# Hur ser ni på det?
Author: [Borttaget]

Många som har hundar föredrar att ha en till hund som sällskap till den andra men detta är en fråga i sig som är oerhört tvistad och delad vidare hunden är i behov av en artfrände eller inte.  
  
En del anser att hunden inte alls behöver det utan kan lika gott nöja sig med matte/husse eller något annat djur. Andra menar att en hund behöver artfrände som ligger i samma kaliber som den själv för att hunden ska kunna få chansen att kommunicera då hundar inte förstår katter/gnagare eller andra djur mer än via vibrationer.  
  
Nu undrar jag hur ni ser på det hela, trivs en hund bäst med en artfrände som den kan leka med ute, sova med inomhus och kommunicera med i form av skall, sniff, vibrationer osv som andra djur inte förstår hos en hund?

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Visst är det bra med en artfrände,dom lär sig ju kommunicera med varandra snabbare,och även beteendet i sig har man ju fördelar av...jag som nu har en hund hemma (spike bor ju mesta tiden hos husse), och alltid haft 3-4 hundar samtidigt,kan med gott samvete säga att snodden trivs hila utmärkt själv...för hur det än är så innebär flera hundar dubbelt jobb,ochsnodden har ju all våran uppmärksamhet och lider inte ett dugg....

Jag märker både på Spike och Snodden när dom är tillsammans, att dom kampar om uppmärksamheten från oss alla....så det är både på gott och ont![Glad](http://blandrashundar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 2
Author: [Borttaget]

#1 Hur ser du kring hundar som inte träffar andra hundar dvs dem som lever på landet och aldrig lämnar gården och inte har någon artfrände, är det då bäst för ägaren att skaffa en till hund som den kan leka med och utveckla sina instinkter med?

## Comment 3
Author: [Borttaget]

2,Det är väldigt viktigt att dom får lära sig umgås med andra hundar...det går ju...men jag tycker att man tar bort en viktig bit i deras liv på det viset....dom uppfödare jag känner bor ju på landet och dom tar ett par ggr i veckan med sig en del hundar och åker in till stan eller till en klubb,just bara för att dom ska få träffa andra hundar...det gjorde även jag när jag bodde på landet och trots att jag hade 3 hundar,dom behöver socialisera sig och lära sig nya saker precis som vi...det är ju ett flockdjur.

## Comment 4
Author: [Borttaget]

Jag skulle gärna skaffa en till hund, dels för att jag gärna vill ha en till, dels för att jag är säker på att Aramis skulle må bra av att ha en kompis i närheten hela tiden.  
När jag var hundvakt i januari så syntes det verkligen på Aramis hur mycket han trivdes med en till hund hemma, han fick ju en kompis som orkade mer än vad matte och husse gör varje gång :).

Men jag vet att han trivs som det är nu också, med oss människor och katten, nu får han ju vår fulla uppmärksamhet och vi försöker att låna svärmors tik lite då och då och ta med på promenader så de får busa tillsammans så han får vara med andra hundar ändå.

## Comment 5
Author: Gullan402

Jag är lite kluven i frågan. Mina hundar har jättestor nytta av varann men visst konkurrerar de om uppmärksamheten av oss tvåbentingar. Men i det stora hela känns det bra med 2 hundar. Det är inte dubbelt så jobbigt som att ha en hund. Mycket görs ju samtidigt med båda.

## Comment 6
Author: rulda

Jag vet faktiskt inte.... Jag tycker att det är viktigt att hundar får träffa andra hundar så att dom kan lära sig att vara kring andra hundar. Och hundar leker bäst med hundar... finns ingen människa som kan springa så fort eller busa på hundars sätt.  
  
Nu har jag bara Tusse här hemma, men jag försöker se till att han får leka med andra hundar nästan varenda dag. Nu har vi fått ihop några hundkompisar som han älskar att leka med.  
  
Men samtidigt så har han aldrig fått träffa hundar innan han kom till oss. Förra ägaren var av den uppfattningen att Tusse inte alls gick ihop med andra hundar. Så från att han var valp till att han var ett år så träffade han endast andra hundar dom första 8 veckorna av hans liv.  
Det märker jag nu. Tusse kan inte hundspråk. Han förstår inte när andra hundar säger ifrån eller när dom visar "jag vill inte leka"  
Han vill busa och vara på hela tiden. Han får aldrig nog.  
  
Jag brukar vara hundvakt till en dam som Tusse är lite småförälskad i. Efter ett dygn så låg dom och sov nos mot nos och var helt bedårande söta.  
Dom brottades och busade och sprang och lekte och sov tillsamans.  
Dom bråkade inte om uppmärksamheten från oss då dom hela tiden hade varandra.  
Jag tycker att det är viktigt att hundar har andra hundar att träffa och "prata" med. Men jag ser inte att det är lika viktigt att man ska fler än en hund i familjen, bara man nån gång då och då låter dom träffa andra.  
  
Men jag och sambon har tagit det beslutet att när vi flyttar ut på landet så kommer vi att skaffa en till hund. Främst för att Tusse ska slippa vara ensamhund då han blir trött på ett helt annat sättt när han har varit med andra hundar, och för att han visar en annan glädje.  
  
Men jag tror samtidigt att det är väldigt inviduelt hur hunden känner och sista ordet har alltid vid människor och det är vi som måste ta ansvaret för om våran hund ska få träffa andra hundar eller inte.  
Självklart tror jag att en hund kan må toppen utan hundsällskap samtidigt som jag personligen tycker att det är en självklarhet att Tusse ska få ha hundkompisar.

## Comment 7
Author: Friida

Jag tillhör dem som är övertygad om att djur mår bra av att ha en artfrände. Själv har jag alltid haft minst två hundar annat än korta perioder mellan hundar. Nu har jag tre tjejer. Visst är det lite konkurans mellan dem men det tror jag inte alls är fel.

Med katter kan det däremot vara annorlunda, många gillar ju andra katter men har också haft flera som inte alls vill ha sällskap av andra katter, de är mer individuella. Har hitills aldrig stött på en hund som inte mår bättre av hundsällskap, naturligtvis finns det men då är det nog sådana som inte fått umgås med andra hundar på ett vettigt sett i sitt tidigare liv.

## Comment 8
Author: Freke

Visst är det en tvistad och väl diskuterad fråga?

Men dela fråga i två synsätt

1:a om man ser till människan!:

Hur skulle våran värld se ut om vi inte pratade eller umgicks med likasinnade artfränder?

Det skulle göra oss tallösa utan hemhörighet med agg och rädslor för de som såg ut och förde sig som oss om vi nu skulle träffa likasinnade

2:a Om man nu vänder på det och ser till Djuret oavs. art.

Så hamnar man i samma situation.. med rädslor och reaktioner som i våran värld är och ses som fel.

Så givetvis finns det ett behöv för djuret att träffa likasinnade artfränder.

Det är bara vår(människans) egoism och osäkerhet som tar fram det där med att djuret inte behöver träffa artfränder.. Allt och Alla oavsett ursprung behöver för ett värdigt och meningsfullt liv träffa likasinnade...

## Comment 9
Author: AnnL

Jag har ingen i närheten som Silver kan leka med. Men han träffar sin bror var 14-dag och får busa av sig. det är enda gången som matte inte finns.

## Comment 10
Author: [Borttaget]

Jag hade bara min tax först i ca 2½ år. Vi hade vänner vi gick ut och gick med och min familj har hundar så hon hade ett ganska stort "kontaktnät" men det var ändå mig hon helst var med. Hon har alltid varit väldigt beroende och lojal mot mig så nån saknad hos henne såg jag inte.

Sen köpte jag Majsan och Esther blev glad över en kompis, det såg jag. men Majsan är valp ännu och kan vara lite jobbig ibland. Då ser jag att Esther hellre vill komma ifrån och vara bara med mig. Skillnaden mellan Majsan och Esther är att Majsan är väldigt självständig, ända från första dagen jag tog hem henne.

Så jag ser att de har mycket glädje av varann när det gäller bus och lek, promenader och att sova tillsammans ibland men särskilt esther har behov av att bara vara med mig många stunder på dagen. Även majsan börjar visa detta beteende till mattes glädje=)

## Comment 11
Author: [Borttaget]

Jag vet hundar som är helt onitreserade av andra hundar, även om dom fått all tänkbar socialesering....

Det är ju upp till var och en dom är individer och vissa är mer sociala än andra, och då får man utgå från den hunden man har och se till dens behov.

## Comment 12
Author: Freke

#11 Mycket möjligt att dom är helt ointresserade av andra, men vem är det som socialiserat dom?? en annan hund eller en människa?

så om du tänker efter så har du svaret där.. varför dom är ointresserade av andra hundar!

men visst ska man se till individ, men man ska samtidigt inte försöka ta bort dess ursprung..

?fråga? varför byter människan dialekt/språk när h\*n flyttar? precis samma sak : och svaret blir:...  ![Förvånad](http://blandrashundar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") för att göra sig förstådd!

Hundar behöver oxå göra sig förstådda bland likasinnade... då människan inte kan fylla deras verbala förråd

## Comment 13
Author: silvery

hästar är ju också flockdjur, men en häst kan mkt väl gå med kor, getter eller får utan att det gör någon skada. visst är det att föredra att ett fjur umgår med samma ras, men en kompis är alltid en kompis, oavsett ras

## Comment 14
Author: [Borttaget]

Jag vill gärna ha en till hund, men det går inte nu av en massa olika anledningar. Jag försöker låta Troja träffa andra hundar så ofta som möjligt.

## Comment 15
Author: [Borttaget]

Ja, det är bra att hundarna får möta olika typer av andra hundar och vänja sig vid olika "modeller".... fast åtminstone vinthundar sägs helst umgås med vinthundar (utom Azlan.... han gillar alla utom jämthundar).

Rippe är lite grinig på vissa hundar, men jag har upptäckt att det oftast är små skälliga pojkhundar, han retar sig på.

Mina 2 trivs alldeles förträffligt ihop och man ser hur de kommunicerar med varandra och hämtar varann om den andre vill ha sällskap till nåt, vilket också kan vara en nackdel tex om man inte hinner med som husse eller matte och det kommer en katt eller nåt liknande som är kul att jaga.

Har man inte möjlighet att ha fler än en hund så är det jättebra att gå kurs eller umgås med andra hundar!

## Comment 16
Author: RussinKeps

Jag stämmer in i kören. Först hade jag en tik i nära 5 år, ensam. Sen fick hon valpar och jag har behållit en tik.. 

De har jätteroligt tillsammans, mamman fostrar den lille som nu är typ ett halvår, det finns ingen tvekan att de trivs med varann, väntar alltid in varandra, går bredvid varann som i ett spann, ja, kort sagt gör de precis allting tillsammans och helst någorlunda samtidigt. 

För mammatiken har vardagen blivit så mycket mera innehållsrik. Hon har piggnat, och har närmast genomgått en föryngringskur i samma takt som valpen växt till sig. Allteftersom hon hämtade sig efter valpningen har hon lekt mer o mer med sin favorit, och det var den jag behöll.

Jag var först väldigt osäker på om jag verkligen skulle orka ha två, men jag har inte ångrat det mer än några sekunder i taget. Det har varit då valpen inte förstått sin plats och mamman har måst visa den. Då har det varit bråk dem emellan, men det har helt lugnat sig nu.

Rangen ser ut så: JAG själv, min familj,  mammatiken, slutligen valpen. Punkt slut.

## Comment 17
Author: [Borttaget]

Hur ser ni på att ha en äldre hund med en ynger? Oftast brukar jag höra att den yngre tar efter den äldre men kan det inte också vara tvärtom? Jag vet att den äldre står högre i rang pga åldern men det behöver väll inte innebära att den yngre efterapar den äldre?

## Comment 18
Author: AnneN

#17 jag har sett själv att de kan ta efter varandra väldigt mycket både bra och mindre bra saker. Då jag skaffade Velvet så var hon valp och min andra hund jag hade då var 9år, Velvet tog efter han väldigt mycket. Kan dock inte se att han tog efter henne något men å andra sidan så var han väldigt valpig i sitt sätt hela livet.

## Comment 19
Author: [Borttaget]

17,den äldre behöver inte stå högre i rang hundar liksom människor och vargar lever i familjer,och i familjer tar man efter varandra....jag har haft i alla fall 1-2 år mellan mina hundar,det tycker jag är bra för då får den första hunden kvalitets tid med sin familj, och det gör ju att man har mycket igen om man skaffar en hund till, eftersom dom tar efter varandra....även om dom inte gör det i allt,alla är ju olika individer,vad man ska tänka på om man har 2 hundar är att ha dem var för sig också när man tränar eller vad man nu gör,dom behöver skaffa sig ett eget "jag"....

## Comment 20
Author: Freke

#17

har jag personligen inte märkt av? visst finns det vissa saker som tas efter men det är ändå beroende på hur vi människor fostrar våra djur!

rang/heraki eller alfa/beta vad man nu vill kalla det?

så här är det i våran familj, eftersom tro det eller ej så lever jag i en familj och ingen flock! och min flickvän som försörjer familjen sen har vi ett par barn och en hund och en massa råttor en ödla en orm och en spindel..

djuren, ingen högre eller lägre oavs ras eller typ. alla står på samma grund har den friheten att dom får leva och bli försörjda utan att motkrav ställs på dom. dom behöver bara som ett måste inte sätta sig upp emot något på två ben.. Enda kravet..

Har haft samma förhållnings regeler även när jag hade som mest med hundar... 8st samtidigt och bara 3 av samma ras annars var det en salig blandning, men samma gällde då, frihet att göra som dom ville och ingen av dom slogs eller präglade varann utan dom fann sig i att få mat, motion och en massa omtanke.. utan någon form av rangkamp..

Konstigt att det aldrig var tal om dominans, alfa eller flock då? utan allt föll på plats ändå?!

## Comment 21
Author: [Borttaget]

Vad jag menar med ett eget "jag" är just denna story.....snodden är den första hund jag har haft som har verkligen lidigt av separations ångest,han kunde som valp aldrig gå ut med någon annan än mig,inte ens fast de andra hundarna var med......han stenvägrade gå och blev helt galen på hemvägen och skulle hem....detta fick jag lov att se till att överbevisa honom om, att matte finns för honom ändå.

Jag lät den sonen som hade den bästa kontakten med,gå ut tillsammans med snodden,först bara på gräsmattan utanför,sedan längre och längre turer tills jag såg att snodden,slappnade av och accepterade att det var han och inte jag...en del hundar har ju en förmåga att vägra gå med någon dom inte vill, och snodden är den första hund jag haft det så med....än idag går han absolut inte med någon han inte känner...även om personerna har utökats.

det var alltså viktigt att ge snodden en egen bra självkänsla att han klarar biffen![Glad](http://blandrashundar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad"),och det gör han idag den lilla matte-grisen![Flört](http://blandrashundar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")
