min vovve är ungefär 25% cavalier king charles. Syns väl mest på öronen och så har han väldigt mjuk men kort päls.

Detta är en blandning som börjar bli vanlig på andra ställen i världen.

http://www.squidoo.com/cavoodles

#7 Stackars krake Vilken tur att han kom till er till slut!

Papillon, och antagligen även chihuahuan är defenetivt friskare än cavaliern. Cavaljerer största dödsorsak är hjärtproblem. 

Alla de jag har känt till som har haft cavaljer (king charles spaniel), dvs 5 (!) st har dött en tidig död pga hjärtfel. Har även hört att de har dåligare tänder än andra hundraser. De kan även få eksem och liknande på huden och öronen samt svårt att andas varma dagar. Men allt jag hört behöver inte vara sant. Men rent psykiskt är det en trevlig hundras:)  

Det finns en bok om en Cavalier King Charles Spaniel som påminner lite om "Marley och Jag", men denna bok heter "Mitt liv med George". Om man tycker om den hundrasen rekommenderar jag att man ska läsa den:)

#14…ja, men jag hade så gärna haft han här många år till, för han hade ju börjat känna sig trygg…och det oxå p g a min andra hund…lilla Gizmo som han hette, följde min andra hund som en svans…ja, det var så härligt att se….när dom lekte så förstod frisco att han var skör och kunde inte se så bra…så det blev en speciell lek dom hade….och alltid inomhus, för lillen kunde ju inte hänga med den andres vilda framfart utomhus…han såg ju inte så bra…..annars så tror jag att han hade hängt efter….

Bara att få stryka o kela med han, var ett framsteg för oss alla….för han rygga tillbaka när man försökte att stryka honom när han kom första tiden….men envis som jag är, så gjorde jag det till en ritual att varje kväll lyfta upp honom i sängen och prata o stryka honom över huvudet…för han fick sova hos mig….självklart…, det hör till att mina sötnosar sover där dom vill….

Först så sprang han undan, sen börja han sitta kvar, men ack så orolig han var….på språng hela tiden…men jag strök bara en kort stund, så att han inte behövde känna sig så rädd att han flytta på sig…….så där höll jag på…och så en dag så blev han så lugn så han vände sig om o la sig på rygg så att jag fick stryka lilla magen…..oooooj, va lycklig jag var…..

Så kom sen den där lilla pratkvarnen fram en dag….jag satt vid datorn och småsjöng…(Hellre än bra) och lillen som låg på mattan bredvid…börja svara mig…så jag vände på mig o blev så förvånad….så jag fortsatte o sjunga och han hängde med…högre o högre lät han….sen så var han igång…jag sa något o han svara med sitt knorrande läte…..Ja, sådär höll vi på varje dag….han var så gooooo….

Och jag måste säga att hans mentalitet var helt underbar….har nog aldrig träffat en sån medgörlig liten kille, han gjorde inget väsen av sig….Man liksom kände….varför????…hur kunde någon överhuvudtaget ha övergivit honom…och så många som han vandra runt hos…..

Kanske berodde det på att han kissa inne överallt när han kom….men jag har kontakt med en underbar hundpsykolog, och hon berätta då att detta var för att han var otrygg….han ville att man skulle märka honom, och ta han till flocken….så därför var det viktigt att man inte skällde på honom när han hade gjort det, utan istället lyfta ut honom lungt men tyst….

Och efter ungefär 3 veckor så sluta han att göra det….för då hade min hund bjudit in honom till flocken vad jag förstod….så kanske var det denna okunskap som gjorde att de som hade honom inte ville ha han kvar…..ingen vet…..sorgligt var det iallafall, och så tänker man på att det finns massor av hundar där ute som har det på det där viset….suck!…..man vill inte veta…då mår man bara dåligt….

Oj  nu blev de en hel roman, ursäkta, men det bara rinner på när man kommer igång med att berätta om den lilla krabaten…..han kommer aldrig att bli glömd för mig…..

Här är hans viloplats….det är på min tomt och han ligger bredvid en annan hund som jag hade….hon dog av cancer oxå 10 år blev hon…

mycket söt liten hund tack o lov att han fick det bra i hos dig #15.