Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

ALLMÄNT BETEENDE AKTIVITETER - Allmänt - Agility, Freestyle, Rallylydnad & Frisbee - Klicker, Träning & Trix - Lydnad & Bruks - Jakt, Spår & Sök - Weight pull & Drag - Utställning KURSER & INSTRUKTÖRER KLUBBINFO HUNDTRÄFFAR VETERINÄR, SJUKDOMAR & HÄLSA FÖRSÄKRINGAR HUNDMAT - Hundgodis & recept HUNDEN OCH LAGEN - Varning för oseriösa personer i hundvärlden VALPAR & AVEL HUNDFOTON & FILMKLIPP HUNDAR I MEDIA BOK- & FILMTIPS LÄNKTIPS PRESENTATION AV HUNDAR & MEDLEMMAR R.I.P HUNDAR VI MINNS GRATTIS! VECKANS FRÅGA ANNONSER - Info - Annonser - Köpes, Säljes, Bytes - Annonser - Tjänster erbjudes/sökes EFTERLYSNINGAR - Info - Efterlyses - Försvunna/Upphittade hundar - Efterlyses - Släktingar till din hund O.T. OFF-TOPIC - God morgon/middag/kväll - Dagens ros OM IFOKUS - Info från andra iFokussajter OM SAJTEN - Lekar på sajten
BETEENDE

Ny omplaceringshund hos oss!

2011-03-11 16:57 #0 av: Rachix

Nu har vi fått hem vår nya omplaceringshund! Det är en glad liten cocker-spaniel-kille på 3 år. Jättekul att få en till familjemedlem!

Tyvärr verkar det som om han inte har fått så väldigt mycket av uppfostran eller omtanke, så där väntar ett jättejobb märker jag.

Vi har tidigare tagit emot en annan omplaceringshund. Lizzy är nu 7 år och kom till oss som en helt nedbruten vovve. Hon hade blivit misshandlat och slagen till lydnad, vilket gjorde att vi fick börja med att bygga upp hennes självförtroende.

Med den nya vovven, BamBam, är det lite annorlunda. Det verkar som om han har varit den bestämmande i familjen. Bristen på uppfostran har lärt honom att göra som han vill, och dessutom skadar det ju inte att cockrar är väldigt söta... Samtidigt är han en osäker (?) vovve och piper något alldeles fruktansvärt t.e.x vid matdags och utgång.

Det jag har börjat med är att skapa kontakt och försöka lära känna honom förstås. Omplaceringshemmet sa att han var väldigt känslig vid tillsägelse, men det verkar som om det bara är män han har svårt med. Mitt nej verkar helt ok.

Så - jag vill ju förstås gärna veta om det finns fler mattar/hussar som har omplaceringsvovvar och hur ni i så fall började med era nya familjemedlemmar? Har ni några tips, eller något ni önskar att ni gjort annorlunda?

Anmäl
2011-03-11 18:16 #1 av: Forest

Först vill jag säga Grattis till ny familjemedlem o extra kul att ni tar omplaceringshundar även de som man får lägga en del arbete på :)

Vi har en omplaceringshund som inte kunde mer än tigga. Så vi fick lära henne lite vanliga "trix" samt lite lydnad. Men först fick vi bygga upp hennes självförtroende och ensamträna+visa våran trygghet. Hon är än idag lätt att få orolig detta är inget vi kan göra då hon troligen hade lite i bagaget från förra hemmet. Hon var 4 år och idag är hon lite mer än 6 år tryggare o urtrevlig kärleksfull hund.

Jag tycker att man ska börja med att ge tid till nya hunden, den ska få lära känna familjen innan man ställer krav visst inte äta från matbordet o sånt men just lydnad o träning bör man vänta med anser jag. Som aktervering gjorde jag vanligt godissök ute o inne gick längre promenader men just att våran var nerrvippa så tog en liten promenad en del energi ändå. Eran hund verkar ändå ha lite skinn på nosen o kan allså gå ordentliga promenader?

Vad jag önskar vi gjorde andorlunda var väl kräva mer av säljaren, just vacc och hälsoundersökning skulle ha gjorts men men 40 mil enkel resa gjorde att vi strunta i det "pga hon sa att hon var vacc o besiktad men papper fanns inte på det pga valpar bitit sönder". Även att vissa saker skulle vart mer ärliga när man ringde o fråga om lite. Är lite saker som verkligen inte stämmer med våran hund bla fäller hon,hon var inte rumsren mm mm  Men vi föll pladask för våran hund o hon är ursöt o go hund snäll som 17 en hund man verkligen lite på :) Idag rumsren o ensamtränad kan vardagslydnad plus en del trix som dansa,buga,skäms,öppna skåpet,vad säger kissen (låter som en katt)

 

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2011-03-11 19:21 #2 av: Rachix

Härligt att det finns fler än vi här! Det låter som om ni lyckats väldigt bra med er vovve trots lite orolighet - det verkar som vissa saker är svårare att bli av med.

Håller med till fullo att det gäller att bygga förtroende, självförtroende och uppmuntra till lek. Vi har också kört lite godissök inne och ute. Blev förvånad att han inte kunde sökkommandot (det är ju trots allt en cocker), men eftersom mina andra två hundar rusar som blixtar vid kommandoordet så tog det inte lång tid innan han fattade. Verkar vara en smart kille. Skrattande

Sen myser vi, kastar bollar, myser lite mer, borstar pälsen (hjälp vad med tovor det var), lär oss sitt och ligg utan krav men att man måste vara lugn innan man får gå ut (benhårt!). Han har mycket energi och är understimulerad, så långa promenader är nog bara ett plus i hans värld.

Vi har också varit tvungna att börja lite med inkallning eftersom han inte kan gå i koppel - och det är omöjligt att gå med tre hundar när den tredje trasslar in sig i de andra... Som tur är, är han en riktig gottegris - och återigen så gör han som våra andra hundar gör. Dvs än fattar han inte kommandoordet, men han ser (och hör) när de andra kommer till mig och då gör han likadant.

Jag känner igen det där med att all information inte ges... tyvärr. För vår del visade det sig att Lizzy hade PRA, en obotlig ögonsjukdom som kommer göra henne blind. Det upptäckte vi ganska snart efter att vi fått henne, så det verkar otroligt att inte de förra ägarna skulle ha märkt något. Den här gången har vi på papper en riktig hälsoundersökning så att vi är säkra på att den är gjord. Vi blev också försäkrade förra gången att allt var gjort (vacc. hälso etc) men fick inga papper eftersom hon precis flyttat isär från sin sambo och papprena var i Skåne... *suck* Lizzy är hur som helst en jättego hund och vi skulle aldrig göra oss av med henne av den anledningen. Jag försöker "blindträna" henne så att det ska gå lättare när hon är helt blind. Det är inte helt lätt eftersom hon förknippar viss träning med sitt förra liv och då låser det sig för henne.

Berätta gärna mer om er hund. Kommer du ihåg hur lång tid det tog innan ni höjde kraven, eller kom det mer smygande? Gick ni någon kurs med henne? Funderar på Grundkurs, men tror jag missar vårstarten. Vill gärna lära känna lite mer innan vi går på kurs.

Anmäl
2011-03-11 20:30 #3 av: Forest

Eftersom hon var nervrak så tog det ganska lång tid att få henne gå normalt under promenad tillomed, då hon gick som slickat bakom benen på oss/mig. Lek har vart något hon inte gjorde innan så det fick man väl mer eller mindre lära henne. Vart jätte glad när hon fatta vad man ville o ville leka kort stund, då var det en vinkork hon gillade o lekta med. 1a leksaken hitta hon själv en slängd gossedjur en katt hon har inte lekt med sånt vi köpt. likaså vanligt tuggben vart "vad är det där?" Så allt tog ganska lång tid 6 mån sen var hon mer framåt 1 år så såg vi stor skilland hon var nu en hund som jag säger. Och idag har vi en hund till vi skaffa oss en foderhund en dvärgpudel valp och denna lilla tjej har sett till att det blir bus dagligen, o vi ser ännu mer skillnad på att omplaceringshunden chanel är mer "hund" mer trygg o självsäker :) Har man en hund med lite mer skinn på nosen så tycker jag man kan iaf träna in lite efter några månader man får helt enkelt känna sig fram med sin nya vovve :)

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2011-03-14 14:06 #4 av: Rachix

Det är märkligt, det var precis efter sex månader som vi kunde se skillnad på vår första omplaceringshund också. Efter sex månader viftade hon på svansen första gången. Efter ca ett år fick jag en slick på handen och sen dess verkar hon ha lämnat det mesta bakom sig. Idag är hon världens finaste vovva.

Nu har jag anmält mig till en grundkurs med den nya omplaceringen. Han har flaxat iväg efter ett spår i skogen två dar i rad, så då anser jag att han är mogen för att gå kurs med matte. Skrikandes

Annars går det väldigt bra. Han har anpassat sig fint till mina tjejer. Däremot har jag upptäckt att han gärna tar mina strumpor och skor. Han tuggar inte - vill bara hålla dom i munnen (än så länge) eller stoppa ner nosen i dom. Anar att det är i brist på att få ligga nära, nära, nära matte.

Anmäl
2011-03-14 14:33 #5 av: [4paws]

våra 2 ompalceringshundar har varit relativt okey

den ena gillade inte män (pappa gick bra) samt inlines. vi vet inte 100 vad som hänt då vi tog över henne efter en som inte klarade av henne. hon hade kanske varit där ett par veckor

 

men det bästa är att inte bli arg och irriterad. jag har dock haft en bestämd liten dam som trodde hon skulle bestämma i hushållet :P det tog mej 3 terminer lydnad+ en jävla massa träning hemma innan jag fick 100 bukt på henne helt och hållet. (gick totalt 4 terminer, gick sista bara för skojs skull)

 

lycka till :)

Anmäl
2011-03-14 15:59 #6 av: Forest

5 kanske du ska ta o tänka lite på ditt språk? ursäkta att jag säger det men det ser finare ut om man inte skriver svårdomar Flört exp bla bla bla+ en massa tränging hemma (tog bort j*** från raden)

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2011-03-14 19:25 #7 av: Namiko

Fick hem en omplacering på 1½ år 2007, en liten podengo/terrier-blandning från Portugal. Det var som att få hem en 8-veckorsvalp träningsmässigt fast i en vuxen hunds kropp. Det första jag fick göra var att träna kontakt (han var helt ointresserad av godis, tog inte i leksaker om jag höll i dom och var inte överdrivet glad i att göra saker med mig så det var en del att kämpa med) och rumsrenhet.

När jag fick honom att börja ta godis så klickade jag in honom, men han verkade inte riktigt förstå vad klickern betydde ändå eftersom godiset i sig inte hade något större värde. Efter 3 veckor hade han äntligen lärt sig att sitta på kommando inomhus och i samma veva så började han förstå vad klickern betydde. Sen dess har vi kommit riktigt långt och han är en helt underbar hund som gör allt för sin matte, lite godis och sin rosa boll och jag gör allt för honom för han förtjänar allt det bästa i livet.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Anmäl
2011-03-14 22:19 #8 av: Maja2

Jag har 4 omplaceringshundar. En podengomix från Portugal, två podenco från spanien och en bodeguero från spanien. Alla är oerhört lyhörda och lättlärda, även om man från början märkte att tre av dem var misstänksamma mot män.

Till en början umgicks jag mest med dem, utan att ställa några krav alls egenligen. Så småningom, när jag skapat en relation till dem, ökade jag kraven åxå. Nu fungerar allting så osannolikt bra :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.