Jag såg den som du kanske har sett? (En 7-månaders bc/amstaff-tik?) 

Jag hade absolut avrått. Har inte mött en genomtrevlig bc-blandis, eftersom att aktivitetsbehovet är så stort och specifikt, att blanda med en annan ras blir sällan rätt i mina ögon. 

(Förlåt om jag trampar någon på tårna, jag säger inte att det inte finns, bara att jag inte träffat en.)

#1 Nej det här är små Valpar (10 veckor i morgon). Nej har ju förstått att det är en extremt krävande ras men dem du har träffat på, är dem aggressiva eller "bara" dryga? På vilket sätt har dem inte trevliga?

#2 Framförallt har det var väldigt osäkra hundar med dålig stresstålighet och ett försämrat språk, både med människor och hundar. På vissa en ganska låg bittröskel.

Jag tycker att vi vänder på det, och ser det ur hundens perspektiv. En BC är avlad för att jobba otroligt mycket och hårt. Ett mycket specialicerat jobb som sker i nära samarbete med människan. Det här äe mycket markant hos rasen och går vidare till valparna även om den andra föräldern har andra egenskaper. Problemet uppstår i och med att det ju själklart kommer en massa andra egenskaper från den andra föräldern, som inte går att förena med energin och det specifika jobb som bordercolliehalvan av hunden vill utföra. För även om man skulle försöka sig på vallning så skulle det med all sannolikhet inte fungera eftersom den andra halvan ju har andra önskemål… Inte ens alla renrasiga BC funkar till vallning. 

I huvudet på hunden kommer alltid längtan efter det ursprungliga jobbet finnas (fast hunden tänker säkert inte så 🤪) ihop med andra egenskaper, från den andra föräldern, som också de vill ha utlopp. Det är mycket sannolikt att hunden utvecklar "olater" som att vilja jaga allt som rör sig och liknande. Det kanske man kan jobba bort, men kampen inne i hunden kommer finnas kvar. 

Om man har en hund som är till hälften retriever så vill den säkert bära på och hämta saker. Det kan den få göra! Men man kan inte låta en hund som inte har förutsättningar att valla jobba med djur. En amstaffmix skulle mycket sannolikt vilja flytta på djuren genom att bita/nafsa och det kan man ju inte utsätta dem för.

Jag skulle kunna fortsätta med fler ytterligheter hos olika raser, men tror att ni fattar ändå!

#4 Jag förstår absolut problematiken. Jag undrar mest om någon har varit i kontakt med dessa blandningar och kan säga att dem är aggressiva och har sådana "otäcka" sidor. För hunden finns ju och lever nu (kom till av en tjuvparning, dock som tur var av föräldrar med riktigt bra psyken) så någonstans måste den ju bo? Eller ska man ta bort en sådan hund direkt när den föds? Menar inte att låta uppkäftig, utan vill bara få så mycket fakta som möjligt 😊 Om den inte flyttar till oss så lär den ju bo någon annanstans och då kanske det är bra att den kommer hit istället när jag vet vad jag ger mig in på, eller tänker jag helt galet? Eller nej jag vet inte vad jag ger mig in på men vet vad det kan bli av en sådan korsning. Förstår du hur jag tänker? 😊

#3 Ja det låter ju kanske mindre bra, man vill ju inte ha en som biter andra, speciellt inte människor. Att dem är krävande och behöver få utlopp för sin energi både mentalt och fysiskt är ju en sak. Har även haft att göra med en schäfer som var mer eller mindre galen och stressad men som var otroligt snäll, krävdes massor med träning för att få henne till en lugn och fin hund. Så just den biten i mitt fall är ju inte det stora problemet, dock vill jag inte att den är aggressiv…

Nu är jag VÄLDIGT krass; det är faktiskt ägarna till tiken och hanen som får stå sitt kast.
För det första är förvånansvärt många "tjuvparningar" märkligt välplanerade, för det andra så går det att åtgärda, innan man sätter Valpar med ganska taskiga förutsättningar till världen.
En tjuvparning kan hända på ett ögonblick och behöver verkligen inte tyda på dålig djurhållning men jag tycker inte att det är särskilt ansvarsfullt att ta den här kullen.

Risken är stor att du får en stressad hund som har svårt att umgås med andra hundar och som inte riktigt finner sin plats i tillvaron.
Det kan förstås ses som en god gärning att ge en av valparna ett gott hem men ja, den kan bli aggressiv.
Jag har själv haft en "problemhund", hon var högt och innerligt älskad men ärligt talat, jag sätter mig inte i den sitsen igen.

OM du ändå bestämmer dig för att köpa en av valparna; är föräldrarna röntgade? Är amstaffen testad för ataxi? Hur är det med allergier och hudproblem? Är bc:n ögonlyst?
Är andra hälsomässiga kontroller som krävs i respektive ras gjorda?
Be i så fall att få se resultaten svart på vitt (om de inte går att se på SKK Hund- eller Avelsdata), lita inte bara på ett svar att "det såg bra ut"!
Helst bör du givetvis även kunna kolla släkten, inte bara föräldrarna.

Nu är inte jag heller ute efter att tjafsa, men hur vet du att föräldrarna är bra mentalt? Känner du dem (då är det ett lite annat läge, tycker jag)?
Har de gjort några utvärderingar vad gäller mentaliteten som MH/BPH, tävlat i någon gren?
Är det bara ägarnas egna uppgifter skulle jag ta dem med en rätt stor nypa salt.

Det kan absolut vara jättebra hundar som lämnar friska och trevliga Valpar - men lika gärna tvärtom. Jag må låta cynisk, men man blir rätt luttrad efter ett antal år i hundvärlden…

Lycka till, hur du än gör!

Här är en sån blandras, ja dem är krävande men inte mycket mer krävande än någon annan valp. Han har inget agg emot några andra hundar eller katter. Jätte mysig, kräver mycket motion och arbete, men så länge man vet vad man har i kopplet skulle jag inte säga att den blandningen är något större fel på.

Hur gammal är din hund nu #8?

Ni som skriver här om bordercollie amstaff mix har ni haft en sådan själva ? Min vän Devil blev 15 år gammal och några veckor innan han gick bort Detta har varit en helt fantastisk hund frisk klok smart barnvänlig kärleksfull åt nästan allt som man gav honom utan typ citron Saknar honom otroligt skulle gärna ha den blandningen igen om det vore aktuellt med hund igen

#10 Individer kan alltid vara trevliga, och det har ingen sagt något om! Det vi i tråden pratar om är generellt. Jag skriver t.ex. att jag inte mött någon som varit genomtrevlig - inte att de inte finns. ("Genomtrevlig" i syfte av mentalitet eller fysik, inte i beteende i sig).