Oj, svår fråga. Jag hade själv redan hund då jag träffade min sambo så han var helt enkelt tungen att ta hela paketet eller gå nån annanstans, men om man har vart tillsammans i 10år så kan det nog vara svårare.

Kanske kan du ställa ett ultimatum, typ att om du inte får skaffa hund så måste han ge upp sitt största intresse han också. eller näe jag vet faktiskt inte. Får hoppas att någon annan här har andra bra idéer.

Lycka till!

Har du ingen som ni ka besöka som har hund eller gärna flera som har lite olika varianter på hundar.. Så han får träffa lite hundar som har lite olika egenskaper och personligheter..

Då brukar folk få en lite anorlunda syn på hundar..
Kan bara se på min mamma som är och kommer alltid att vara katt-människa sen fick hon träffa Tzar… Nu 74cm i manke och 60kg tung men helt ointresserad av henne och då hon är eller var hundrädd innan.. men nu ändrat uppfattning och kan nu på ålderns höst tänka sig att skaffa en hund…

Men hon har alltid tyck det varit jobbigt att hundar varit hjälplösa och hela tiden krävt uppmärksamhet.. sen när hon fick träffa Tzar som skiter i människor fick henne att ändra uppfattning..

För mig har alltid mina hundar gått före sambo eller pojkvän men det är ju såklart om inte man har barn o så….men alla är ju olika och det är jätte svårt om man har olika intressen när det gäller hundar…hoppas det löser sig för dig!

Hej,

Tänker som så, är han rädd för jobbet med vovven?

Kan ni kanske komma överens om en kompromiss, ungefär att du sköter hunden helt själv? Vill säga att du matar, sköter promenader och aktivering, omvårdnad mm helt själv.

Eller är det något annat som han inte tycker om som innebär hund?

Har du tid kan du ju vara dagmatte, på så sätt slipper du det största ansvaret men kan endå umgås med en hund och kanske att sambon blir sugen i samma veva.

Karln min hade svårt att acceptera min hund in i familjen då han är så stor och krävande men som jag sa till honom "If you want me, my dog comes along" nu kanske det inte fungerar i detta läge men du kanske skulle försöka fråga varför han inte vill ha hund? Han kanske tycker det är kostsamt, är hundrädd, inte orkar med en hund, har för lite kunskap eller något liknande. Det finns alltid en anledning. Och om han är osäker så kan ni ju börja med att vara hundvakt så han får känna på hur det känns att ha en hund.

Karln min är lite smått allergisk mot min hund fortfarande pga hans storlek och styrka men har insett (efter 3 år) att han är en del av familjen och våra barn gillar vovven min, bara karln som är lite fjompig.

Min man ville ej heller ha hund p g a dåliga erfarenheter sedan ett tidigare förhållande då allt jobb föll på honom som ej var intresserad. Han tyckte det räckte med katten, burdjuren och häst. Jag ordnade med allt som måste lösas när man jobbar och hunden är liten mm samt garanterade att jag skulle ta hela ansvaret. Hade av en slump då sett denna lilla varelse som bara tittade på mig med sina korintögon. Han gav med sig. Jag höll mitt löfte om allt arbete som krävs och tro det eller ej - han älskar våran hund. Går mer än gärna ut med honom och har även börjat intressera sig för vardagsträningPratar ibland även om nästa hund.

Jadu.. bra fråga. Ibland kan karlar vara för envisa för sitt eget bästa.
När jag och sambon skulle flytta ihop vägrade han att skaffa katt "jag hatar katter"…. var hans enda argument.
Jag ska, men va bra då kan vi väll skaffa en bäbis istället?"
Nu har vi två katter ;)
Hunden var det faktiskt han som skaffade, jag var väldigt skeptiskt. Men han "råkade" köpa en hund en fredagskväll och nu bor Tusse här.
Så att det var lixom en överaskning för mig att vi skaffade hund.
Men jag säger som ovan, prata med honom, säg att du tvättstrejkar eller någonting annat så kanske han ger med sig.
Eller så skaffar du en hund och ropar "suprise" när han kommer hem från jobbet

Tusen tack till alla svar som jag fått av er. 

Jag har vänner med hund som jag brukar gå ut med oh även träna lite med. Min sambo tycker att det är jättebra, just för att stilla hundbegäret lite. Han tror att det gör att jag vill har hund mindre. Visserligen känns det ju bra att ändå få umgås med hundar, men jag får absolut inte ta hem nån. Han skyller på att katten inte skulle tycka om det. Nu tror jag inte att han skulle bry sig speciellt mycket om man bara gör det på rätt sätt.

Jag har även talat om för honom att jag skulle ta ALLT ansvar, men ICKE. Som jag känner min sambo så skulle han älska hunden bara jag fick in den. Min mor hade en blandras som tyckte att min sambo va det bästa som fanns, för att han inte var intresserad. Så småningom började min sambo att faktiskt tycka att Tussi var riktgigt rar och go. Men sen var det stopp. Det var bra så länge mamma hade den hunden. När sedan TUssi gick till sällare jakt marker så skaffade mor en annan hund, och det var rena katastrofen. Totalt ouppfostrad, helgalen. Med Tusi hade jag varit med att fostra. Dock inte med Leya (den hon har nu), så det blev fjasko.

Jag har tagit en riktigt jobbig disskution härom dagen. Fick äntligen veta varför han inte vill ha hund. DOM LUKTAR+DOM SKRÄPAR NER. Hallå…..vad…f..n gör inte katten som vi har. Snacka om dumma argument. Men det är så långt som jag kommit hittills.

Åter igen tusen tack för alla svar, tips och ideer.

#9 Luktar och skräpar ner har jag hört från många av mina vänner men dem vännerna säger det pga sin religion dvs deras religion säger att hundar är orenliga djur liksom grisen. Alla vet nog vilken religion jag syftar till. Men bra du har vänner i alla fall som har hund och att din mamma har en hund. Hoppas allt löser sig i alla fall.

#9 om han oroar sig för katten så kan jag berätta lite om hur det gick för oss. Jag hade två katter när Tusse flyttade in.

Toker och Trötter (katterna) kom till mig som omplaserings katter. Otroligt skygga varelser som bodde den första tiden under våran soffa.
Fortfarande efter två år så är dom skygga för främmande människor och kommer bara till mig och sambon för att gosa.

När Tusse kom till oss så var katterna väldigt skeptiska. Tusse ville fram och nosa och katterna ville bara hålla sig borta.
Sakta men säkert så gjorde dom framsteg dag för dag.
Dom började busa med varandra, sno varandras mat och jaga varandra i lägenheten.
Nu efter fyra månader kan jag inte säga att dom är bästa vänner, men dom ser varandra som en del av familjen. Varje gång Tusse har varit på promenad är det två katter som hälsar honom välkommen med nosningar när han kommer in från dörren.
Dom kan ligga brevid varandra och sova och dom kan äta brevid varandra.
Detta trots att kissarna aldrig någonsin hade sett en hund förut.

Ett tips du kan berätta för din karl är att ni kan leta efter en valp/hund som har varit i ett hem med katter förut.
Många som föder upp hundar har även katter i hemmet och då lär sig hunden redan från valpstadiet vad en katt är för något.

Att hundar luktar?
Min sambo kan lukta ganska illa ibland (vad är det med karar och fotsvett?)
Katternas lådor kan lukta något fruktansvärt ibland när dom ätit något olämpligt.
Människor fiser (det luktar skunk)
Det som luktar med hundar är precis samma sak, fisar, när dom varit ute när det är blött, och andedräkten när dom har ätit något dom inte bör.
Men annars gör dom alla behov utomhus och det luktar inte inne.

Hoppas att det löser sig!

Jag tjatade också på min sambo, fast bara i 4 år… Sen fick jag nog!
Jag tycker att han kan respektera mig om jag lovar att maat, gå ut med och kela med hunden, så att han inte behöver gör ngt alls med den, om jag förklarar att det känns som om en del av mig saknas utan hund!!
Kan han inte visa så pass med respekt (förutsatt att han inte är allergiker, alltså) så kan det va så!
Jag slängde helt sonika ut honom & skaffade min Emil.
Har nog aldrig tagit ett bättre beslut i hela mitt liv!!! Har aldrig varit så lycklig som jag är just nu med min Emil! Han ger mig så mycket glädje och energi!   Jag ångrar mig inte en enda sekund!!

Jag fick också tjata en del på min sambo. Har aldrig haft en egen hund, tyckte det var lämpligt nu när jag är sjukpensionär o har tid. Sambon har haft en tax för många år sen som han var väldigt fäst vid. Han var färdig med hund sa han, minst 15 år att ha barn på nytt. Jag var inne på vovve o kolla på Valpar, ja i minst ett år. Visa sambon några som jag fastnat för, ingen respons.

Sen i juli 2008 träffade jag Cilla som är mamma till Silver på en badplats, hon var dräktig. Tyckte hon var det sötaste jag sett. Då hade ingen kunnat stoppa mig. Jag skulle bara ha en valp efter henne. Berättade för sambon som nog inte riktigt trodde mig. Eftersom jag träffade Cilla under hela dräktigheten förstod han nog att det inte fanns någon återvändo. Han vet också att har jag väl betämt mig för något jag vill ha eller göra så gör jag det. Och jag hade övervägt hund i flera år, för o nackdelar.

Han titta knappt på några bilder som jag visa på Silver efter han blivit född. Jag hade planerat allt väldigt noga innan Silver kom hem. Hade passning om jag behövde åka någonstans där han inte kund följa med. Han skulle inte behöva lyfta ett finger, varken med mat eller annat. Silver kom hem. Efter några dagar hade sambon smält som smör i solken. Första gången jag skulle lämna bort honom sa min sambo: Har jag inte behörighet att passa honom, jovisst men jag vill inte besvära dig om passning. Ja han måste ju vänja sig att inte vara med dig jämt. Nu ligger han o gosar med honom titt som tätt. Följer med ut i skogen och åker även ut själv med honom om jag inte är hemma. Han passar honom mer än gärna numera.

Vad det gäller smutsa ner: Min katt smutsar ner mer när hon varit ute o kommer in med smutsiga tassar än vad hunden gör. Hunden kan du lära att sätta sig innanför dörren o torka tassarna på. Det har jag gjort.

Jag har en snart 7 årig katt som är väldigt egen. När jag fick hem Silver gick hon inte nära någon av oss på tre veckor, det var bara sambon som passa, jag kunde inte klappa henne trots att det är min gosekatt. Hon bara gick undan. Nu efter snart 4 mån. ligger katten på magen o gosar, hunden ligger sidan om. Dom är inte bästa vänner men dom acepterar varandra. Dom har fått sköta kontakten själv utan att jag lagt mig i eller puchat på.

Till slut STÅ PÅ DIG. Vill du ha en hund, ska du skaffa en. Det gjorde jag. Min sambo respekterar mig för den jag är, därför acepterar han också att jag skaffa hund för det var min stora längtan. Gör inte din sambo det är han bara egoistisk. Säger som #12 har inte ångrat en sekund. han ger oss så mycket glädje.

Lycka till o berätta hur hundhistorien slutar.