Jag har ingen som helst erfarenhet av den hundtyp du har men när jag skaffade min första katt (siames) hade jag en afghan som var helt tokig på kattungen. Jag hade tränat lite innan och det hade gått bra. Vi hade besökt en väldigt lugn katt för att jag skulle se ifall det gick att skaffa katt. Afghanen blev alldeles galen när hon såg en katt ute.  När jag fått hem kattungen blev det kaos. Afghanen blev alldeles hysterisk. Första natten hade jag henne kopplad i skrivbordet bredvid sängen för att kunna sova. Kattungen låg blixtstilla i sängen. Morgonen efter tänkte jag detta får bära eller brista och släppte afghanen lös. De undvek varandra en vecka tror jag (detta är 26 år sedan). Sedan var de vänner. Naturligtvis tänkte jag tanken att det inte fungerar och att jag får lämna tillbaks kattungen. Det var 20 mil dit enkel resa så det hämmade ju och så ville jag väldigt gärna ha en siames. Om det alltid går så här bra vet inte jag men jag tror att det viktigaste är att de kan fly situationen om de upplever den obehaglig. Att de bekanta sig med varandra i egen takt och under uppsikt. Jag har haft flera hundar och katter sedan denna gång och det har alltid gått bra. Hundarna har varit vuxna och katterna har varit ungar. Jag har tagit hand om hundar med mycket svåra upplevelser men det har gått bra ändå (med katterna). Mina nuvarande hundar (saluki och whippet) blir helgalna om de ser en katt ute men tycker mycket om "husets" tre katter.  Du får fundera på hur de kan tänkas reagera. Om hunden skulle bli alltför aggressiv flyr inte katten då? Om inte skulle jag inte våga.Hurdan kontakt har du med hunden? Lyssnar den på dig? Är hunden helt frisk psykiskt och fysiskt?

Det är just det som är problemet, då jag bara haft henne en vecka och sett dessa saker redan, så nej, jag litar inte på henne, inte alls när det gäller katter. Då hon omplacerat några gånger innan så är hon något osäker och lyssnar inte heller 100% på mig. Hennes hysteri kopplat till min galet snälla katter är fortfarande en dålig ekvation och jag vill se betydligt mer lugn innan jag vågar "släppa ihop dom" även med munkorg då jag nu köpt än pga flertalet utfall som gjort mig rädd för katternas skull!

Tränar gör vi några gånger om dagen korta stunder, men min förvirring är också sådan att jag inte heller vet hur jag vet om det blir "bättre" för även om det känns bättre hemma är stallkatterna fortfarande "döda"objekt då hon blir helt stollig.

1 vecka är kort tid, men jag vet liksom inte när jag ska berömma, pusha på, osv, vill ju att hon använder nosen och blir nyfiken, inte stänger av och blir hysterisk!

Min hane här hemma blir lyrisk när han ser en katt ute, han skäller och vrålar som en besatt och ska fram till katten……Eftersom han inte har bott här hemma längre än 3 månader så var jag lite osäker på hur han skulle reagera om jag släppte honom….

Så jag tog hunden och gick hem till dotra som har en katt som inte är rädd för hundar utan sitter kvar….Leo (hund ) fick nosa på katten kopplad och han såg bara förtjust ut, inte riktigt lika förtjust var katten men aja *skrattar* jag satte på hunden lina för och ha lite kontroll och sen kopplade jag loss honom från kopplet. Hunden sprang fram och nosade och sen var det inget mer med det, han vände sen och gick ut i köket…..Ute är han vilddjuret när han ser en katt, inne är tydligen en annan sak. Han har sprungit fram till katt ute nu då jag vet hur han reagerar och han gör absolut ingenting utan det är jagandet som är det roliga……..

Jag tror att din hund bara är nyfiken eftersom du skriver att hon inte låter som om hon är agg.

Det är ju det faktum att katten springer iväg och utlöser jaktinstinkten hos hunden som kan vara problematisk. Om katten är lugn brukar det går bra men det beror ju på om hunden har några andra egenskaper som kan ställa till det. Mina vinthundar har ju inte så mycket kamp i sig som jag inbillar mig att en amstaff har. Där kanske inte jakt är det stora problemet. Du måste ju känna att du har situationen under kontroll annars överför du din rädsla på djuren och då kan det gå galet. Jag tror inte man behöver säga så mycket när dom ses. Risken är att dom hör på rösten att man är osäker (om man är det). Förr eller senare måste ju hunden känna att katten hör till hemmet. Då kanske hunden lugnar ner sig . Det gäller att komma dit bara…

Hon behöver säkert få landa hemma hos er, känna trygghet innan hon kan ta till sig fullt ut vad du säger….Har hon nu varit på flera ställer så har hon ju ryggsäcken full med erfarenheter, och om jag förstår det hela rätt så är väl inte alla erfarenheter positiva….

Tror att du måste ge henne mycket längre tid hemma i lugn och ro….

Hmm det är ju så att man kan träffa flera katter vissa mker man r vana vid hundar de gör inget medans andra ruggar upp sig o gör sig stora. Vår hund älskar katter o enligt han älskar alla katter honom med. Han fattar vad fäs är :) antar han har fått en tass men inte så han ryggar undan utan vid fräs struntar han i katten. Jag är livrädd att det ska hoppa fram en katt ut från en buske o klösa ögonen. Men i ditt fall, ja du har ju inte haft hunden så läge och nyfiken är hunden katterna är de lugna av sig när hunden är i närheten? Ett tips jag kommer på är att man umngås genom titta på tv, då kopplad hund men ändå mys låt katterna göra som dom vill kan vara bra för hund samt katt o kolla av varandra. Du måste ha väldigt snälla katter om de struntar blank i att en ny hund finns i deras hem. :) Att en hund visar frustration på andra katter ute är ganska normalt. Men hemma ska det vara lugnt och jag försår om du inte kan lite på hunden. Mitt andra tips är att du stänger in hunden lr katterna säkert när du ej är hemma. Munkorg tja det kan du ju testa med att ha på vid tv tittandet och strunta i kopplet om du känner dig trygg med den. Va lite svårt o ge tips :) Men visst behöver hunden landa innan och det kan ta lite tid med. Själv har vi en omplacerings hund sen 2 mån tillbaka och än har han inte landat helt.

Jobbig sits,men som sagt hunden har ju inte varit hos dig så länge ännu,min spontana reaktion blir att du har mun korgen på hunden,och att du gör i ordning ett ställe där katten kan fly undan och hunden inte kommer åt den.

Tar man allt naturligt så brukar det lugna sig med tiden….koppel tror jag inte mycket på eftersom det triggar hunden mera att jaga bytet som ju katten uppenbarligen är för din hund….lämna dom aldrig själva utan stäng in dom i varsitt rum i början…

Ja det är precis så jag gör som ni anser dom flesta iaf :) Munkorg på och koppel ett tag till, olika rum när jag inte är hemma!
Aldrig obevakad munkorg heller.

Vet inte hur jag ska gå från steget att släppa med munkorg, vill inte tappa en veckas träning där hon måste ligga still och titta även om katterna går runt, trodde det var bättre nu för hon har varit lugnare men igår kväll fick hon utbrott på en katt i stallet, och sedan var hon igång hemma igen genom glasrutan då hon såg min iller, hoppade som en tok och typ ylade, men nej riktigt aggresivt är et inte bara, det är förvirring med rädsla och som värst har jag sett ragg vid 2 tillfällen och ett naffsningsförsök, men även flertalet gånger svansen mellan benen, det är därför jag inte vet exakt vad som triggar henne, förvirring, jakt, rädsla osv..

8,hon låter klart osäker på din beskrivning,men jag skulle som jag skrev inte ha koppel på henne,ju mera det tar emot ju värre triggas hon….tar du det lugnt så gör hunden det till slut också…men jag skulle råda dig att träna mycket inkallning med hunden så att du lätt kan avstyra sånt beteende i alla situationer sedan….

Enligt förra ägaren så hade dennes mamma blivit helt hysterisk när hon rusasde mot deras katt, och då fanns inte problemen, alla hade skrikit och gapat en del och det kan vara det som började trigga henne i osäkerheten kring katter, men att i dagsläget vara hysterisk är för den sakens skull inte okej, så det tåls att jobba på!

Frågan är även om dom stressade henne varför hon blivit helt panikslagen på katter,hon har ju aldrig bott med någon knepigt det där!

Jag har haft exakt samma problem med en Schäfertik som jag tog som omplaceringshund,hon var 8 år. Hon skulle inte bara jaga utan var verkligen ute efter att döda de stackars katterna.Hunden i fråga var väldigt osäker och kuvad när hon kom. Nu skaffade jag katten efter det hunden kom,men vi gjorde så att vi satte hunden i bur vissa stunder så hon fick titta på katten.Katten var inte alls rädd utan gick och strök sig mot buren och hunden i sin tur gjorde utfall så hela buren skakade…utan att kissen brydde sig.Varje gång hunden morrade eller gjorde utfall sa jag direkt skarpt nej.

Nästa steg var att hunden låg bredvid mig i köket på komando ligg,och min syster hade koll på katten. Efter att tränat på detta vis (tog ett bra tag) så blev hunden mindre fokuserad på katten.När hunden sen blev aktiverad på nått sätt inomhus eller bara satt med när man gjorde mat(poppis) så gav det sig eftersom.

Hon slutade inte jaga katter ute men vår egen och min systers katt som var på besök ibland funkade jättebra inomhus…hon tom tittade bort när katterna kom för nära

Alla är ju olika så klart,men detta funkade för oss…ha tålamod och mkt lydnadsträning.Lycka till

Du kan ju försöka trötta ut henne så hon inte orkar hålla på lika mkt, en cykel tur el en jogging runda, de brukar hjälpa, jag har haft sånna problem innan med hundar, och jag passade en amstaff som några hade kampat med, han blev hysterisk när de kom hundar och katter i närheten, och efter som jag har både hund och katt så va han tvyngen att anpassa sig.. så då va de bra iväg å trötta ut honom. Så han fick allt springa gossen =).. Och de blev mkt lättare att träna efter åt och efter ca 6mån så funka han bra med hundar å min katt. Visligen så e ju katter ute mkt roligare å spännande, men han va mkt bättre med dem med…

Så förösk att trötta ut henne och ge henne en chans, för hennes bästa så hon får uppleva hur härligt livet kan vara. Jag skulöle gärna ta hand om sånna hundar, för tycker oavett va dem har råkat ut för så e dem värda att känna på hur ett normlt hund liv är.

12,skulle inte rekomendera för mycket sådant eftersom det är stress relaterat bättre med,huvudgympa i lugn och ro.

Har gjort och tänkt exakt som nummer 12, tycker det är en strålande taktik men det verkar inte räcka, snacka om energiknippe!

Det är inte alltid så lätt med omplacerings hundar.

Man vet inte riktigt hur de reagerar och hur man kan lita på dom eller vad de upplevt…. Rippe var ju drygt 2år när jag fick honom.

Mina katter funkade bra med bara Azlan i huset.

Dom åt och sov ihop och allt var frid och fröjd.

När Rippe flyttade tyckte han att: katter ska jagas och Azlan verkade få en "aha upplevelse"… är det så det ska vara.

Nu bor katterna på övervåningen och hundarna nere, men med mycket beröm (till hundarna när dom inte jagar katterna) också gäller det att "vara med före" så kan katterna vara med nere ibland och gå in och ut.

Fast nuförtiden (haft Rippe drygt ett år) funkar det ibland  ändå, utan man hinner vara med… och ibland blir det "katt o hund race".

Vet inte vad det beror på att det funkar bra ibland utan vår "pli" på hundarna.

Det konstigaste är att det är Azlan som är värst på att "skrämma fart " på katterna… inte Rippe som började? 

Det är nog vinthundarnas jaktinstinkt som "sätter in" när det blir race.

Har också samma "problem"…. katterna är så snälla och säger inte ifrån.

#13 Håller jag med. Stress ökar bara problemen.

# 16, 13..

Jag tycker ju då att bli av med all överskottsenergi är A och O för att ens kunna påbörja träning i lugn och ro, det ena utesluter inte det andra. Men absolut tränar vi mycke fysiskt då hon är ca 15 månader, ung, envis och stark i kroppen. Dessutom van med mycket motion så tror jag inte det går att sluta med det och bara träna hemma. Vi tränar alltså hemma efter motionen, det gör ingen psyksikt större skillnad, men hon "bryter" snabbare om hon blir fixerad om hon är ordentligt rastad.

17,Det har inte med det att göra,en stressad hund behöver lära sig att lugna ner sig och fokusera,och det kan dom inte om man motionerar dom och tror att all energi försvinner den vägen….att få en hund att fokusera har alltid med ägaren att göra,massor med tanke övningar är väldigt bra om man vill få en hund att stressa av…men hunden ska också lära sig att ta en vanlig lugn prommis utan att klättra på väggarna när den kommer in.

Och självklart ska hunden alltid vara ordentligt rastad,men det ska man kunna göra i lugn och ro det med….

Absolut, fast om hon är så stressad på det sättet tror jag inte, det är mer att stressne kommer när katterna kommer fram liksom, hon blir som förbytt. Så på nått sätt måste man ju göra av med överskottsenergin och sen sakta introducera katterna vilket är sjukt svårt med tanke på att hela hunden spänner sig och liksom vill till katten och blir halv hysterisk, är hon inte då motionerad mycke går det inte med hennes energi, hon är så ung och stark med! :/

19,ett enkelt sätt är att lära in ligg stanna eller sitt stanna kvar kvar…när hon lärt sig det släpper du katterna och hunden ska stanna kvar oavsett….och se till att du håller benhårt på det…för detta verkar vara att ni har dålig kontakt i vissa situationer,gör det när det är lugnt och inte när hunden har varit ute och stressat.

:/

21,vem svarade du?

#20 Det är så vi gör.

Katterna kan passera ut och in genom ytterdörren med en av hundarna på ca en meters avstånd och den andra hunden bakom den närmaste hunden. 

Sen får hundarna massor av beröm, när de skött sig.

20,vad bra,det brukar funka i alla lägen…bara man inte ger sig

Ja, det är skönt att vi kommit så här långt, fast det var ju mycket enklare när katterna och Azlan kunde äta och sova tillsammans, så vi slapp alla kommandon och allt bara funkade ändå… men sånt är livet…. livets prövningar är till för att övervinna!

#18

26,du har skrivit 18,vad är det du har svarat på?….vore bra om du skrev lite i stället för bara ett tecken som i 21??