Annons:
Etikettallmänt
Läst 1476 ggr
Rachix
2012-08-16 10:29

När är det dags att säga hej-då?

Har tre hundar, varav en underbar schabrador-tik. Hon är från början en omplacering som hade farit mycket illa innan vi fick henne. Hon var mycket rädd och visade aggressivitet mot andra hundar. Det mesta har vi dock lyckats träna bort under åren. För ca tre år sedan märkte vi att hon börjat se dåligt, gick till vet som konstaterade PRA. Hennes syn har blivit allt sämre och i dagsläget gissar jag på att hon ser ca 20-30 cm framför sig. Hon klarar sig fint ändå och verkar inte ha några större problem med detta varken inomhus eller utomhus. Det man märker det på är att hon sackar efter på promenader, så nu tar jag ofta de andra hundarna på långpromenaderna, så får hon stanna hemma och följa med på de "lätta". Däremot har hon fått tillbaka en del av sina andra rädslor och på senare tid har hon gjort utfall mot både hundar och människor. Hon sliter sig och rusar fram. Väl framme stannar hon, luktar och går därifrån. Inte så roligt förstås varken för mig eller för de stackars människorna som får en stor, svart, skällande hund med rest ragg farande mot sig. Har förstås testat att träna detta med henne, men så fort de andra hundarna är med triggar de varandra. Och hon har det tufft nog ändå att låta bli. Så nu har ju tankarna på hur länge till hon kan stanna hos oss kommit. Hon är i fin form i övrigt. Hon fyller nio i februari, så hon börjar bli gammal men är lekfull och glad för det mesta. Ingen stelhet eller andra ålderstecken annat än fler gråa hår. Det känns lite som om det är en fullt frisk hund som jag funderar på att låta somna in. Så vad har ni för tankar om detta? Skulle ni ha henne kvar så länge som möjligt tills hon dör "naturligt" eller skulle ni ta bort henne i förtid? Klarar inte riktigt av att tänka själv på detta, så jagvär tacksam för alla inlägg.

Annons:
AnneN
2012-08-16 11:34
#1

Vad trist att det blivit så för er, utfallen kommer antagligen av att hon blir osäker då hon inte riktigt ser vad/vem ni möter.

Svårt för oss andra som inte ens haft förmånen att träffa henne att säga om/när det är dags att låta henne somna in. Det råd jag ger då folk frågar om sådant är att det känner man oftast själv som hundens ägare när de är det enda rätta och mest humana för hunden att få somna.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Rachix
2012-08-16 12:18
#2

Det är just det som är så svårt. Hon verkar äntligen ha blivit en lycklig hund. Det har tagit många år att få henne så här trygg och glad. Utfallen är det "enda" problemet. När vi fick henne var hon helt trasig. Hon var rädd för allt, strykrädd förstås men även rädd för hundar, barn, cyklar, Valpar, färgglada grejer m.m. Det tog ett år innan hon viftade på svansen första gången och nästan lika lång tid innan jag fick en första slick på handen. Det gick inte att klappa henne, då vek hon undan och att säga nej var det inte tal om. Då la hon sig ner på rygg och skrek rakt ut. Nu är hon en glad, svansviftande, sprallig vovva som älskar att ligga nära och bli kelad med. Hon älskar de andra hundarna och katterna. Leker med syskonbarnen och är lydig, följsam men ändå busig. En fantastisk hund! Tyvärr tror jag av just den anledningen att jag kanske inte riktigt kommer veta när det är dags. Så det kanske bara är jag som håller på att förbereda mig… :(

AnneN
2012-08-16 12:22
#3

Du skriver i #0 att hon sliter sig, finns det någon möjlighet att fixa så hon inte kan slita sig?

Har ni möjlighet att kanske ta henne på promenader där det inte är så mycket möten, tex i skogen? Eller träna ännu mer på att hon ska ta kontakt med den som håller i kopplet så fort hon ser något som hon brukar tycka är otäckt.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Rachix
2012-08-16 13:23
#4

Hon sliter sig när vi kommer för nära något skrämmande. För det mesta ser jag det innan henne och kan snurra kopplet runt ett träd el dyl. Vi bor på landet så vi går alltid i skogen och 9 gånger av 10 möter vi ingen. Vi tränar genom att gå förbi grannarna som har sina hundar lösa på gården. Då går det hyfsat bra eftersom jag kan förbereda och lugna innan hon hetsar upp sig. Men när vi blir överraskade är det stört omöjligt. Jag hinner inte med helt enkelt. Har blivit släpad genom brännässlor mer än en gång… Hon låser sig fullständigt och går inte alls att få kontakt med. Eftersom hon ser så dåligt har jag henne lös på vissa sträckor där jag vet att folk sällan går, och hon är gudomligt följsam. Kommer direkt på inkallning. Väntar eller stannar när jag säger till och går fot när jag ber henne om det. Vi har testat halvstryp, helstryp och sele. Eftersom hon får fullständig panik av strypkopplet så har jag sele för det mesta på henne. Det är också det man rekommenderar till blinda hundar. När vi fick henne hade de halti på henne eftersom hon drog i kopplet, men det gör hon inte längre och vi använde aldrig haltin heller. Vi har använt en del klicker, men hon har troligen fått stryk i träningssituationer så vi har varit tvungna att ta det väldigt lugnt med alla former av träning. Det blir mest lekar som bygger hennes självförtroende, mest sånt hon redan kan. Men jag har tänkt att fortsätta med klicker eftersom hon inte längre reagerar på handtecken och inte heller ser godiset om man håller det i handen. Vi har även varit på hundklubben för att träna möten men det verkade bli för mycket för henne. Trots att det handlade om max 5 minuter.

AnneN
2012-08-16 13:32
#5

Om hon blir för strk i vanlig sele kanske du kan testa ett vgw-bälte? Det är som en vanlig sele fast man knäpper fast kopplet fram istället vid ryggen, så då hunden drar så blir det att den automatiskt vänds mot föraren.

http://vgwbalte.com/

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Maja2
2012-08-16 16:51
#6

Håller med #5, testa vgw-bälte.

Hur tränade ni på klubben vid hundmöten? Hur menar du att det blev för mycket för henne?

Annons:
Rachix
2012-08-16 22:42
#7

Har tittat på det bältet, men varit lite tveksam till det eftersom hon kan krångla sig ur de flesta selar. Känns som bortkastade pengar i så fall. Det är ju som sagt inte så att hon drar i kopplet i vanliga fall. Vi tränade genom att ta små steg i taget. Först utan att möta några hundar alls utan bara känna doften, sen på avstånd eller utanför ridhuset (i vintras) sen gick vi in och ut i periferin, sen stannade vi inne på plan ett par minuter… Hela tiden fick hon belöning om hon tog kontakt eller uppvisade önskat beteende. Problemet är att så fort en annan hund visade upphetsning på något vis blev det för mycket direkt och hon hängde som en furie rakt ut i kopplet. Då tog vi allt tillbaka ett steg och gick tillbaka till att träna utanför planen. Längre än så har vi inte kommit. Vi tränade på liknande sätt när vi fick henne och det funkade hyfsat fram till hon förlorade synen. Helt perfekt har hon aldrig varit, men aldrig på det här viset.

Maja2
2012-08-17 08:02
#8

Om du inte litar fullt ut på selen, så ha koppel och halsband åxå, dvs dubbelt.

Jag skulle tipsa om att fortsätta träna vid klubben, men på det avstånd hunden fixar att lyssna på dig, sedan sakta sakta minska avståndet till annan hund, men jobba främst med kontakten till dig. Eftersom hon tappat syn, så känns det ännu mer viktigt att hon lär sig att det är Du som styr upp, DU som tar itu med andra hundar, och att DU är tryggheten.

Upp till toppen
Annons: