Hade jag haft mer plats så…

Erfarenheten finns..

Hade jag haft mer plats så hade jag redan startat ett Hund Hem med inriktning på bara Hund Problem eller Problem Hundar om man så vill!

Då hade jag bara tagit hand om dom som riskerar avlivning på aggressiviteter..

Det var en bra tråd. Tipsa gärna mig om eventuella hem, sänd gärna PM så jag vet vart jag ska skicka eventeuella kandidater, och lite meritlista som man kan visa för djurägarna för att motivera dessa att låta hunden få en andra chans.

Jag har en problemhund så jag har erfarenhet och jag kan tänka mig att ta en problemhund. Inte nu, men nästa gång jag skaffar hund så kan jag tänka mig en problemhund.

2,vad bra, men starta gärna en ny egen tråd om varför man just ska ta emot hundar från dig,och vad du själv har för meriter,så kanske du får hjälp med ditt jobb.

Åter till ursprungsämnet…..

MVh

Lena medis på bif

Jag har ju bott så att jag kunde ta mig an problem hundar, och nu arbetar jag med en del men ej hemma för jag har inte den platsen.

Men nog är det nästa projekt att kunna bosätta sig så att jag ska kunna jobba med dem fullt ut igen….Hade jag haft tid pengar och allt det som man bör ha, så hade jag haft en stor gård enbart för problem hundar, och säkert andra djur som farit illa om jag känner mig själv rätt

Vist saknar man sällskapet efter en liten valp men jag vet att nästa hund jag skaffar också kommer att vara en omplaserings hund. Om det kommer att vara en "problem hund" det vet jag inte än. Men i framtiden när jag har mer hunderfarenhet skulle jag nog kunna tänka mig att ta emot problemhundar.
Men med hur grova problem vet jag inte, samtidigt som jag inte vet hur min livssituiation kommer att se ut i framtiden.

Det är mitt mål här i livet att jobba med problem hundar.. Jag ska utbilda mig till problem hunds förare sen när jag har fått upp ekonomin efter gymnasiet

Ett inlägg är borttaget, och jag hoppas vi kan föra denna tråden vidare med en trevlig anda och vad den egentligen handlar om.

MVH

Lena medis på bif

PS.kul att höra era tankar och funderingar, och vad ni kan och vill inom detta DS.

Beror på vad det är för typ av problem hunden har. Jag har ingen erfarenheter av hundar totalt utom kontroll. Jag är ju av den åsikten att man kan inte rädda alla djur till varje pris. Man kan inte rehabilitera alla hundar tror jag. En hund som visar aggressivitet är ju farlig, hur tränar man den till att umgås med folk? Risken att någon oskyldig kommer emellan vill jag inte uppleva.

Jag har en omplaceringshund som idag mår bra, men han hade inte aggressivitet i sig. Han fullkomligt älskar alla människor fast har bara blivit "vaktig" vid några tilfällen, då han uppfattat det som att jag eller barnen varit i fara. En gång mer eller mindre trängde sig ett fyllo in i huset kl 3 på natten. Det bankade på dörren och jag öppnade. Då försökte fyllot tränga sig in och Findus reagerade nog på mitt dragande i dörren och försök att knuffa ut personen. Findus gjorde inga utfall men morrade kraftigt. Sen har det hänt när barnen varit själva att han gick emot en person som kom hit (sommar och varmt,ytterdörren öppen) och morrade. Jag var hos grannen och hörde på skällandet och morrandet att något var fel. Personen var "hög" och skulle köpa bensin.
Däremot var Findus full med "småproblem" när han kom hit vid 10 månaders ålder. Inte rumsren, kunde inte vara själv (hade varit instängd större delen av dygnet i en lägenhet samt kissepaus lös på max 10 min). Aldrig varit med någonstans (socialiserats), aldrig haft koppel, bet sönder allt, hatade att åka bil etc. Fick panik i bilen.

11,SKÄRPNING NU!

Nu åter till ämnet…

Lena meis på bif

Ja, jag har en egen blandras av en otrolig korsning som jag tog då den kom in för avlivning till mitt jobb. Sådana hundar finns hela tiden. Min tid räcker i dagsläget inte att hjälpa flera även om det skulle behövas.

Hade både velat, kunnat och gjort det om jag inte haft familj där det är hundallergisk sambo (=räcker gott och väl med 2 hundar) och om jag inte haft en dotter på 3½ och en på väg.

Tycker det är otroligt roligt och givande att jobba med hundar som har problem av olika slag.

Om jag bodde i hus skulle jag garanterat skaffa en "problemhund" detta året. Men tyvärr ser inte det ut så nu :(

Dock ser jag inte sådana hundar som problemhundar om vi nu pratar om hundar som gör utfall, skäller,t tuggar sönder saker, stressade, nervösa, osäkra och nafsare hundar.

Jag har erfarenhet av den sortens både privat och från utbildning och kurser jag gått, och nästa hund kommer bli en stor (inte allt för stark dock, kan mina gränser) hund, omplacerings hund, sedan vilket sk problembeteende det är får man se då.

Egentligen…varför är det så fel att kalla dessa problemhundar? Visst kan man skriva hundar med problem, men det känns som onödigt långt. Problemhund innebär att en hund har problem. Plätt lätt…

Det finns ju fortfarande en orsak bakom en problemhund eller en hund med problem.

Beror för min del på vad för problem, utsträckningen av problemet och även hur livssituationen ser ut.

Jag för min del har min första hund och är nog så orolig för att göra fel. Inser att blir det något som inte klaffar med honom är det jag som är problemet inte hunden. Är ärlig att säga: Skulle i nu läget aldrig våga ta hand om en "problemhund", är inte nog erfaren hundägare för det.

Jag tror även att en del tar sig vatten över huvet, och tar hand om en "problemhund" i god tro att lyckas. Utan att ha erfarenhet. Jag anser att man ska vara väldigt kunnig om hundar och dess olika beteenden innan man ger sig in på detta.

18,det har du alldeles rätt i, och därför blir det hundar som far runt i olika hem,och som till slut betecknas som farliga och får avlivas…det gäller ju att inse sin begränsning i ett sånt här läge.

#18 helt rätt!

Man kanske skulle kalla dom hundar med problemägare. För det är ju egentligen hundar som har hamnat hos ägare som inte passar deras personlighet.

Jag skulle nog inte orka med en problemhund, inte just nu i alla fall.  Jag ska nog hålla mig till hundar som är lika "mesiga" som mig, jag är nog för "snäll & mesig" för att kunna ta hand om en hund med problem, fast sedan beror det ju på vad för problem det är med hunden,,,

Tyvärr finns det ju problemhundar som har fel i skallen, alltså att det är medfött även om det kanske inte är så vanligt, så allt beror inte på hundägaren..

Skulle man nog klara av. Men det beror ju på hundens problem. Oftast är det inte hundproblem utan tidigare ägarens bristande uppfostran.

#22 "Tyvärr finns det ju problemhundar som har fel i skallen, alltså att det är medfött även om det kanske inte är så vanligt, så allt beror inte på hundägaren.."

Kan du ge något konkret exempel på någon hund som haft "fel i skallen"??
Jag har faktiskt aldrig träffat på någon, som inte kunnat relaterats till omständigheter i omgivning och uppfostran.

Varför skulle inte hundar kunna ha fel i skallen som är medfött precis som med människor,

Jag kan inte ge ngt exempel just nu på ngn sådan hund men nog tror jag allt att det förekommer, Men som jag skrev här ovan så är det nog inte så vanligt att det förekommer men att det faktiskt gör det.

ja, medfödd hjärntumörer, cancer och sådana hemska sjukdomar kan bidra till dessa sk problem beteenden också, det kan komma smygande och helt plötsligt en dag så är hunden knäpp.

Det märkte jag med min äldsta hund som nu är 8 år. För ett år sedan började hon betee sig underligt, rädd för det lilla minsta, såg inte allt runtomkring, men det som blev största chocken var då hon hoppade upp och nafsa en man utan anledning (tur i oturen att vi kände honom), 2 dagar senare var vi hos veterinären, för denna hund har aldrig betett sig såhär.

Röntgade ryggen och det visade sig att hon hade beläggningar vid höften/ryggen, och de syns nu varje gång efter hon varit på skogspromenader så haltar hon ibland och har ibland gjort sådana saker som helt plötsligt morrat mot någon, blodåprovet visade att hon hade extrem hög borrelia, borrelian är borta och hon är sig själv, förutom då smärtan från beläggningarna, vilket hon kommer opereras för senare.

Sådana saker kan också få en hund att bli knäpp, men det är deras sätt att visa att något är fel.

Så alltid är det inte hundägaren, utan det kan vara smärta eller sjukdom som ligger bakom.

# 26

Visst kan hundar som har ont plötsligt visa sig aggresiva.  Men känner man sin hund ser man väl att något är fel.

Vad beträffar hjärntumör har vi hittat endast ett fall på 21 år, då har vi ungefär 16000 besökare varje år, det var en hund som fick ep. liknande besvär vilket visade sig senare att det var en tumör. Så vanligt är det inte.

En del aggresiva beteenden kan bero på syn/hörselfel, har man sett.

Annars är min erfarenhet samma som# 24 skriver, ägar/omgivnings relaterat.

Är det spondylos du pratar om ? det är vanligt och brukar hittas som ett bifynd då man röntgar ryggar på hundar. Visserligen kan det utvecklas för att bli ett problem för hunden. Spondylos eller pålagringar som man ofta säger gör ont innan det har växt samman och stabiliserat sig. En del kan bli benlösa om det sitter på ett visst ställe.

Vad jag menar med hundar som har fel i skallen är dom som är mentalt/psykiskt instabila, och sådant kan ju faktiskt vara medfött,

Precis som med människor som är psykiskt instabila. Det är bara att se på mig själv, jag har problem med depressioner, Depressioner finns bakom både mina föräldrar så egentligen så skulle ju inte dom ha gått i avel med risk för att få barn med samma fel, alltså "fel i skallen" som jag själv då ;). Eller folk som föds med AdHd eller andra liknande "fel", sådant är ju medfött.  Även djur av andra arter kan födas psykiskt instabila och ibland hjälper det inte hur bra ägaren än är för djuret är ju ändå som det är, man gör ju så gått man kan för att kunna hjälpa det djuret men det är inte alltid det räcker..

Den psykiska biten, alltså hjärnan är en väldigt invecklad sak så mycket kan gå galet där under en moders dräktighet/graviditet precis som att det kan födas avkommor med fysiska defekter.

Jag hoppas ni förstår mitt svammel,,:)

# 28

Ja det är just det som kan hända då man korsar hundar hursomhelst. De flesta renrasiga hundar har en väl genomarbetad och genomtänkt avel, där sorterar man bort de hundar som inte har önskvärda egenskaper för rasen.

Blandar man hundar utan att veta deras mentala status, eller vad de har med sig i bagaget så kan det bli lite hur som.  Korsar man så att olämpliga egenskaper träffar på varan kan det bli riktigt tokigt ( farligt ).  Utan att det för den delen beror på  något sjukligt.

27,det är inte alltid man hinner se om hunden mår dåligt, en hund har en benägenhet att inte visa sånt,jag har åldrats med mina hundar och jag vet att med ålder kan dom tex helt utan förvarning få en propp i hjärnan, och kan helt plötsligt utan förvarning ändra ett beteende som man aldrig sett förut,dessutom har jag under mina olika jobb med hundar under 31 år nu sett mycket olika saker som man inte trodde fanns…..

28, Jag förstår precis hur du menar, och visst kan även hundar födas med olika typer av skada,men det är ju väldigt sällan det händer…

# 30

Jag är så imponerad, att kunna ha rätt svar på allt och veta allt.

Men du har inte svarat på min fråga i annan tråd.

Alltsaå det jag skrev var bara några exempel på hur en hund, som hos vissa kan tolkas som problemhundar då de egentligen bara är sjuka eller har ont, och i sin tur kanske inte alls har något med ägaren att göra.

Men jag tror att de flesta fallen har med uppfostran att göra. Alltså det ligger hos ägaren.

Sedan mentalt instabil, då tror jag personligen att de flesta fallen har att vissa hundar har större risk att bli osäkra hundar då de mentalt inte är lika starka, och osäkerhet och rädsla kan uttryckas aggrssivt, flyktbeteenden och bara genom utfall och misstänksamhet. Vilket jag tror man kan arbeta med hunden med att bli bättre på, men då måste det vara rätt ägare som har hunden.

Sedan kan det vara saker under valpåldern som kan ha hänt, misshandel, hundattacker, inte socialt tränad, tränad på fel sätt.

Det finns mycket som kan gå snett.

Sedan så beror mycket på hur tiken som är dräktig hanteras under dräktigheten, utsätts tiken för mycket stress så kan valparna i sin tur bli lättstressade, bara ett exempel.