Akut Länk.

Kan du hjälpa dem o leta? Tiden Håller på o Rinna ut!

http://www.hittekatter.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=b6bf637b-67fc-4374-9596-db4a733f427f&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

Den första blev man ju helt tårögd, någon trå rann ner 

Putt för #1

De behöver hjälp.

Guuuud va tårarna rann när jag läste denna berättelse från en hunds perspektiv……

Jag har själv tagit hand om en omplacering…han var nio år då och ingen ville ju ta emot en såpass gammal hund, och han hade en kronisk ögonsjukdom med som man var tvungen att hålla efter med droppar o salva….

Denna lilla krake hade flyttat runt till olika hem och var så otrygg..jag hade sökt efter en unghund som lekkamrat till min andra hund…..men så kom denna förfrågan om jag hade lust att ta emot honom….för lekfull det var han trotts sin dåliga syn och ålder…

Mitt hjärta smalt som smör i solskenet, när dom kom hit ända från Stockholm för att testa om han gick ihop med min andra kille….det gick hur bra som helst….

Så kom då lilla Gizmo in i vårat liv och det blev mycket bekymmer o oro i början men jag hade en fin kontakt med en hundpsykolog under denna tid i början….han markera inomhus överallt, och då fick jag veta att det var för att han var just så otrygg som en hund bara kunde vara….han ville visa att han fanns, att vi skulle se honom och ta in han i våran flock….

Och det skötte min andra hund perfekt, han markera med att rida honom, och visa vem som bestämde, och detta visa även in honom i flocken…och därefter blev det stopp på all denna markering inomhus….

Sakta men säkert börja min lilla gubbe att lita på mig, att det var inte farligt när jag strök honom över ryggen….och när det så hände så var han den keligaste lilla krabat, och inte nog med det….han var en pratsjuk liten herre….vi kunde sitta och prata varje dag en stund, han knorra o jag prata….ja, jag sa det…han liksom knorra när han ville något….

Och sen visade det sig oxå att ingen hade ju lekt med han, så han var främmande för lek med boll o s v…men däremot om strumplådan råka stå öppen…då jäklar så blev det fart på den lille, med en strumpa i högsta hugg i munnen for han iväg…sen la han sig o rulla på rygg och slog med tassarna på strumpan, …ni må tro att det var så gulligt…..

Tyvärr så visade det sig sen att han hade blåsljud i hjärtat och den var förstorad…och så fick han njursten och klara inte medicineringen som skulle ta bort vätskan i kroppen inför beslutet för behandlingen av njurstenarna…..Han avled här hemma på sin 10 års dag.…jag gråter ännu över honom då o då, nu ligger hans aska här hemma på tomten tillsammans med en annan hund som jag hade som oxå blev 10 år och dog i cancer….

Berättelsen påminde mig så mycket om min lilla Gizmo, en typiskt fall av övergivande när annat som tydligen är intressantare tar över och den lilla livet är inget värt mer….fy fan på ren Svenska…Visar bild på min lilla Gizmo en blandis av cavaljer king charles och en terriersort okänd…..

Har nu en annan hund, som oxå är omplacerad p g a skillsmässa och att det blev för jobbigt med både barn och en hund till i familjen…som tur är så är den här lilla krabaten bara  två o ett halvt år…man märker däremot redan att det har varit lite jobbigt för honom, för han har lite nervösa fixidér, som att han tuggar på en sporre på ena tassen när han inte vet hur han skall bete sig om någon pratar o gosar med han…..

Jag tror att detta beror på småbarna, dom är ju så att dom gärna gullar och sen lika snabbt kan slå till med en sak eller dra i pälsen…barn vet ju inte bättre om inte en vuxen visar, och ofta så ser ju inte de vuxna vad som händer hela tiden  heller….

Så nu skall den här knatten iallafall få vara hos mig tills han blir gammal o trött….ja så länge han är frisk så hör han hit…och båda killarna kommer så bra överens och leker jaga fatt hela dagarna nästan….har ju en tomt som är inhängnad så dom kan rusa runt hur mycket dom vill….

Oj! nu blev det mycket skrivet men så är det iallafall, och jag hoppas verkligen att alla tar sitt ansvar när dom skaffar en hund eller katt, ja överhuvudtaget ett djur, för den har känslor med….

Eija

Guud vilka sorgliga berättelser.  Tyvärr är det allt för vanligt.

#4 Vilken söt hund han var Gizmo.

Har själv nästan uteslutande haft andras hundar de har tröttnat på de har fått vara kvar hos oss tills det var dax o försvinna över rengbågsbron.Lämnade ett stort hål i våra hjärtan.

putt för  #1

De behöver hjälp o leta inte efter hem till kise ,utan en kise som har blivit dumpad i skogen.