Tittade ut genom fönstret förut och såg att nästan alla gula löv låg på gräsmattan och kom tänka på dig min vita vän.

De va denna tiden som du gick bort, som jag va tvungen att låta dig vandra vidare, och tro mig, jag ångrar det varje dag som går. Men jag gjorde det för dig min vän. Kunde inte låta dig lida av ego själ. Jag är inte som andra som låter sina sjuka hundar få leva. Ditt liv, skulle ha blivit en pina.

Du va så vacker, och så troligt snäll. Lyhörd och jag vet inte vad. Jag öänska att du fans hos mig nu. Gibson önska du fanns här med.  Vi vill ha dig tillbaka, men man kan inte väcka dem döda, bara minnen kan leva vidare.

Tyvärr va ditt liv för kort, 1 år fick du leva, från valp till unghund bara, det är inget liv, och jag är ledsen för att jag tog de ifrån dig. Men jag hade inget val.

Massa roligheter gjorde vi ändå, skogen, vi åkte ut och badade och massa mer. Tiden bara flög iväg, tills din första symtom dök upp.

De va till vetten, medicin, rötngen och allting. Men nej, de ända jag fick rådet va, om du skuille leva "sitta i bur och bara komma ut och kissa, max 10 min åt gången, minst 5ggr/dagen" Det är inget hund liv. Du skulle inte klara av de, och hjärngympa hade inte hjälp. Nej, jag vet att jag gjorde rätt. Men jag ångrar det!.

Det va vi - mot världen. inte sant?.

Min vackra vita pojk, jag saknar dej och älskar dig. Mitt hjärta är fullt av kärlek till dig. Och jag kommer aldrig glömma dig.

Grattis i efterskott på din 3årsdag. Länge leve du i mina minnen och hjärta.

Matte 'älskar dig.