Du ska alltså avliva en annars frisk, bra hund pga att den blivit anfallen av en annan hund och har inte ritkgit kommit över det ännu?

Vad menar du med att du käner att du gjort Allt, vad är Allt? Vad är problemet med hunden egentligen??

Min hund mår inte bra, han är mkt hundaggresiv, vi har försökt med så mkt nu. Vill inte utsätta honom för mer lidande.! <han har alltid varit hanhundsaggresiv men efter detta så räcker det med att han ser en hund så blir han "hysterisk". Han har blivit så illa behandlad att han inte litar på någon utomstående.

Vi har gjort allt vi kan, socialträning, hundkurser, bygga upp hans självförtroende, lekar,kärlek, konsekvens, uppfostran med fast (men öm) hand, promenader i skog, på marknader, i stan mm. Vi vill ju absolut inte ta bort honom, Älskar honom så fruktansvärt mkt.

Känner att jag vill göra det som kanske är bäst för honom. Det han kanske mår bäst av.

Detta är det svåraste beslutet jag någonsin tagit.! 

Någon som har ett tips?

Jag förstår att det är ett svårt beslut, men då ni verkar ha gjort allt ni kunnat för hunden utan att det har fungerat så tror jag att ni tagit rätt beslut.

Enda tips jag har just nu för att kunna gå vidare efteråt är, tillåt er själva att sörja! Livet går vidare, men om ni inte tillåter er att sörja han ordentligt så finns risken att ni själva inte lyckas gå vidare i livet. Minns de bra stunderna.

#3 Har på alla fronter svårt för sånt.. Men vet  att det kommer brista för mej när vi är där. Tänker på sista gången han tittar på mej och när han somnar in! Jag får panik bara av tanken!

Har ringt till en fotograf som vi ska åka till i morron och ta kort. Ska göra ett par förstoringar. Ha något att se tillbaka på och minnas honom för den fina och snälla hunden han var.

Känns som att jag sviker honom..!

Du sviker han inte alls, du/ni har allt som ni kan för han och han har garanterat haft det bra hos er.

#5 Jag vet ju innerst inne att vi gör rätt men börjar tvivla och tänka, har vi verkligen gjort allt? finns de verkligen inte mer att göra!?

Det är nog den här väntan som är jobbigast, att gå och se på min fina hund och försöka leva ett normalt liv. Undra om han förstår vad som väntar! Han märker ju att matte iallafall inte är lika glad…

Okey… Ja jag vet inte vad jag ska säga.. Det är många hundar som inte gillar andra hundar, men som ändå mår bra och funkar i vardagen, dom behöver liksom inte ha ngt med andra hundar att göra. Och er hund har väl inte gjort illa någon hittills och ni vet ändå vad ni har i kopplet?

Jag kan berätta om en grej jag varit med om.
Jag fick hem en 6 årig schäferhane, som idag är 10 år. Han haft två tidigare hem, varav i ett av dem så råkade han riktigt, riktigt illa ut, utan överdrift. Många som tagit sig ann omplaceringar med ett hårt förflutet brukar säga något i stil med "åh min hund har haft det så dåligt i sitt tidigare hem, det är därför han är sån och det går inte att få bort.." Nästan som en liten ursäkt för att man själv inte lyckats få ordning på det.

Och visst finns det hundar som haft det värre än andra, och visst finns det hundar som man aldrig lyckats 'laga'.

Men min hane, alltså det går inte att beskriva vilket j*vla h****te han var när vi fick honom. Han hade åkt på så mycket stryk, hans tänder är utslagna(pga knytnävsslag på nosen, kastad i väggar och sparkad på) han har några revben som varit brutna och som har självläkt pga grov misshandel, har blivit hetsad mot andra djur och människor. Han fick äta sin egen avföring, fick saker upptryckta i anus.. Ska jag fortsätta?

Vi funderade bra många gånger på att avliva honom. Vi tog hjälp av proffs för att få bukt med honom. Vissa gånger kändes det verkligen helt hopplöst om jag ska vara ärlig. Men vi gav oss inte, det krävdes bokstavligt talat blod, svett och tårar och massor med tålamod.

Nu idag, är han en helt annan hund, mer än så kan jag inte säga, annat än att jag är så glad över att vi inte gav upp. Det tog några år, och vissa saker sitter kvar, men inte alls i samma utsträckning som det var förr, vi jobbar ständigt med honom, varje dag för att han ska bli ännu bättre. Han funkar väldigt bra i vardagen, och vi litar på honom. Han är en underbar hund som fick en väldigt dålig start här i livet.

Så jag vet inte vad jag kan ge Er för tips, det är er hund, ert liv och ert beslut.
Jag känner dock att det är synd att ge upp så tidigt, på en sån ung hund. För kunde jag laga min gamle skrutt (som säkert var mer trasig än er!!!), så kan ni säkert laga eran.

Rom byggdes inte på en dag.

Förstår vad du menar. Skulle gärna lägga ner all min tid på honom. Göra vad som helst!

Känner dock såhär:

Vill inte för mitt liv att han ska behöva genomgå mer lidande än han redan gjort!

Förstår hur du tänker men vi har kommit till en gräns där vi känner att vi kommer inte längre…

Som jag skrev att om ja skulle tänka på mej själv så skulle jag fortsätta och göra VAD SOM HELST för honom!!!

Men ärligt talat tror jag inte att han vill, han har inte den där gnistan kvar!

Och visst vet vi vad vi har i kopplet och visst kan ja stå ut med att han är aggresiv mot hundar! MEN eftersom han är så rädd…

Kopplet/halsbandet kan gå av, (har hänt).

Eftersom han är så rädd så vad skulle hända om han bli överraskad/rädd för något, (vad som helst) cykel, liten hund, stor hund, barn eller vuxen.

Han blir blockerad…har inte varit så förut.

Visst kan kopplet/halsbandet gå av för vem som helst, när som helst MEN då har man förhoppningsvis så pass mkt kontroll så man kan kalla in sin hund!

Vår hund stänger av allt, han ser inget annat, hör inget annat, känner inget annat, det är bara det otäcka föremålet som existerar.
Så tråkigt eftersom han kan fot samt hålla ögonkontakt mm. mm. men allt försvinner i dessa situationer!

Tycker jättesynd om dej som behöver ta ett sådant jobbigt beslut!!! Förstår om ni känner att ni ej klarar av att ha honom kvar då ju tyvärr faktiskt en osäker hund kan vara en väldigt farlig hund. Hade ni provat med hundpsykolog? Hoppas att det löser sig på allra bästa sätt mvh Niina

#10 Hundpsykolog? Menar du en sådan som pratar med hundar? Isåfall så har vi varit i kontakt med en sådan med min pappas hund och hon lurade i min styvmamma att hunden behövde alla möjliga slags örter och naturläkemedel för att hon hade damp… Finns säkert seriösa sådana men har dock blivit väldigt skeptisk… Kan tillägga att pappas hund hade inte "damp" hon var understimulerad, bättre att träna hunden en att droga den!

Känner att jag måste vara stark för vår hunds skull, ser faktiskt fram emot fotograferingen imorron, för att föreviga honom för den fina genommysiga vovve han är…

Precis som du säger så kan en osäker hund vara farlig…

Tex. Har jag en handuk ihopvirad på huvudet så springer han omkring och morrar med svansen mellan benen och är jätterädd… Han har aldrig gjort något för att bita någon men blir han riktigt rädd/överraskad så tror jag faktiskt att han skulle kunna göra det!

En rädd hund är farligare än en ilsken hund, den ilskna vet man att den mesttroligt kommer att hugga så den går man inte nära, men en rädd hund vet man inte hur den kommer att reagera.

Jag tror att #10 menade en problemhundsutredare snarare än en hundpratare.

Beklagar att du behöver ta detta beslutet, men jag tror du kommer ta rätt beslut.

Ni känner er hund, det gör inte vi.

Jag tycker att ni tar det beslut ni måste.

Vi fick avliva vår mycket älskade hund i januari i år.
Han blev aggressiv mot oss i familjen. Bet oss när vi minst anade det. Den enda som klarade sig var katten!

Han var mycket populär hos alla barn här i byn och blev aldrig aggressiv utåt, bara mot oss i familjen. Vi försökte allt i två år men nyårsafton bet han sin husse så allvarligt att husse hamnade på sjukhus med allmän blodförgiftning. Det blev en lång rehab.

Vår älskade Sune blev bara 7 år och vi saknar honom enormt, tänker på honom varje dag. Bättre hund kunde vi inte ha fått, ingen vet varför han blev så förändrad.

#14 jo precis, det är tråkigt när det blir såhär… Låter kanske dumt men skulle va mkt lättare om han visa något mot oss tror jag…

Istället är han mattes lilla ögonsten som gör allt jag begär (inomhus)….

Har varit hos fotografen idag, han var jätteduktigt och satt som ett tänt ljus precis där jag sa att han skulle vara..

Blixten var lite halvotäck men med lite godis så gick det bra…

Kostade 1500 men känner att skulle jag inte göra det så skulle jag ångra mej när det är försent! 1500 är det värt för att få ett sista fint minne från vår fina fina vovve!!!

Varför blir han så tokig på förändringar? Har jag en handduk på huvet springer han å morrar! Har min pojkvän en penna i mun så springer han å morrar! Flyttar vi på något i lägenheten så morrar han!

Och fyar man på honom så skakar han något grymt!
Känner faktiskt en liten lättnad. Känns taskigt men så känner jag faktiskt. men jag älskar verkligen min hund och jag tror jag känner en lättnad för att ja vet att han slipper va såhär snart!

//Mulla

Tänker på er i denna svåra stund. Stackars er så jobbigt!

Nu finns vår fina underbara vovve inte mer, känns jätte jobbigt, ensamt och tyst här hemma.

Kom nyligen hem, Ritva på södergårdskleniken är en fantastisk veterinär som varit med från första stund sen vi tog hand om honom. Hon lät oss vara med honom, hos honom hela tiden och lät oss ta den tid vi behövde för att säga hejdå.

Älskar/älskade honom så otroligt mkt och han räddade mitt liv när han kom, nu var de min tur att rädda honom från hans lidande! 

fina fina Kingen! Gud!!, kan inte sluta gråta.. Saknar honom redan! Det är så svårt att förstå!

Min lilla bubbe finns inte mer…

Beklagar verkligen sorgen

**Regnbågsbron
**På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans

Gud vad fin, gråter floder efter jag läst den och hoppas verkligen att det är så! Jag VET iallafall att han mår bra nu och det känns skönt..

Hoppas bara att saknaden dämpas snart…

# 20.

Tänkte just att den dikten passade när jag läst igenom all det här, men visste inte i vilken tråd jag läst den… kanske den hette regnbågsbron…

Den är så otroligt vacker och ger sån tröst!

We´ll meet again some day, somewhere, somehow!!!

#21 tillåt dej själv att sörja nu o vi finns nog alla här om du behöver prata.

tröstkramar.

Jag beklagar verkligen sorgen.

Men tänk på att ni gjorde det som kändes bäst, att ni tänkte på hunden!

Tänker på Er i er sorg, Vet hur det är. Fick lov att ta bort min älskade lille tax för lite över ett år sedan. Men fast han var 16 år så var han pigg. Han hade en tumör med metaser. Därför blev det som det blev.

Drömde första natten att han kom genom en dörr, som inte finns och han var ung, glad och frisk. Tyckte jag hörde honom säga - var inte ledsen matte, jag har det så bra. En grön äng där solen skiner, alla hundar du haft, finns där och vi leker och har kul hela dagarna.- Det var en tröst för mig

Sänder kramar till er

Sänder kramar till dig Mulla.

Tack så mycket, det betyder otroligt mycket..

 Vi finns här om du vill prata om det.