Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

ALLMÄNT BETEENDE AKTIVITETER - Allmänt - Agility, Freestyle, Rallylydnad & Frisbee - Klicker, Träning & Trix - Lydnad & Bruks - Jakt, Spår & Sök - Weight pull & Drag - Utställning KURSER & INSTRUKTÖRER KLUBBINFO HUNDTRÄFFAR VETERINÄR, SJUKDOMAR & HÄLSA FÖRSÄKRINGAR HUNDMAT - Hundgodis & recept HUNDEN OCH LAGEN - Varning för oseriösa personer i hundvärlden VALPAR & AVEL HUNDFOTON & FILMKLIPP HUNDAR I MEDIA BOK- & FILMTIPS LÄNKTIPS PRESENTATION AV HUNDAR & MEDLEMMAR R.I.P HUNDAR VI MINNS GRATTIS! VECKANS FRÅGA ANNONSER - Info - Annonser - Köpes, Säljes, Bytes - Annonser - Tjänster erbjudes/sökes EFTERLYSNINGAR - Info - Efterlyses - Försvunna/Upphittade hundar - Efterlyses - Släktingar till din hund O.T. OFF-TOPIC - God morgon/middag/kväll - Dagens ros OM IFOKUS - Info från andra iFokussajter OM SAJTEN - Lekar på sajten
BETEENDE

Skrämd hund skäller som aldrig förr

2016-09-28 10:47 #0 av: RoxannaS

Min hund (Yorkshire/schipperke) har aldrig varit mycket för att skälla. Men sen bodde hon hos en bekant ett tag (ett par månader) och sen träffade jag en kille som även han lyckats skrämma henne.

Nu är hon jätte rädd för väldigt många människor. Mestadels män. Vissa går bra. Men för de mesta blir hon tillbakadragen och skäller och morrar.

Hon har även blivit lättskrämd inne. Minsta lilla de låter konstigt eller någon går i trapphuset skäller hon hysteriskt och liksom kryper tätt intill mig eller husse.

Hon kissar på sig ibland när någon höjer rösten/skriker/slår igen dörrar eller dylikt.
Har ni något tips på hur jag kan hjälpa henne? Blir så ledsen när jag ser hur de här har dykt upp mer och mer. Känns lite smått skämmigt när många vill hälsa på henne och hon bara blir rädd. Får snällt förklara att hon blivit skrämd.

Hon var alltid en glad och trevlig hund. Skällde sällan om ingen kom hem och typ öppnade dörren eller dylikt. Men de är ju vakt i så de såg jag inte som ett problem.

Vill hjälpa mitt lilla hjärta men vet inte hur. :(

Anmäl
2016-09-30 13:49 #1 av: AnneN

Vet du vad som skrämt henne i det tillfälliga hemmet?

Hur gammal är hon? 

Jag skulle oavsett börja med att kolla hos veterinär så att hunden inte har ont någonstans, inte alla hundar visar smärta men kan istället visa det på andra sätt. Ont i öronen kan i många fall göra hundar ljudkänsliga och det kan vara problem som sitter inne i hörselgången där vi inte ser.

Om det efter grundlig undersökning hos veterinär inte visar på några fysiska problem så skulle jag gå vidare med att kontakta en bra hundpsykolog som kan vara med och se hur hunden och ni agerar i olika situationer och ge bra träningsprogram för att komma till rätta med rädslan.

Tvinga inte hunden att hälsa på folk om hon inte själv vill det, både folk som ni möter ute och de som besöker hemma hos er får lov att respektera att ni säger att de inte får hälsa på hunden, bättre att folk totalt ignorerar henne (helst inte ens tittar på hunden) och vill hon senare komma fram frivilligt så ska de fortsätta ignorera henne och låta henne nosa och bekanta sig i sin egen takt.

Jag har själv en hund som varit livrädd för alla främmande människor och alla främmande hundar redan som valp, hon är nu 10½ år och älskar allt och alla och är inte rädd för något alls, men det tog mycket tid och träning för att få henne trygg i alla situationer.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2016-09-30 13:57 #2 av: RoxannaS

Hon har alltid varit en ganska kaxig tjej, tills hon bodde hos min bekanta då, sen gick de bara utför. Vad som skrämt henne vet jag inte, men vet att min bekanta hade en förmåga att skälla på henne när hon gjorde fel och på ett enligt mig för brutalt sätt, (inte brutalt fysiskt då utan att skrika högljutt). Hon blir rädd när folk höjer rösten nu mer.

Hon är 4 1/2 år.

Får ringa till veterinären, men jag tror inte de är att hon har ont i öronen heller, för jag får liksom pilla henne i öronen osv med tops och med fingrarna (var också inne på att de kanske var problemet) men såvitt jag märkt verkar det inte vara det som är fel. Men får självklart kolla upp det ändå. Jag vet att hon ser väldigt dåligt när de är mörkt, och har gjort enda sen valptiden, hon snubblar när de ligger saker framme och de är för mörkt, i trappor osv om lyset inte funkar. Hoppar inte gärna upp i sängen om hon inte ser. Blir rädd för saker som rör sig ute när de är mörkt och går inte gärna för långt ifrån mig på kvällarna ute. Jag får oftast följa med ut på gräset osv för att hon ska kunna göra ifrån sig.

Nej jag tvingar henne absolut inte om hon inte vill. Jag sätter mig inte på knä eller så utan låter henne bara vara, försöker prata med henne och vända bort fokuset, liksom locka lite på henne osv. Och berättar för personen hon skäller på att hon blivit skrämd förut att de är därför hon är rädd. Och låter henne själv bestämma om hon vill gå fram om dem sätter sig på huk och lockar på henne. Men vill hon inte så ger sig oftast folk av sig själv, annars ber jag dem låta henne vara istället. Skulle aldrig tvinga henne till något. Vill inte göra något värre. Vill hjälpa. 

Hur tränade ni? Fick ni hjälp av någon eller hittade ni egna lösningar? Vill gärna höra. =)

Anmäl
2016-09-30 18:10 #3 av: AnneN

Behöver inte vara specifikt öronen som gör ont, det vara bara ett vanligt exempel, kan vara allt från öron till nacke, rygg, leder, hals, mage, mm. 
Ser hon dåligt även i dagsljus? Är hon ögonlyst? För är det problem med ögonen så kan det påverka rädslor också.

Normalt så ser hundar bättre än människor i mörker, men däremot så kan de se dåligt i skymning/gryning då det är svagt ljus och inte helt mörkt.

Jag tränade med att bland annat sitta utanför mataffären, på parkbänkar i stan, mm och bara sitta där och totalt ignorera både henne och omgivningen, när hon slappnade av berömde jag med lugn röst och belönade med godis, bytte plats och gjorde om samma procedur.

Ville folk hälsa på henne så instruerade jag dem att sätta sig på huk/knä med sidan mot henne, vända bort huvudet åt andra hållet och hålla fram en hand med godis och vänta tills hon själv vågade fram och hade nosat på dem, då först fick de klappa henne lugnt på sidorna och bringan (aldrig uppifrån). Hade de inte tålamod till det så fick det vara. Var det någon hon trots detta inte alls ville fram till ens för att ta godis så förklarade jag för personen att tyvärr vågar hon inte fram till dem just idag, men tackade för att de försökte och respekterade min hund.

Detta gjorde jag nästan varje dag under hela första året och det gick sakta men säkert bättre och bättre.

Valde även att gå 99% av alla promenader på platser och tider då jag visste att det skulle vara gott om möten med både folk och hundar.

Alltid berömma och belöna när hon var lugn eller glad och ignorera när hon visade rädsla. Var hon alldeles för rädd så kunde vi istället gå åt ett annat håll så hon fick mer avstånd till det otäcka.

Var hon bara lite rädd/avvaktande så kunde det ibland lösa sig genom att jag lät henne vara men själv gick fram och skakade hand med personen och stod och pratade med dem tills hon kom fram, då fick personen "tappa" godisar på marken runt sig och sedan gick vi vidare.

Med detta så lärde hon sig att folk är ofarliga, tvärt om så är de mycket intressanta godismaskiner, vilket över gick till att de var rätt kul att leka med och även mysa med. 

Hon är sedan dess mycket folkkär och vill helst sitta i knä på alla, bli kliad, pussas, busa och äta godis. Hjärta

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2016-09-30 19:48 #4 av: RoxannaS

Nja nä i dagsljus verkar hon ser normalt. I alla fall vad jag märkt av. Nej jag har inte ens tänkt tanken på det. Usch känner mig som en dålig ägare. Trodde inte de var något konstigt med det. Oberörd Får ringa en veterinär och boka tid.

Åh okej, men då är vi nog på ganska bra väg, för vi går ofta ner till centrum och går ut tider när många andra är ute, hon träffar ju kollegorna till mannen på jobbet dagligen mer eller mindre också, så de blir mycket människor runt henne.

Idag gjorde vi ett väldigt roligt framsteg, vi träffade en liten york/shi tzu pojke, jämngammal men något mindre i storlek, han var likadan som hon, lite tillbaka dragen men nyfiken, de slutade med att dem busade med varandra. Så det var riktigt mysigt att se, värmde bra i hjärtat. Blomma

Berömma henne gör jag rent av mig själv, när hon t.ex tittar på en hund men inte säger något, hon brukar inte skälla, men efter mammas hund var här ett tag började hon med det, så vi håller på att kämpa bort det igen. Försöker träffa mycket folk, och gärna andra hundar som får hälsa. 

Ska verkligen försöka med det här, och se om de blir någon skillnad. Tack snälla för svar!

Anmäl
2016-09-30 20:04 #5 av: AnneN

#4 Du behöver absolut inte känna dig som en dålig hundägare för det, ingen kan veta allt och jag får intrycket av att du gör så gott du kan för att hunden ska må bra Glad

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2016-09-30 20:37 #6 av: RoxannaS

Hon är mitt allt. Skulle kunna göra vad som helst för henne ❤️

Anmäl
2016-10-01 10:27 #7 av: Dagsjötorp

Hej! Vi har haft en omplacering som var riktigt illa behandlad! Hade jag hade de kunskaper jag har nu så hade han fått åka till himlen! Han var rädd för ALLT! Som hala golv, trånga utrymmen, barn, vuxna mm kom någon fram och ville klappa honom var vi stenhårda och sa nej han bits! Han var helt underbar med dem han kände! Min erfarenhet säger mig att du måste vara stenhård mot vänner och bekanta och alla andra! Skapa ett speciellt utrymme i det rum som ni vistas i när det kommer gäster! Det är hundens trygga plats där INGEN får störa henne! När det kommer gäster be dem att INTE hälsa, locka eller titta på henne! tittar hon på dem så be dem titta på något annat och kommer hon fram så nonchalera henne några gånger! Ska de hälsa på henne när hon tar kontakt så kan de klia henne under hakan! Att stryka henne över huvudet får henne bara att känna sig liten och osäker! Hon behöver nya utmaningar som hon växer mentalt av! Tex en handduk som man rullar ihop och lägger en godisbit i, hårda muffins formar med godis i och en tennisboll ovanpå eller peta in godis i barken på ett träd på lite olika höjder så hon får leta, mm gör det super enkelt i början det är viktigt att hon klarar att lösa uppgifterna! Sen skällandet tror jag på att man avleder Rex säger kom och ger henne belöning för att hon kommer! Lycka till!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.