Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

ALLMÄNT BETEENDE AKTIVITETER - Allmänt - Agility, Freestyle, Rallylydnad & Frisbee - Klicker, Träning & Trix - Lydnad & Bruks - Jakt, Spår & Sök - Weight pull & Drag - Utställning KURSER & INSTRUKTÖRER KLUBBINFO HUNDTRÄFFAR VETERINÄR, SJUKDOMAR & HÄLSA FÖRSÄKRINGAR HUNDMAT - Hundgodis & recept HUNDEN OCH LAGEN - Varning för oseriösa personer i hundvärlden VALPAR & AVEL HUNDFOTON & FILMKLIPP HUNDAR I MEDIA BOK- & FILMTIPS LÄNKTIPS PRESENTATION AV HUNDAR & MEDLEMMAR R.I.P HUNDAR VI MINNS GRATTIS! VECKANS FRÅGA ANNONSER - Info - Annonser - Köpes, Säljes, Bytes - Annonser - Tjänster erbjudes/sökes EFTERLYSNINGAR - Info - Efterlyses - Försvunna/Upphittade hundar - Efterlyses - Släktingar till din hund O.T. OFF-TOPIC - God morgon/middag/kväll - Dagens ros OM IFOKUS - Info från andra iFokussajter OM SAJTEN - Lekar på sajten
R.I.P HUNDAR VI MINNS

Hur hanterar man en avlivning?

2011-04-04 18:04 #0 av: Gasoline

Då min hund är gammal och förmodligen måste genomgå en operation för att bli bra i benet igen så planerar jag och förbereder mig för en avlivning.

Jag vet att jag går händelserna i förväg, men han har inte blivit så mycket bättre i benet på 2 veckor som veterinären sa att han skulle vila på, och nästa steg är att ge honom lugnande för att undersöka om en operation är nödvändig, ifall att någon led har blivit skadad.
Så om det blir en operation så ska han slippa få kämpa sina sista år i livet och få avsluta det bra istället, även veterinären tyckte det lät vettigt.

Jag vet att jag är långt ifrån den enda som ska/har genomgått detta. Jag som hade hoppats på att han kunde få somna in naturligt, lycklig och ovetandes.

Hur hanterar man en avlivning, hur förbereder man sig och hur kan man hantera sorgen på ett bra sätt?

Som sagt, det är ju inte säkert att det blir såhär, men jag vill vara förberedd.
Jag vill inte heller bli helt förändrad inför min hund, så att han känner att något är på g, men jag vill ju så gärna bara gosa med honom så mycket jag kan nu när jag vet att han kanske inte har så långt kvar att leva.

Hur gör ni, hur har ni gjort?

Anmäl
2011-04-04 18:14 #1 av: AnneN

Då jag väl tagit beslutet att låta ett djur somna in för evigt så brukar jag ge det djuret extra uppmärksamhet, lite extra go´saker, mys, lek ,mm de sista dagarna.

Hur man hanterar sorgen är väldigt individuellt, men jag tror det är viktigt att man tillåter sig sörja och låta det ta den tid det tar, det är ju trots allt en familjemedlem som gått bort.

Jag personligen tycker att den absolut jobbigaste delen i det hela är just att faktiskt ta beslutet.

 

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2011-04-04 18:30 #2 av: Gasoline

#1 Att ta beslutet, eller om jag måste ta beslutet, va nog inte så svårt då jag inte vill att han lider på något sätt och vis. Det jobbigaste är nog att gå och veta att inom kort så kommer han inte att vara här, att jag kommer känna tomheten, att försöka bryta de rutiner man skaffat sig som man måste ha när man har en hund. Att inte längre ha sin bäste vän tillgänglig.

Fast det är nog ganska jobbigt att jag väljer att inte genomgå en operation för att jag inte vill att han ska få kämpa så mycket den sista tiden, när jag inte riktigt vet hur länge han igentligen skulle ha levt eller hur länge han hade kunna haft det bra efter att benet hade kunnat blivit bra.

Hur har du gått tillväga tidigare? Har bara haft kaniner och liknande djur som gått bort och det är inte alls samma sak, inte samma närhet och det blir inte samma tomrum.

Anmäl
2011-04-04 18:56 #3 av: AnneN

Har inte heller tidigare varit tvungen att själv ta baslut om avlivning av hund, men mina katter står mig lika nära och då speciellt katten Sotis som jag fick avliva i höstas.

Han blev sjuk och blev bara sämre och sämre under helgen, så måndag morgon åkte vi in till djursjukhuset och fick där diagnosen att det var något med levern (minns ej nu vad det hette). Han var då bara 6½ år gammal vilket inte är någon direkt ålder på en huskatt. Han lades in för medicinering och mer prover, men de sa att just då var utgången ungefär 70/30. Tyckte det lät som ändå ganska bra odds så han fick ligga kvar där för att få ordentlig behandling.

Hade kontakt med veterinärerna och tisdagen hade han blivit lite piggare och ätit lite, men onsdagmorgon ringde de och sa att han mådde sämre igen. Jag hade då valet att antingen låta dem sätta in ännu aggressivare behandling eller låta han somna in. Med agressivare behandling så skulle han ha max ca 50% chans att överleva men att levern var så skadad så han skulle aldrig bli 100% frisk utan behövde specialfoder och medicinering + regelbundna kontroller resten av livet.

Tyckte då inte att han skulle behöva lida mer så jag sa till veterinären som det var att jag hade redan innan vi åkte in på måndagen tagit beslutet att om han var för sjuk så skulle han inte behöva lida mer bara för min egoism och viljan att ha honom hos mig. Så onsdag förmiddag åkte vi in och var med då Sotis fick somna in och då jag såg i hans ögon och han tittade tillbaka på mig så kände jag i själ och hjärta att det var rätt beslut att ta och att det var det han själv också ville. Gråter

Sörjer honom och andra avlidna djur fortfarande och saknar dem mer eller mindre dagligen, men ju längre tid det går ju mindre jobbigt känns det och ju lättare blir det att tänka på alla de glada stunderna tillsammans.

 

Jag är övertygad om att du kommer att ta det beslut som är bäst för din hund.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2011-04-04 20:52 #4 av: Forest

Jobbig att ta beslutet men är det så att hunden har ont o man inte kan göra mer så är inte beslutet jobbigt, visst svider det men man gör ju rätt mot sin vän.

Jag tror det är värst när man väl är där o det är dags Rynkar på näsan Jag är ganska så tuff av mig på så vis att jag kan säga- så här är det o så här gör man o låter mig inte visa hur jag tar det utan jag är dålig på visa vad jag känner. Sorg är något jag fått tidigt i mitt liv därmed blev jag lite sån. Jag gråter en stund, sen har man vissa stunder där men minns men man får hoppas att man minns de bra stunderna inte bara då djuret hade ont eller var sköpplig utan den där glada spralliga hunden. Jag tycker det är jobbigt just där hos vetrinären. Har för 2årsen avlivat 2 ponnys mor o son, detta var pga att de va som le o långhals att spara den ena skulle den bara bli deppig de var oxå gammla (25 och 22år) och sonen var dammallergiker+ funka bara med mig, andra anföll han. Jag vet inte hur man kan förklara detta men det var inte så jobbigt att ta bort dom jag kände inte att jag svek dom. Jag saknar dom massor o jag var grät men det kändes ändå rätt. Jag tror lite som så känns det ändå rätt vet man att man väljer rätt. Jag är sån att jag försöker göra allt som går men det ska inte bli labbråtta som man gör allt för mixtra med utan man måste inse när tiden är inne det får räcka. Jag har en bra vetrinär där man rådfrågar hon i sin tur tar reda på alla mina frågor o sen har man ett möte för se vad man kan göra eller om det inte finns mycket o göra.

En sak ska man veta är att andra inte kan ta det beslutet åt än men om man har bra vetrinär som säger sanningen ja då bör man lyssna.  Sen hoppas jag att beslutet känns rätt då tror jag att det känns lättare. 

 

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2011-04-04 20:55 #5 av: Forest

Sorry yrt inlägg men skrev lite som jag kände vart huller om buller^^

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2011-04-05 18:49 #6 av: Gasoline

Tack för era svar och historier, även fast jag vet att jag inte är ensam så känns det skönt att ni tar er tid att skriva ner dom för min skull.

Jag vet inte riktigt om det är min hjärna som inbillar mig att han användar benet mer och bättre idag bara för att jag verkligen inte vill ta det beslutet eller om han verkligen gör det. På torsdag kväll får han sin sista smärtstillande tablett, och blir benet jättedåligt på Fredag åker vi till veterinären, annars avvaktar vi till måndag och ringer tillbaka så får de ge honom lugnande och undersöka lederna närmare och ge en diagnos om hur pass allvarligt det är. Om det kan bli bra utav vila eller om operation behövs. Dvs avlivning eller ej.

Även om jag själv är medveten om att avlivning är bäst då han redan haft ett långt och bra liv så vill jag inte ta bort honom för att han har lite ont i ett ben. Känns så "onödigt" när han är frisk annars. Och att vi kanske måste avliva honom för att han satte iväg efter något i skogen, att något sådant kan vara så avgörande när det gäller hundens hälsa =(

Men just nu lever jag på hoppet om att han blir bättre och försöker ägna varje minut jag kan åt honom.

Anmäl
2014-03-07 15:51 #7 av: Gasoline

Hittade denna tråd (och en till som jag uppdaterat i) och satt och tänkte tillbaka på min sista tid med Knasen, väldigt känslosamt. 

Vi fick ta bort honom på hösten samma år, benet hade blivit bättre och han var mycket piggare men njurarna hade tagit stryk utav medicinerna. Då tyckte jag att det var dags att sluta, att han skulle få somna innan han vart dålig, han hade ändå haft ett långt och bra liv. Veterinären sa även till mig att jag tagit rätt beslut, att jag varken väntat för länge eller gett upp för tidigt, min veterinär är underbar och hon fick situationen att kännas lite lättare. Blomma

Saknar honom varje dag och kan fortfarande tänka att han ligger under sängen som han alltid gjorde, eller längta hem till honom när jag varit borta. Han finns närvarande hela tiden på något sätt. 

Vill även tacka för alla era fina och för ert stöd!

Lägger in en bild på honom som togs några dagar innan han fick somna in. Hjärta

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.