Finns dom? Mix: softcoated terrier + bichon havana
Om dom finns borde sådana mixar - med tanke på de ingående raserna- bli robusta, friska, långlivade, intelligenta hundar under medelstorlek och få lång mjuk päls på hela kroppen. Någon som vet om sådana mixar finns och om det finns någon person som återkommande föder upp sådana hundar?
Varför inte köpa någon av de två raserna istället?
Risken med så stor storleksskillnad är ju att man får en hund med taniga korta ben och stor kropp, det är inte en sund kroppsbyggnad som håller i många år. Dessutom brukar de hundar som går i blandrasavel vara de bästa exemplaren direkt, till exempel så har många wheatens problem med andra hundar och det är svårt att säga vad en sådan mentalitet skulle bli när den korsas med en ras med en helt annan bakgrund.
Dessutom skriver du om återkommande kullar, den typen av avel brukar mest gå ut på att fylla uppfödarnas fickor med pengar, är det verkligen avel man vill stödja? Avelsdjuren är sällan hälsokollade, havanaisen behöver till exempel kollas för patella och lyssnas på hjärtat innan avel, wheatens ska helst vara höftledsröntgade med avlästa plåtar.
Jag är inte alls mot blandraser, jag kan absolut tänka mig en blandras som nästa hund, men däremot då ta en omplacering för att inte stödja den typen av avel och uppfödare.
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
fortsättning Finns dom?
Har inte haft någon renrasig hund, däremot två blandrashundar (båda 2-rasblandningar), friska hundar som inte medfört höga veterinärkostnader. Den ena blev över 14 år och den andra över 10.
En rasblandning mellan två friska. långlivade raser som softcoated terrier och bichon havanais, vilka inte har anlag för att drabbas av samma sorts sjukdomar har stor chans att ge friska, långlivade avkommor,
I Gästrikland lär det enligt statistiken finnas gott om både softcoated terrier och bichon havanais, kanske finns det där också någon softistik-ägare som föder upp en mix mellan dessa raser?
Tror inte att sådana Valpar skulle få pappa bichon havanais korta ben och mamma softcoated terriers större kropp (eller tvärtom). Det som är utmärkande för blandraser är att de brukar bli ett mellanting mellan föräldrarna då det gäller storlek, allmänt utseende och andra egenskaper. Båda dessa raser är populära och kända som trevliga hundar.
Det finns seriös blandrasavel såväl som seriös renrasavel men även oseriös avel av båda sorterna.
Det är väldigt vanligt att första generationens blandraser mellan kortbenta och långbenta hundar får korta ben med stor kropp tyvärr. Däremot är det såklart inte säkert att alla Valpar i kullen får det, men är det verkligen avel man vill stödja?
Att hunden är blandras eller ej har ingenting med friskheten att göra. I vår familj har vi haft både blandraser och renraser, skillnaden var främst att vi hade absolut noll koll på sjukdomshistoriken bakom blandraserna, medan vi kunde göra ett mer genomtänkt val med de renrasiga, vi hade mer koll på riskerna. Av de tre blandraserna vi haft fick ingen av dem vara riktigt frisk till äldre ålder, men det hade ju inget att göra med att de var just blandraser (den ena dog av leukemi när hon var bara 7 år, en led av hjärtfel i många år, den tredje fick hjärtfel på äldre dagar vilket är mer normalt). Även av renraserna har vi haft mer eller mindre friska exemplar, men när det gäller till exempel den ena hundens dåliga armbågsleder så visste vi att risken fanns eftersom det fanns hos äldre släktingars syskon. Av de båda renraserna jag har nu så är den ena allergiker, men frisk som en nötkärna i övrigt och har aldrig varit hos vet mer än för allergin eller Vaccination (hon är 11 år nu), detta trots att hon gått på kortison nästan hela sitt liv och kortison är ju känt för att kunna ställa till massa problem, den andra är 10 år och har enbart varit hos vet för vaccinering under hela sitt liv.
Just när det gäller rassjukdomar så hänger det ju även på hur de nedärvs, om det är ett dominant anlag så spelar det ingen som helst roll om den andra rasen har sjukdomen eller ej. Och till exempel när det kommer till höftledsfel så undersöks väl inte bichoner för det eftersom de är så små så de antagligen inte får bekymmer av höfterna när de är så små, då har man ju ingen aning om det förekommer i rasen eller ej. Men har man då en blandrashund med kraftig kropp och tunna ben till exempel så kan ju dåliga höfter bli ett rejält problem.
Kända som trevliga hundar kanske, men som sagt, inom wheaten finns mycket problem med aggression mot andra hundar (hittills har jag inte träffat någon som funkar ihop med andra okända hundar) och bichon havanais verkar vara rätt "gapiga" mot andra hundar de med av vad jag har sett. De har dessutom väldigt olika ursprung så det är svårt att säga hur temperamentet skulle bli ur en sådan kombination.
Jo, visst, det finns seriös blandrasavel, men det är en extremt liten del av blandrasuppfödarna som till exempel hälsotestar sina avelsdjur, har full koll på hälsan och mentaliteten i linjerna bakom, som meriterar de hundar man avlar på osv. Självklart finns det massor av oseriösa renrasavlare med, men det är ju väldigt mycket lättare att kolla upp.
Det är i många fall pengarna som avgör, att ta en kull på helt otestade avelsdjur, inte meritera eller något utan bara göra minsta möjliga som Vaccination och försäkring, det blir en enorm inkomst till semesterkassan, medan om man gör alla undersökningar, meriterar avelsdjuren, kanske åker långt för att para, kanske importerar avelshundar, kanske får avstå avel på vissa hundar som inte lever upp till förväntningarna mm, då är det mer en regel än ett undantag att man inte ens går jämt upp.
Åter igen, jag har absolut inget emot blandrashundar, det är oseriös avel och att man stödjer den som jag är emot.
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
Köp en av raserna istället för att stödja blandrasavel. Så här du mer koll på vad du får.
Blandningar är inte friskare. Det är en seglivad myt som används som försvar mot buskavel.
En första generationens blandrasvalp får absolut 50/50 av föräldrarnas gener (om man inte räknar med tikens mitokindrie-DNA), det kan ingen säga något om. Men VILKA gener som kommer från respektive förälder, ja det är en annan femma. Det kan slå hur olika som helst; en hund som ser mest ut som en softis men uppför sig som en bichon eller vice versa - och allt däremellan. Vissa saker går väl iofs att förutsäga om det är två homogena raser man korsar och det är en enkel nedärvning, men polygena anlag blir mer eller mindre omöjliga, i synnerhet på så olika raser. Det stämmer definitivt som Lojs skriver, det blir tex ofta kortbenta hundar med stor kropp i första gen. Hade tex en bekant med västgötaspets x labbe, den såg ut som en labbe på korta ben och var synnerligen ofunktionell i kroppen. Jag kan, ärligt talat, inte tänka mig en enda SERIÖS uppfödare för den mixen; som gjort respektive ras hälsoutvärderingar och valt bra, sunda djur med god mentalitet att avla på. Håller för övrigt med Lojs även om softisens mentalitet, den är lite si och så och det är som sagt ingen ovanlighet med hundaggressivitet. Snälla, stöd inte oseriös avel (vilket detta är i allra högsta grad) utan välj en hund där du kan kolla upp hälsa och mentalitet. Väljer du en blandras så ta en med raser som har liknande egenskaper (både exteriört och mentalt), inte två komplett olika där du hoppas på ett gyllene mellanting. Risken är tämligen stor att du står där med en hund som inte alls blev som du tänkt annars.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Förvisso så får de 50/50 av sina föräldrars gener. Men har den ena föräldern homozygot dominanta anlag och den andra föräldern homozygot recessiva anlag i samma gen så blir valparna som föräldern med det dominerande anlaget. Först i nästa generation blir det 50/50 i till exempel benlängd.
Exempelvis:
Double merle mamma: MM
Inte merle alls pappa: mm
Alla valpar: Mm
Om man parar valp A från den kullen med valp B från samma kull får man både MM (double merle), Mm (merle) och Valpar som inte alls är merle (mm).
Vad gäller benlängd så verkar det av allt att döma som att det är dominant. Alltså bör första generationen få bara korta ben. Gör man syskonparning på de valparna får man alltså i snitt 25% långbenta Valpar, 75% kortbenta där 50% kommer kunna lämna långbeningar i nästa avelsled.
Mycket väsen för ingenting. Bättre att leta reda på en vuxen hund som redan existerar eller hitta en renras som passar vad man söker (finns ju bara några hundra okända raser, någon borde ju passa tycker man).
Känner två softisar som passar in i din beskrivning, båda klassar jag som mellanstora hundar då dom inte är så värst höga. Jag skulle tipsa dig om leta efter bra uppfödare av den rasen :) Har haft softis-blaning som tyvärr fick tas bort i förtid pga sjukdom.