Gud va jobbigt du har….jag har varit i samma sits lite granna.. När jag flytta hit så fanns det en stor hanhund på samma gata, och jag visste inte om detta….

Så när jag skulle ut en morgon, så hann jag inte ens stänga dörren när dom dök upp, och hennes hund slet sig o sprang in på tomten o skulle just hugga min hund när jag reflexmässigt lyfte in min hund i kopplet och slog igen dörren…

Efter detta så var inte min kille glad över denna hund inte….och min lilla Frisco tror att han är en stor hund han….Så händer det igen att denna hund sliter sig från matte och kommer springandes mot mig o Frisco, och den här gången är vi långt hemifrån, så det fanns ingenstans att fly heller…

Denna ilskna best var en blandis av Newfoundland o Schäfer, så han var inte liten heller….men som tur är så är jag inte så hundrädd…så jag tar tag i min kille o håller ett stadigt tag över nosen så att han inte kan skälla, och håller honom bakom mig, sen så stampar jag i backen och skriker åt den andra hunden o pekar samtidigt att han skall gå hem….

Detta upprepar jag hela tiden och till min förvåning så hjälper det så pass att han stannar, ända tills ägaren kommer ifatt och får tag på han….

Men sen så händer det som inte får hända, min kille som hade sådant agg mot honom…rusar iväg när ägarn kommer förbi, och vi hinner inte med….resultat min kille blir illa huggen över baken, med vetbesök och dräneringsrör…

Men här var det den skillnaden att hundägaren var så himla mån om min hund och betala vetbesöket, och kom hem till mig o hjälpte till när jag skulle göra rent i dräneringen….så hon var verkligen så hjälpsam….

Men hon orka inte hålla sin hund, så jag föreslog henne att sätta på han munkorg när dom var ute…och så gjorde hon, men till slut så hände det igen att han attackera en annan hund i grannskapet, och nu fick han av sig munkorgen…så det blev lika illa för den hunden…

Så denna dam, tog bort honom med stor sorg i sitt hjärta….jag förstod henne, för hunden var ju hennes bäbis, och den var hur snäll som helst mot dom, men det hade ju hänt för mycket och han hade även nafsat efter folk…och min särbo fick en morrning när han gick förbi…..så något var mycket fel med den hunden….

Jag gick till henne och rita av honom och en annan av deras hundar som hon hade haft, ville ge som en tröst ändock….man vet ju hur det är som hundägare trots allt…

Men till ditt problem, jag tycker att du måste göra det som måste göras….men tala om för personen vänligt men bestämt att så kommer att hända om inte någon ändring sker…..för nog är det jobbigt att det skall behöva vara så….för hur det än är så kommer ju grannsämjan att förpestas ändå….

Och om hunden hugger någon så blir det automatiskt att man måste polisanmäla händelsen…..

Jag håller verkligen tummarna för dig att det löser sig för dig….

Det finns även hundattackspray att köpa. Kostar 129 kr för en flaska. Jag har en men har ej behövt använda den tack och lov men jag känner mig säkrare med den och det smittar av sig även på sin hund. Kan tillägga att denna spray är helt ofarlig men tydligen väldigt obehaglig……

Vore jag du så anmälde jag för detta har gått för långt i mina ögon,troligtvis mår ju inte den hunden bra i sitt hem.

jag vill också poängtera att 2 hanhundar som är riktiga i huvudet slåss aldrig på liv och död vilket 2 tikar kan göra,men naturligtvis kan det uppkomma helt onödiga skador.

Jag förstår att du är arg uppriven och det med rätta anser jag,har du pratat med ägaren till hunden?,och du går vilka tider du vill en hundägare har alltid ansvar över sin hund,ge inte upp det går säkert snabbare denna gång att få förtroendet tillbaka….

Kram

Lena

Jag ska prata med dem när jag lugnat ned mig. Blir lätt så fel om man är riktigt arg. Igår så skrek jag och sparkade mot den andre hunden så det blev inte lika hårt som sist men tillräckligt i mina ögon. I morse låg Alfons och skakade under sängen när det var dags att gå ut. Jag kan inte för mitt liv förstå varför gubben ska envisas med att ha hunden lös när han vet om problemet. I dagsläget är Alfons lika rädd för karln som för hunden. Det som är så tråkigt är att han nyligen övervunnit sin rädsla för karlar. Känns som vi inte kommer någon vart utan hamnar hela tiden på ruta ett igen. Jag tycker också att det gått för långt men det är tråkigt att bli osams med grannar när man nyligen flyttat in men nåt måste vi ju göra.

Jag kan se lite av senariot framför mig,alfons reagerar ju även på att du skriker och sparkar efter hunden….inget illa menat nu…..visst är det tråkigt att bli osams när man nyss flyttat in,men för att rädda sin egen hund skulle jag strunta blankt i det.

För trots allt så mår säkert den andra hunden bättre i någon annans ägo.

Du gör klokt i att vänta tills du har lugnat dig,det blir lätt så fel annars….ett annat tips jag har är om du känner någon hundkunnig människa som kanske kan hjälpa dig att prata med honom…

MVH

Lena

Jag ska ta mig en ordentlig funderare hur vi ska gå tillväga med detta. Så mycket vet jag att det måste bli en förändring. Hatar att känna mig rädd när jag är ute. Då blir ju träningen inte bra och inte heller promenaderna.

6,gör det jag förstår dig tro inget annat.

LITE OT men…Hade en incident med en dumskalle till gubbe igår kväll faktiskt,han är ofta full och skriker och gapar till sin hund,vilket har gjort att Snodd alltid varningskäller när han kommer,alltså inte åt hans hund men åt gubben.

Och igår kväll gick han här utanför mig,och Snodden morrade dovt och gav av ett par varnings skall,alltså inga utfall av något slag,och gubben skriker HÅLL KÄFTEN till min hund.

Detta skulle han inte gjort för jag svarade med samma mynt och en hel del till,men lyckades hålla det i lugn skarp ton vilket gjorde att Snodden inte reagerade mera, och gubben tittade låååångt efter mig

7, Ja visst blir man bara så trött på människor ibland. Ofta sitter nog problemet i oss. Tror det skulle gå att få ordning på grannens hund fast med rätt metoder. Efter båda dessa gånger så släger han sig över sin hund och ryter o gapar på den. Tror egentligen att den är understimulerad och osäker. Men vad gör man när de inte vill ta tag i problemet. Tyvärr är det så många djur som i mina ögon är i fel händer.

8,stackars hund,han borde ju få en riktig familj…du har så rätt problemet sitter alltid hos ägaren, om det inte ar något fel i huvudet på hunden,man kan aldig skylla på hunden

Fy va jobbigt, jag förstår dig Har länge haft samma problem, och all träning känns så bortkastad när dom bara kan förstöra det på några sekunder! Nu har dom som tur är börjat koppla den hunden, men det tog lite för lång tid

#10 Ja man hamnar på ruta 1hela tiden och jag lider med min hund även om jag inte visar det för honom (märker nog på mig ändå) Jag har lagt ut så mycket tid och pengar för att rehabilitera honom från andras tokerier och dumheter så man blir helt matt. Dessa har ju tidigare lovat att ha hunden kopplad men som du ser kan jag inte lita på det.

Vet inte ens om det är roligt att vara hundägare längre. Gå med en obehagskänsla i magen så fort man ska ut på promenad. Så vill jag inte ha det.

Så fruktansvärt tråkigt att det skulle hända igen, nu när det gick så bra för er. Jag tycker också att du ska prata med dem när du nu har lugnat ner dig. Du ska ju inte behöva gå och vara rädd för att gå ut med din hund.

Kram