Annons:
Etikettallmänt
Läst 4225 ggr
Lenas-bus
2/9/11, 11:13 AM

Oförutsatta händelser...

För att inte kapa den andra tråden om hunddagis så startar jag denna.

När ni skaffade hund,tänkte ni då på vem som skulle kunna ta hand om era hundar om ni plötsligt blir riktigt sjuka och ej kan ta hand om dem själva?

Själv har jag alltid haft backup om något skulle hända mig,och jag har även haft vänner som skrivit kontrakt om att skulle något hända dem så skulle jag ta hand om deras hundar.

Mina hade min uppfödare ställt upp på alltid,när barnen var små om det behövts,idag är det sönerna som tar dem i så fall.

Hur har ni tänkt vid hundköpet,berätta gärna…

Annons:
Maja2
2/9/11, 11:19 AM
#1

Jag har vid alla hundköp haft plan B och C ifall något skulle inträffa.

Jag har så svårt för alla dessa annonser där hundar är till salu, oftast valpar/unghundar där matte/husse plötsligt fått jobb och måste sälja hunden.

Självklart kan plan B spricka, tex mina vuxna barn är plan B. Det kan ju vara så illa att vi alla åker i samma bil och råkar ut för en olycka. Då spricker plan B. Plan C är vänner och släktingar.

Spricker även plan C så har man i alla fall planerat så gott man kan tycker jag.

Lenas-bus
2/9/11, 11:21 AM
#2

1,Så santGlad

QLBA
2/9/11, 11:32 AM
#3

Har planer för mina och hade det när jag skaffade dem, kanske skaffar mig ovänner här på sajten nu men då får de bli så Obestämd

Våra två schäfrar hade hamnat hos en vän eller min syster. bestämt innan vi skaffade dem.

Våran omplacering är faktiskt så att han förmodligen skulle avlivas, visst man ska inte avliva ett helt friskt djur men hans beteende när man lämnar bort honom över dagen eller när vänner har promenerat honom så har han fått nästan som personlighetsförändringar, han visar tydligt att han inte mår bra.

Sen har han haft så många hem, blivit så misshandlad och va så aggressiv när jag hämtade han att jag sa till mig själv och till han att detta är ditt sista hem. Så jag hade brutit ett löfte om jag hade omplacerat han igen.

Hoppas verkligen inte något händer så dessa åtgärder måste vidtas för fy va hemskt det hade varit.

Lenas-bus
2/9/11, 11:37 AM
#4

3,Visst skär det i hjärtat om man måste avliva en fullt frisk hund,men jag tycker du fattar det rätta beslutet i så fall,får man inte tag på en som verkligen kan! hundar och man vet att hunden får stanna där då finns det inget annat,för den hunden ska inte behöva flytta en gång till i sitt liv.Så mig blir du inte ovän med för en sådan sakFlört

Zabina
2/9/11, 12:02 PM
#5

#3 Jag kan förstå dig. Har själv en omplacering som är mycket svårt att lämna bort till andra. Den enda som funkar riktigt bra är min pappa och jag tror att om det skulle hända mig och min sambo något så skulle han ta hand om Lion.

Innan vi skaffade Lion så hade vi flera planer på hur vi skulle lösa diverse situationer som kan uppkomma. Vi har massor av hundvana vänner & släktingar. Men ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag var nog lite naiv och tänkte att mina vänner och släktingar inte skulle ha några problem att ta hand om honom, vilket visade sig vara fel. Vi har provat att lämna honom hos min sambos morbror när vi jobbat/varit borta en hel dag och detta funkade inte alls. Han kunde inte slappna av utan var igång i åtta timmar i streck. Därför lämnar jag honom nu endast till min pappa om vi ska åka bort nån längre stund för han vet hur han ska agera när Lion blir stressad.

Min pappa bor ca 14 mil ifrån oss så därför kan han bara vara hundvakt när det är planerat långt i förväg, så vi har fått ändra vårt liv en hel del för att det ska passa våran hund. Men det gör vi mer än gärna, han är ju vår familjemedlem! Glad Och vi tog ju en gång på oss ansvaret för honom så då finns det inte mycket mer att diskutera, utan ibland får man avstå saker helt enkelt.

När vi ska iväg kortare turer är han med oss, hemma själv eller så har vi min mamma och min sambos syster som kan komma hem till oss och vara med honom här. Då funkar det mycket bättre.

Nu läste jag frågan igen och såg att den syftade till om man inte kan ta hand om hunden alls mer, jag har visst svarat på hur vi löser tillfälliga stunder också. Hoppas inte det gör något!

twinkime
2/9/11, 12:17 PM
#6

När jag skaffade hund tänkte jag självklart på vem som skulle ta hand om min hund om jag blir riktigt sjuk eller plötsligt dör. Har alltid gjort upp en backupp plan om saker inte går min väg så att säga.

Innan jag skaffade Alfons bestämmde jag mig att han skulle få stanna hos mig livet ut och få den aktivering han behövde. Jag har lovat honom att aldrig sälja honom och det är ett löfte jag står för. Han har bott i 5 olika hem och det räcker enligt mig. Jag anpassar mitt jobb efter min hund och skulle jag lyckas hitat ett jobb som han inte kan vara närvarande då löser jag det bästa möjliga av situationen.Just nu har jag hund och då lever jag i ett liv där han skall kunna passa in.

När jag planerar semester  försöker jag planera medd så att han kan få följa med. Och om inte att han skall få det så bra som möjligt.

Härliga hälsningar// Felicia

http://twinkimesstars.weebly.com/index.html

Annons:
AnneN
2/9/11, 3:22 PM
#7

Jag har alltid haft både hund och andra djur och självklart har jag alltid minst 1 backupp plan om något skulle hända.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

QLBA
2/9/11, 6:02 PM
#8

#4 -5 Tack =) känns bra att inte bli osams med alla . . .

[Yezz-an]
2/9/11, 6:59 PM
#9

När jag skaffade hund så kollade jag upp vilka som kan rycka in om jag behöver hundvakt över dagen och om jag behöver när jag själv är på långresor. Min pappa hade egen hund då, så det var naturligt för honom att ta hand om min jycke om det skulle behövas. Hade en bror och syster som också tyckte att det inte var några problem att ställa upp som hundvakt. Dessutom drev min vän hunddagis och pensionat. Jag frågade henne också, men det var mer som plan C.

Däremot hade jag inte en tanke på om jag av någon anledning inte skulle kunna ta hand om hunden på längre sikt (typ 1 år eller för alltid). Jag har ansett mig vara odödlig, så jag tänkte inte på att det skulle kunna uppstå något annat än planerad långsemester.

#3

När omplaceringshunden kom till oss så hade vi våra hundvakter. Men vi märkte fort att vi aldrig kommer kunna låta någon annan vare sig rasta eller passa hunden. Något år senare kände jag att den här stackars hunden kommer att avlivas OM det skulle vara så att jag av något skäl inte kan ha kvar henne. För hon hade blivit omplacerad så många gånger och var en osäker tös. Nu fem år senare så kan jag säga att hon har förändrats så mycket, så det skulle inte vara några problem alls att lämna bort henne till någon annan. Hon har blivit en tös med självförtroende och glädje. Utan problem kan vem som helst passa och rasta henne. Det har skett en enorm utveckling och jag är övertygad om att tidigare ägare inte skulle känna igen henne idag.

Så ha hopp. Kanske tar några år, men när hunden fått leva i ett tryggt kärleksfullt hem så kan den kanske mycket väl anpassa sig till nya människor och nya miljöer.

QLBA
2/9/11, 7:07 PM
#10

#9 absolut finns det en chans att han skulle kunna leva lycklig hos någon annan så skulle han få det, jag utgick från dagsläge =)

Jag hade mer än gärna sett att någon annan också skulle få glädjen av att ha honom vid sin sida, och känna aav den kärlek och omtänksamhet han har att ge.

Va kul att eran omplacering förändrades så. Alltid underbart att höra när dessa djur får en andra chans och det blir så lyckat.

[Yezz-an]
2/9/11, 7:15 PM
#11

#10

Jasså, dagen läge. Men då är det bara till att jobba på så kommer hunden vara stabil och go så småningom Glad

Jag kom just hem från en kompis. Hon gick med min omplacering i koppel. Vi började prata om hur länge jag har haft henne. Då kom hennes bakgrund med fyra tidigare familjer på tal. Min kompis var förvånad över att det var så många hem tidigare, för hon tycker att min hund är så trygg och lätt att ha att göra med.

Då blir man stolt och glad Glad Stoltast ska min son vara för det är han som gjort henne till den hon är idag. Han fick henne som 'sin' hund när han var 13 år.

[Forest]
2/9/11, 7:52 PM
#12

Enja har vi uppfödaren som bakup till. Chanel både ja o nej jag har en syster som bakup men efter vad jag sett hur hon funkar så skulle hon bryta ihop om hon skulle behöva flytta, tragist men så är det. Kort stund som sjuk visst men då är vi en familj o min man tar hundarna på promenader med. Samt andra som kan ta promenad osv

Freke
2/9/11, 9:22 PM
#13

Sjuk? vad är det?
Kan man bli sånt? Vet inte har alldrig varit det, visst har jag gått trasigt, men det stoppar inte mig.

för honom biter jag ihop å måste nog dö, om jag inte ska klara att ta vara på honom.

Skulle det gälla jobb, så byter jag jobb så han kan va med.

Hunden styr mitt liv

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Annons:
Maja2
2/9/11, 9:24 PM
#14

#13  Inte ens Du kan styra allt. Händer det så händer det.

Lenas-bus
2/9/11, 10:05 PM
#15

13,Visst kan man bli det,jag är ett levande bevis på det,men jag är också ett levande bevis på att det fixar sig med både ungar och hundar,man får outgrunldliga styrkor både psykiskt och fysiskt i ett sånt läge,och kreativitetet för att komma på hur, blir väldigt utveckladFlört

Freke
2/9/11, 10:11 PM
#16

#14 Klart, men jag tror inte på det..

#15 Är med som du ett levande bevis på det..

Borde trots allt varit död för länge sedan efter det som jag varit med om, men men har trots allt brutit nacken, blivit knivhuggen och skjuten men likväl lever jag än och vägrar att lägga mig…

#14 Jo än så länge kan jag förkjuta både sjukdomar och annat

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Maja2
2/9/11, 10:15 PM
#17

#16 Det tror nog de som köper en valp och några månader senare säljer den pga tidsbrist åxå.

Lenas-bus
2/9/11, 10:17 PM
#18

17,men då har dom väl inte planerat valpköpet ordentligt anser jagFlört

Maja2
2/9/11, 10:20 PM
#19

#18 spelar det ngn roll om det är en valp? JAg har aldrig behövt använda plan B än heller… betyder det att jag ALDRIG kommer att behöva det? Betyder det att jag inte skulle behövt en plan B ?

Lenas-bus
2/9/11, 10:27 PM
#20

19,Jasså var det så du menade,jag missförstod dig nog där ber om ursäkt för det:-),men jag håller ju med självklart ska man ha en plan B och c och d om man kan:-).

Annons:
Lenas-bus
2/9/11, 10:57 PM
#21

16,Kom på att vi är nog för envisa för att däcka fullständigt det är så det känns i alla fall,sönerna liknar mig med våra envisa terriers vi haft iblandSkrattande

Maja2
2/9/11, 11:07 PM
#22

#21 Handlar det verkligen om att man är envis om man klarar sig från olyckor och oförutsedda sjukdomar?

QLBA
2/9/11, 11:37 PM
#23

#22 till viss del absolut envishet, alla orkar inte ställa sig upp och ta tag i livet efter olyckor eller sjukdom, vissa ger upp och fortsätter vara sjuka medans vissa ställer sog upp och fortsätter livet.

Maja2
2/9/11, 11:40 PM
#24

#23 jo men det handlar väl om annat här i tråden… eller??

twinkime
2/10/11, 12:53 AM
#25

*Nu återgår vi till tråden annat tas via PM* Sedan vill jag påminna om att hålla en god tonart här inne!

Härliga hälsningar// Felicia

http://twinkimesstars.weebly.com/index.html

Upp till toppen
Annons: