Jo det var så här att han hade en förkärlek för rönnbär och en sorts svarta bär som finns på kommunens buskar ute,enträget jobbande från mig att få honom att låta bli…liksom enträget jobbande från honom att göra tvärtemot, resulterade i att han käkade för många en dag,och på eftermiddagen kom han ut på balkongen och drägglade vinglade och gick rätt in i väggen,jag blev livrädd kastade mig på luren och ringde Strömsholm,efter 2 minuter kom jag ju på BÄREN,dom sade ge honom flytande kol…blir han värre så kom in akut,fort som attan ner till apoteket,kom hem och skulle få i honom detta …herre min jesus!, hela köket hunden jag var svarta kamoflerade till slut…men jag fick i han 1 liter i alla fall,och vetten sade att jag skulle gå ut med honom på en gång sedan, för det kan bli en reaktion på magen diarre.

Ut kom jag och tänker inte på hur jag ser ut har ju inte tvättat mig eller bytt kläder heller så grannarna stirrade och jag skyndade iväg och sade förklarar sen…

Jag var ute i 2 timmar med honom och inte hände det nått inte,men kul hade han minsann…..grannarna fick sin förklaring till mitt utseende och jag gick hem.

Efter det så skojade jag alltid med alla som frågade var jag skulle gå när jag kom ut med Snodd…svaret blev alltså vi ska på vårat dagliga AA-möte i skogen,detta glömmer jag aldrig….ska tilläggas att han var normal redan efter 5 minuter när det hände

*funderar*

Det enda jag kan komma på så här på "rak arm" är för x-antal år sedan då jag var fodervärd till en stor schäferhane.

Jag hade oftast Ruben lös eftersom han var så pass lydig att koppel var överflödigt (hade dock koppel med mig för säkerhetsskull). alltid vid hundmöten så gav jag kommandot "fot" och då gick han som klistrad mot mitt vänstra ben och tittade upp på mig för att få ögonkontakt.

Trots detta så var det en kvinna som hade 2 chihuahuor som skällde, drog i kopplet, mm, och varje gång hon fick syn på oss så plockade hon upp sina små hundar i famnen och muttrade något om ouppfostrade farliga monsterschäfrar. Detta trots att Ruben aldrig ens så mycket som sneglade åt deras håll! Ok att hon kallade han för monsterschäfer, han var ju ändå alldeles för stor enligt rasstandarden och var halvlånghår vilket fick han till att se ännu större ut.

Tillslut blev jag så trött på detta fjantande så en dag då jag såg dem på våran prommenad, plockade jag upp Ruben i famnen och muttrade klart och tydligt något om livsfarliga små monster chihuahuor som tänker döda min söta lilla schäfer. (Ruben vägde vid tillfället ca 45kg).

Haha ni skulle ha sett kvinnans min! Hon såg så chockad ut så jag började asgarva!

Efter den dagen så plockade hon inte upp sina små hundar då hon mötte oss längre!

hahahaha skratta högt åt båda era historier

hahaha anne den var bra

#4 haha ja jag kunde bara inte låta bli att visa henne hur löjligt hon betedde sig. Hade en labbetik samtidigt som jag också alltid hade lös på promenaderna och de gånger som jag gick med bara labben och mötte samma person med hundar så lyfte hon inte upp dem, så jag vara bara tvungen att göra det!

Det enda som jag kan tänka på är faktiskt inte min historia utan min fars, men jag berättar den i alla fall.

Min kusin hade en hund, en blandras, som vi ofta satt hundvakt till. Nu när jag tänker tillbaka så hade vi honom flera månader i sträck ibland.
Min pappa bodde ute på landet så att det var perfekt att ha en hund där, istället för att han skulle vara inne i stockholm.
Rocky var den mest underbara hund jag någonsin träffat, han var världens snällaste, lydde och lyssnade på allt man sa.
Tyvärr så var han uppfostrad på fel sätt, men slag och misshandel. Dom köpte honom från Polisens hundstall där han hade hamnat för att hans förra ägare missbrukade lite allt möjligt och inte kunde ta hand om honom längre.

Min pappa skulle gå och posta ett brev, Rocky hade aldrig koppel på sig utan han gick så fint i alla fall.
Så han och pappa gav sig av mot brevlådan. Men när dom kom till landsvägen så sa pappa åt Rocky att sitta fint vid kanten. Han tyckte det var onödigt att ta med Hunden över vägen om det skulle komma någon bildåre.
Så hunden satte sig ner och väntade.
Brevlådan ligger bara 100m från platsen där vovve satt så han såg pappa hela tiden.
Men sen så började min far gå i egna tankar, han postade brevet och sen så gick han en annan väg hem.
När han kom tillbaka till stugan så satte han sig ner, kollade lite på tv, diskade lite… Sen började han tycka att det var så tyst i huset.
Det var då han kom ihåg hunden!
Då hade det säkert gått någon timma, kanske mer.
Pappa tog på sig träskorna och kutade upp till vägen.
Och där satt Rocky.
Pappa ropade på honom och världens gladaste hund kom springandes.
Rocky var lite för lydig för sitt eget bästa.
Han fick somna in 13år gammal på grund av förstörd mage. Hans tarmar ville inte vara med längre.
Men finare hund det kommer jag nog aldrig att träffa.

#6 den hunden hade visst inga problem med att stanna även då föraren var utom synhåll

#2 *asg* Du är från och med nu min idol Anne! Så snyggt gjort!

#8 haha tack =)

#6 för det mesta gick det jättebra. Men om han skulle vara ensam hemma med mamma när vi skulle åka och handla så sprang han efter bilen. Haha han viste att mamma är inte speciellt rolig, hon bara gräver i rabatterna ;)

Jag ska berätta en alldeles färsk en från idag.

Vi märkte i morse att Skorpan börjat löpa så när vi skulle åka iväg och handla så satte vi på henne tikskydd så hon inte skulle bloda ner våran nya soffa.

Skorpan hatar att ha tikskydd så vi försöker låta henne vara utan så mycket som möjligt, så det var med motvilja hon lät oss sätta på otyget.

När vi kom hem så kom hon skuttande till dörren och var så glad att vi kom hem…UTAN tikskydd!

Jag har letat tikskyddet i hela lägenheten och då menar jag HELA…det är puts veck borta, hon har alltså gömt det på ett superbra ställe ELLER käkat upp det

Men jag fick iaf övervåningen städad som jag skulle göra i morgon och det var ju bra  MEN att en hund kunde överlista mig trodde jag aldrig

11,hehehe hon e smart den lilla busan

#11 hihi underskatta aldrig en hund =)

*ASG* Gårdagensdagens nyheter…Matilda hittade tikskyddet igår!

Gissa vart!?! *fnissar halvt hysteriskt* I ett svart paraply, hon har alltså hoppat upp på skohyllan med skyddet i munnen och släppt ner det i paraplyet

Usch min hund har lyckats lura mig! NU blir hon banne mig utan julklapp

hahaha lottis där fick du,ge henne den största julklappen hon nånsin sett det e hon värd:-))