Annons:
Etikettallmänt
Läst 7978 ggr
intresseradavmassor
3/27/11, 8:08 PM

hundhjälpen

Hej!

i maj jag och sambon hem vår hund Barney från hundhjälpen (www.hundhjalpen.se)

Är det någon här inne som har erfarenheter av att ta emot gatuhundar och har lite tips att komma med? eller någon solskenshistoria? eller kanske lite kritik? jag är mest intresserad av att bolla erfarenheter. Jag är uppvuxen med hund, likaså sambon, men vi har tidigare inte haft en hund i våra vuxna liv. Så, hit me med lite tyck och tänk :)

Annons:
[Forest]
3/27/11, 10:36 PM
#1

Hopps du får svar jag vet att det ska finnas ett par st här inne på forumet som tagit fd gatuhundar. Vad söt han var Barney. Såg en liten söt som hetter Tinky han såg rädd ut på vissa bilder men vilka ögon :) Hoppas det går bra för Er o Barney o glöm inte bjuda på lite bilder sen när han har fått vara lite hos er :)

[Helle-Mari]
9/6/11, 12:44 PM
#2

Jag har en gatuhund från Rumänien. En underbar liten tik som jag älskar högt. Men jag kan aldrig rekommendera någon att adoptera en gatuhund.

När min hund varit i Sverige i 3 månader blir hon sjuk. Hon har nu varit sjuk i drygt ett halvår och vi vet inte om hon nånsin kommer att bli frisk.

Den sjukdom hon bär på syntes på bilder från hägnet och sen när jag hämtade henne från flyget. Men det var inget fel på henne säger föreningen som ordnat adoptionen. Jag hade önskat att jag hade fattat bättre när jag såg bilderna från hägnet. Vi håller på att bli ruinerade på veterinärbesök och medeciner. Jag önskar ingen att vara med om detta som händer oss just nu. Min största fasa är att jag blir tvungen att avliva henne. I övrigt är hon en av de bästa hundar jag känt.

[Helle-Mari]
9/6/11, 12:47 PM
#3

Jo måste tillägga att hon inte kommer genom Hundhjälpen utan en annan förening.

becka89
9/6/11, 2:43 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#4

Hej, Vi har tagit två hundar som har varit fd gatuhundar ena kommer från spanien och den andra tog vi via hundhjälpen, Våran första som kommer från spanien var ca 1år när vi fick hem honom han var stor som en schäfer och var väldigt valpig och lyssnade inte så värst mycket på vad vi ungar sa var då själv 15år  sen har jag 5 andra syskon men det var 3av dom som bodde hemma, det tog ca 6månader innan han började lyssna på oss och lugna ner sig och vänja sig vid att bo med en familj,Våran andra hund som vi tog från hundhjälpen var min hund, det var en tik på ca 3år hon hade höftproblem och navelbrok när hon kom till oss vilket vi visste om innan vi tog henne, det var en väldigt lugn och underbar hund som vi hade i ca 3år innan vi vart tvungna att låta henne somna in pga navelbroket, det var det svåraste jag varit med om men har tänkt hela tiden att hon fick 3år med en familj som älskade henne väldigt mycket, Vi har aldrig haft några problem mer än att våran hane som kommer från spanien måste till vetrinären för att klippa klorna och att han är väldigt dålig på att äta… Min mammas kusin och moster har köpt varsin hund från spanien dom med och ingen av dom har heller haft några problem,

Men att köpa hund som varit fd gatuhund är inget att rekomendera om man har småbarn då vissa hundar är jätte snälla där dom bor innan dom kommer till sverige och sen vänder det och dom blir agresiva mot barn..

Skickar med en bild på min lilla donna som tyvärr är i hundhimmlen sedan 09

[Zorita]
9/6/11, 3:23 PM
#5

Här är inlägget om min ena fd gatuhund Seth från Spanien. Den andra vi har är Sigrid, som inte var gatuhund men dock blivit slagen och bott i kennel hos en britt med 15 andra hundar där de aldrig fått gå i koppel.

Det svåraste tyckte jag med Seth var att han drog i kopplet i början och ville inte ge någon uppmärksamhet till de som var på andra änden av det. Han är också lite hårdhänt ibland, men vi har ju inga barn så det var vi inte rädda för.

Sigrid har vi inte haft några problem med alls, hon har varit en underbar hund från dag 1.

#2 vad är det för sjukdom? Låter hemskt att hägnet säger att det inte är några fel på henne. Den hundgård mina kommer ifrån placerar inga hundar utan att upplysa om eventuella sjukdomar. I Sverige placeras ingen alls med sjukdom. Den vanligaste av dem är ju leishmania.

[Driva]
9/6/11, 5:50 PM
#6

Vi var hundvakter ofta åt två fd gatuhundar och sedan hade jag väldigt mycket kontakt med en fd gatuhund då en i stallet hade en. Och dessa tre var trevliga hundar på sitt sätt, men alla väldigt speciella.
Tiken i stallet var väldigt aggressiv mot andra hundar och flög på de flesta hundar utan anledning. Hon var väldigt tuff (och inte bara i den positiva bemärkelsen). Men hon var rätt trevlig mot människor.

De två hundarna vi passade var också trevliga, men var, hur ska jag beskriva det, stressade? Tiken vi passade kunde få utfall och bara skälla helt hysterisk utan anledning. Ex man satt vid matbordet och grejade (vi pysslade mycket hemma hos mamma som passade henne) och hunden låg och sov i kökssoffan och sen helt plötsligt kunde hon bara börja skälla. Mamma kallade det att hon hade torrets :)

Ruben var ganska stirrig, men efter att han fått lite regler och fått lite passivitets träning blev han bättre, men han var fortfarande lite stirrig.

Jag skulle nog vilja säga att även om det var trevliga hundar så hade de psykiska men från livet från gatan, vilket inte är så konstigt.

Min mamma har en greyhound från irland och han är väldigt skitish. råkar man slamra till med något far han ut som ett skott ur rummet, och han är lite nervös över allt möjligt, nu börjar han bli bättre, men som sagt han har också men…

Jag personligen skulle inte vilja ta en gatuhund, just för att man vet inte vade de har varit med om och hur det visar sig på deras psyke..

Annons:
[Zorita]
9/6/11, 7:19 PM
#7

#6 Jag tycker dock det är precis tvärtom. Adopterar man en hund vet man precis vilket psyke den har så länge organisationen är bra. Det ska finnas folk på plats som socialiserar, pysslar om och kan göra en utförlig beskrivning av hunden. Den organisation jag hjälper ser alltid till att de som adopterar vet precis vad den nya familjen behöver jobba på.

Sigrid var väldigt nervös när hon kom till oss, vilket vi redan visste. Hon tyckte män var otroligt läskiga, men nu är hon husses tjej rakt igenom. Första veckan ville hon inte ens hälsa på honom… Hon hade nog också blivit slagen med pinnar, för allt pinnformat var riktigt otäckt. När vi sopade ställde hon sig i ett hörn och skakade, men nu ett år senare kan man putta på henne med kvasten och hon jagar pinnar såväl som bollar.

Det viktiga är att jobba upp ett självförtroende hos hunden och arbeta med positiva, mjuka metoder för att vänja dem vid sitt nya liv.

Sen tycker jag det är så vackert att se en gatuhund komma ur sin kokong. Första gången Seth provade på en säng var bara helt fantastiskt att få ta del av. Samma sak med Sigrid (som inte var gatuhund men misshandlad och övergiven) när man fick följa hur hon gick från en rädd liten sak till den starka tjej hon är idag.

Har förövrigt sett många fall där fd gatuhundar och liknande kommit till barnfamiljer där det verkligen klickat med allihop. Det får mig alltid att gråta lite när jag ser en hund som i början var utmagrad och rädd ligger på soffan mellan småbarn och sover. Underbart vackert…

[Forest]
9/6/11, 7:29 PM
#8

Har träffat flera fd gatuhundar o även hundar som kommit som små Valpar men bott en tid i olika länder bla spanska hundar. Alla har vart jätte trevliga men visst är det en del jobb hos nya ägaren men ofta är man så påläst och hundvan att man vet vilka verktyg man ska arbeta med för att få en trygg hund. Jag hoppas att alla får det jätte trevligt med sina fd gatuhundar o även om man nu tar omplaceringshundar. Kan säga att ofta ser jag mer o mer just hundkurser anordnas just för omplaceringshundar då får man lite mer hjälp på "just sitt problem" :)

[Driva]
9/6/11, 7:42 PM
#9

#7 självklart får man ett hum om vad man behöver jobba på, men ofta kan det uppstå situationer som när man sedan har hunden som de i shelteret inte har sett, eller som triggar igång vissa betenden.
Jag vet ex ena hunden som vi passade den var jättetrevlig, tills familjen skaffade barn och hunden började bitas. 

Jag säger inte att  gathundar inte kan bli trevliga familje hundar, men som sagt de gathundar jag träffat har varit lite "mental" (vilket som sagt är förstårligt).

Men jag skulle inte ta en gathund som första hund, utan köpa från en uppfödare med stabila hundar som man kan få hjälp av med hunden om man får problem och när man fått lite hunderfarenhet i såna fall skaffa en gathund (fast jag skulle personligen i såna fall rädda en svenskhund, men det är jag). Då jag sett "räddningshundar" som hamnat hos oerfarna människor och så har hund och människa missförstått varandra totalt och allt har bara blivit fel.

[Zorita]
9/6/11, 8:31 PM
#10

#9 Ja gatuhundar eller de med men från annat hemskt har ofta problem med just barn och män. Varför män vet jag inte haha men det är vanligt!

Mina två är de första jag haft, men för mig var det ingen tvekan då jag jobbat med dem på hundgården innan (bor i Spanien så jag möter hundarna ofta när jag besöker den). Sigrid tyckte barn var otäcka, men när vi tog med henne att besöka småkusiner var hon en riktig ängel! Inga problem alls! Seth älskar barn haha, antar att han charmat dem på gatan och fått lite godis.

Sen beror det ofta på vad det är för hund också. Vissa förstår man ibland att de haft ett hem men släppts ut vid sidan av vägen, och de vänjer sig ofta lätt vid ett hem trots men. Andra har bott där sen de var Valpar, som Seth, men stött på trevliga människor. Sen finns det riktigt dåliga fall som i princip aldrig kan få ett hem om människorna inte är väldigt redo på mycket jobb.

Det viktiga tror jag att det finns en bra organisation bakom som kan hjälpa med eventuella problem. Bla. erbjuder den jag hjälper omplaceringshjälp, rådgivning av hundpsykolog osv samt att de kör intervjuer och hembesök innan. Därför jag hjälper dem också Flört

Dama
9/7/11, 7:14 AM
#11

Har själv haft två från spanien som nu är i himlen och har en kvar från spanien.

Varit engagerad i en förenng jag drev själv med sambon. Dessa hundar kom från Ungern. Men trots allt och min erfarenhet av hundar så rekommenderar jag att inte ta hundar från utlandet.

Min egna spanien hund kom som jourhund och skulle ha flyttat men tyvärr, hon blev sjuk efter några månader i leischmania fast hon var testad negativ i juni och det konstaterades att hon hade leischmania i oktober togs även test på hjärtmask som hon även hade fast hon var testad negativ i spanien. det visar väl tycker jag att testerna inte går att lita . Nu är hon behnadlad för hjärtmask sen några år och får medicin mot leischmanian. Men aldrig mer en utländsk hund

De två andra som är i himlen fick även de problem min första konstaterades det att hon hade epilepsi och var så skygg så det jag vet idag som jag trodde ej var problem då hade gjort att jag skulle tagit bort henne då. Den andra var helt underbar men fick cancer i käkbenet och fick avlivas efter bara två månader.

Nej finns hundar i sverige som lider. Ta er tid så hittar ni er drömhund i Sverige

Maja2
9/7/11, 10:22 PM
#12

Jag har tre adopterade hundar, två från spanien och en från portugal. Jag hade tills för två månader sedan fyra hundar… men en spanjor blev jag tvungen avliva. Vi vet inte om det var någon form av demens eller… för åldern på hundarna är bara gissningar… ingen vet egentligen, ifall de inte haft ägare, och ägarna är nog inte så ärliga alla gånger.

De tre hundar jag har är helt underbara. Kelly, från Portugal har jag haft i drygt 1.5 år. Henne ska jag börja tävla lydnad med. Det är en liten podengoblandning.  Molly, en bodeguero, är ca tre år och har nyligen konstaterats ha nåt problem i levern. Henne har jag haft i ett år i oktober, och ska till djursjukhuset nästa måndag för ultraljud och biopsi. Den tredje, Paddy, är ca 3 år, podencoblandning från spanien. Helt underbar kille. Alla är superlättlärda, lojala, jag tränar dem och aktiverar dem och de går lösa utan problem.

Måste dock erkänna att ju mer jag lär mig… ju längre tiden går… så vet jag inte längre om jag rekommenderar att adoptera från utlandet. Det beror nog mest på att … jag har ingen aning om hur gamla de är. Jag älskar dessa hundar… och vad gör jag om de är 5 år äldre än vad som gissats? Tänderna på gatuhundar är ofta dåliga redan vid ung ålder… och jag FASAR för den dag någon av dem endera blir sjuka, pga ålder eller andra sjukdomar. Visst, det kan drabba svenska hundar åxå… men…  har som sagt blivit mer osäker på att rekommendera adoption .

[Driva]
9/8/11, 2:35 PM
#13

Min mammas greyhound från irland sa de var 7 men sen kom hans pass fram och det visade sig att han var 4…
Har har blåsljud på hjärtat och månag tänder fattas och var i väldigt dåligt skick. Nu med bättre mat och tuggben börjar de bli bättre..
han har också tänder som fattas.. på ena sidan har han antagligen fått en smäll då tanden uppe och nere fattas på samma ställe..

De andra gatuhundarna vet jag inte hur deras hälsa var annat än att de var pigga och glada, men de kan ju som sagt ha hjärtproblem och liknande…

Annons:
[nataschaj]
9/8/11, 2:46 PM
#14

Min tjej kompis har 2 från ADA-HUNDAR.ORG 2 Podenco jätte fina hundar.

Tiken en bra hund, född i hägnet och lärt sig hundfostran osv.

Hanen, rädd för barn, smälalre osv. Men är bra mkt bättre nu! Han stänger inte av sig lika hårt längre och tycker barn är mysiga så länge dem e försiktiga.

Kalli
9/8/11, 3:29 PM
#15

#6: Blue är också en sk. gatuhund.

[Driva]
9/8/11, 5:28 PM
#16

#15 jag vet :) Jag har bara träffat Blue korta stunder, så känner inte att jag direkt kan uttala mig om hur hon är. De andra hundarna har jag haft hand om själv eller träffat längre perioder och vet hur de är i psyket :)

Upp till toppen
Annons: